Klagovisorna 4

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Guds vrede stillas

4 Vårt finaste guld har förlorat sin glans! Ädelstenar ligger utspridda på gatorna!

² Våra finaste ungdomar, vårt guld, behandlas som billig lera.

^3-4 Till och med schakalerna ger sina ungar mat, men det gör inte mitt folk Israel. De visar samma brist på omsorg som öknens strutsar. Barnens tungor torkar fast vid gommen på grund av törst, för det finns inte en droppe vatten kvar. Små barn ropar efter bröd, men det finns ingen som kan ge dem något.

⁵ De som vant sig vid delikatesser går nu omkring som tiggare på gatorna för att få tag på något ätbart. De som vuxit upp i palats går nu omkring och krafsar i soptunnor.

⁶ Mitt folks synd är större än Sodoms. Där kom förödelsen på ett ögonblick, och det fanns ingen räddning.

⁷ Våra furstar var sunda och välmående,

⁸ men nu är deras ansikten svarta som sot. Ingen kan längre känna igen dem. Deras hud stramar torr och hård kring benen.

⁹ De som dödades av svärd har det bättre än dessa, som sakta dör av svält.

¹⁰ En gång omtänksamma mödrar har dödat och ätit sina egna barn för att överleva belägringen.

¹¹ Men nu är Herrens vrede tillfredsställd. Han har släppt loss sin oerhörda vrede. Han tände en eld i Jerusalem och brände ner staden till grunden.

¹² Inte en kung på hela jorden, ingen i hela världen, skulle kunna komma in genom Jerusalems portar.

¹³ Men ändå tillät Gud detta på grund av profeternas och prästernas synd. De orenade staden genom att utgjuta oskyldigas blod.

¹⁴ Nu stapplar de omkring blinda på gatorna. De har oskyldigt blod på sina händer, och ingen vill komma vid dem.

¹⁵ Försvinn härifrån! skriker folket åt dem. Ni är orena! De flyr till avlägsna länder och vandrar omkring bland främlingar, men ingen vill låta dem stanna.

¹⁶ Herren själv vill inte ha med dessa präster och äldste att göra.

¹⁷ Vi trodde att våra bundsförvanter skulle komma och hjälpa oss, men vi väntade förgäves. De lyfte inte ett finger för att hjälpa oss.

¹⁸ Vi kan inte gå ut på gatan utan fara för livet. Slutet är nära. Våra dagar är räknade. Vi är dömda.

¹⁹ Våra fiender är snabbare än örnar. Om vi flyr till bergen hittar de oss. Om vi gömmer oss i ödemarken, väntar de på oss där.

²⁰ Vår kung, Herrens smorde, fångades i deras snaror. Ja, till och med vår mäktige kung! Vi skröt om att vi under hans beskydd skulle kunna hålla stånd mot vilket folk som helst på jorden.

²¹ Gläder du dig, Edoms folk, i landet Us? Du ska också få känna av Herrens fruktansvärda vrede.

²² Israels straff och tiden i landsflykt är över, men nu ska han straffa Edom för dess synd.