Sions elände och vanära

אAlef

Så matt guldet har blivit,

        det ädlaste guldet förvandlats!
    Heliga ädelstenar ligger spridda
        i varje gathörn.

בBeth

(A) Sions ädlaste söner
        skattades som fint guld.
    Nu räknas de som lerkärl,
        som verk av krukmakarhänder.

גGimel

(B) Till och med schakaler
    räcker fram sina spenar
        och låter ungarna dia,
    men dottern mitt folk
            har blivit grym[a],
        som strutsen i öknen.

דDaleth

(C) Dibarnets tunga fastnar
        i gommen av törst.
    Små barn ber om bröd,
        men ingen ger dem något.

הHe

De som förr åt läckerheter
        tynar bort på gatorna.
    De som växte upp i purpur[b]
        ligger nu i dyn.

וWaw

(D) Missgärningen hos dottern mitt folk
        är större än synden i Sodom,[c]
    som ödelades på ett ögonblick
        utan att röras av människohänder.

זZajin

Hennes furstar glänste mer än snö,
        de var vitare än mjölk,
    deras kroppar var rödare än korall,
        deras gestalter var som safir.

חHeth

Nu är deras ansikten mörkare än sot,
    man känner inte igen dem
        på gatorna.
Deras hud stramar över benen,
    den är torr som trä.

טTeth

(E) Lyckligare var de som dödades
            med svärd
        än de som nu dödas av hunger,
    som tynar bort i plåga
        av brist på markens frukter.

יJod

10 (F) Med egna händer
    har ömsinta mödrar kokat
        sina barn
    för att ha dem till föda
        när dottern mitt folk gick under.

כKaf

11 (G) Herren tömde ut sin vrede,
        han öste ut sin vredesglöd.
    I Sion tände han en eld
        som förtärde dess grundvalar.

לLamed

12 Ingen av jordens kungar
        hade trott det,[d]
    ingen av världens invånare,
        att någon ovän eller fiende
    skulle komma in
        genom Jerusalems portar.

מMem

13 (H) Det kom för hennes profeters synder
        och hennes prästers
            missgärningar,
    för att de spillde rättfärdigas blod
        där inne i staden.

נNun

14 (I) Som blinda irrar de på gatorna,
        fläckade av blod
    så att ingen vågar röra
        deras kläder.

סSamek

15 (J) ”Bort! Oren!”
        ropar man till dem.
    ”Bort, bort! Rör dem inte!”
        De flyr, de irrar omkring.
    Bland hednafolken säger man:
        ”Här får de inte bo längre.”

פPe

16 (K) Herren själv har skingrat dem,
        han vill inte ta sig an dem mer.
    Prästerna får ingen respekt,
        de äldre får ingen barmhärtighet.

עAjin

17 (L) Våra ögon sviker oss
        när vi förgäves söker efter hjälp.
    Vi har spanat och spanat
        efter ett folk som ändå inte kan
            rädda oss.[e]

צTsade

18 De vaktar på våra steg
    så att vi inte vågar gå
        på våra gator.
    Vårt slut är nära,
        våra dagar är ute,
    ja, vårt slut har kommit.

קQof

19 Våra förföljare var snabbare
        än himlens örnar.
    De jagade oss över bergen
        och låg på lur i öknen för oss.

רResh

20 (M) Vår livsande, Herrens smorde,[f]
        fångades i deras fallgropar.
    Om honom sade vi:
        ”I hans skugga ska vi leva
            bland hednafolken.”

שShin

21 (N) Gläd dig och jubla, dotter Edom[g],
        du som bor i landet Us.
    Bägaren ska komma till dig också,
        du ska bli drucken
            och ligga naken.

תTaw

22 (O) Straffet för din skuld har nått sitt slut,
        dotter Sion.
    Han ska inte mer föra bort dig
        i fångenskap.
    Men din skuld, dotter Edom,
        ska han straffa,
    han ska avslöja dina synder.

Footnotes

  1. 4:3 grym   Strutsen lämnar sina ägg direkt på marken och var därför en bild för bristande omsorg (jfr Job 39:16f).
  2. 4:5 purpur   Antikens dyraste färg. Den utvanns ur havssnäckor och var värd sin vikt i silver.
  3. 4:6 Sodom   Stad vid Döda havet som utplånades för sin ondska (1 Mos 19, Hes 16:49f, Jud v 7).
  4. 4:12 Ingen ... hade trott det   Sion ansågs ointagligt så länge man hade Guds beskydd (Ps 46, 48).
  5. 4:17 ett folk som ändå inte kan rädda oss   Egypten, vars militära hjälp svek (Jer 2:36, 37:7, Jes 30:2f).
  6. 4:20 HERRENS smorde   Guds utvalde, helgade kung, en förebild till Messias/Kristus (Apg 10:38). De sista kungarna var Jojakin (598-597 f Kr) och Sidkia (597-587 f Kr). Se 2 Kung 24:8f.
  7. 4:21 Edom   Grannfolk i sydöst som hade sett på Jerusalems förstöring med skadeglädje (jfr Ps 137:7, Hes 25:12f och Ob vers 11).