A A A A A
Bible Book List

Klagovisorna 2 Svenska Folkbibeln (SFB)

Herren bestraffar sitt folk

Alef

Hur har inte Herren i sin vrede övertäckt dottern Sion med mörka moln!
Från himlen har han kastat
    Israels härlighet ner till jorden.
Han har inte kommit ihåg sin fotapall
på sin vredes dag.

Beth

Utan att skona har Herren fördärvat
alla Jakobs boningar.
    I sin vrede bröt han ner
dottern Judas fästen.
    Han slog dem till marken,
han orenade riket och dess furstar.

Gimel

I vredens hetta högg han av
    varje horn i Israel.
Han drog tillbaka sin högra hand
    när fienden kom.
Jakob förbrände han likt en flammande eld
som förtär allt runt omkring.

Daleth

Han spände sin båge som en fiende,
hans högra hand var redo.
    Lik en ovän dödade han
allt som var ljuvligt för ögat.
    Över dottern Sions hydda.
utgöt han sin vrede som en eld.

He

Herren var som en fiende.
    Han fördärvade Israel,
han fördärvade alla dess palats,
    han förstörde dess fästen.
Han hopade hos dottern Juda
    bedrövelse och jämmer.

Waw

Han bröt ner sin boning som en trädgård,
han förstörde sin mötesplats.
    Högtid och sabbat
lät Herren falla i glömska i Sion,
    och i sin brinnande vrede förkastade han
kung och präst.

Zajin

Herren förkastade sitt altare,
    han övergav sin helgedom.
Murarna omkring hennes palats
    gav han i fiendernas hand.
De ropade högt i Herrens hus
    som på en högtidsdag.

Heth

Herren hade beslutat förstöra
    dottern Sions murar.
Han spände mätsnöret för att fördärva
och drog inte tillbaka sin hand.
    Han lät sorg komma över vallar och murar,
alla ligger nu förstörda.

Teth

Hennes portar har sjunkit ner i jorden,
han förstörde och krossade hennes bommar.
Hennes kung och hennes furstar lever bland hednafolken.
Ingen undervisning ges mer
    och hennes profeter
får ingen syn från Herren.

Jod

10 De sitter stumma på marken,
    de äldste i dottern Sion.
De har kastat stoft på sina huvuden
och klätt sig i säcktyg.
    Jerusalems jungfrur
sänker sina huvuden mot jorden.

Kaf

11 Mina ögon är förtärda av gråt,
    det jäser i mitt innersta.
Min lever är som utgjuten på jorden
ty dottern mitt folk går under,
    barn och spädbarn förgås
på gatorna i staden.

Lamed

12 De ropar till sina mödrar:
    "Var finns bröd och vin?"
De tynar bort likt de slagna
    på stadens gator,
de ger upp andan
    i sina mödrars famn.

Mem

13 Vad skall jag säga dig,
    vad skall jag jämföra dig med, du dotter Jerusalem?
Vad skall jag likna dig vid för att trösta dig,
du jungfru dotter Sion?
    Din skada är ju stor som ett hav,
vem kan hela dig?

Nun

14 Dina profeters syner
    var falska och dåraktiga.
De uppenbarade inte din missgärning för dig
för att göra slut på din fångenskap.
    De budskap de förkunnade för dig
var falska och förförande.

Samek

15 Alla som går vägen förbi
    slår hånfullt ihop händerna åt dig.
De visslar och skakar på huvudet
    åt dottern Jerusalem.
"Är detta den stad som man kallade
    den fulländade skönheten, hela jordens fröjd?"

Pe

16 Alla dina fiender spärrar upp munnen mot dig,
de visslar och skär tänder,
    de säger: "Vi har fördärvat henne.
Ja, detta är den dag som vi har väntat på.
Nu har vi upplevt och sett den!"

Ajin

17 Herren har gjort vad han hade beslutat,
han har uppfyllt sitt ord,
    det han för länge sedan hade sagt.
Han har rivit ner utan att skona,
    han har låtit fienden glädjas över dig,
han har upphöjt dina ovänners horn.

Tsade

18 Deras hjärtan ropar till Herren.
    Du dotter Sions mur,
låt dina tårar rinna som en bäck
    både dag och natt.
Ge dig ingen ro,
    unna inte ditt öga någon vila.

Qof

19 Stig upp, ropa högt i natten,
    när nattväkterna börjar.
Utgjut ditt hjärta som vatten
    inför Herrens ansikte.
Lyft upp dina händer till honom
    för dina barns liv,
ty de tynar bort av hunger
    i alla gathörn.

Resh

20 Se, Herre, och besinna
    vem du har handlat så emot.
Skall kvinnor äta sin livsfrukt,
    barnen som de har burit i sin famn?
Skall präster och profeter dödas
    i Herrens helgedom?

Shin

21 På marken, ute på gatorna, ligger de,
unga och gamla.
    Mina jungfrur och mina unga män
har fallit för svärd.
    Du dödade på din vredes dag,
du slaktade utan att skona.

Taw

22 Som till en högtidsdag bådade du upp
förskräckelser från alla håll.
    Herrens vredes dag fanns det ingen
som undkom eller överlevde.
    Dem som jag har burit i min famn och uppfostrat
har min fiende förgjort.

Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln

Klagovisorna 2 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Andra klagosången: Herren bestraffar sitt folk

Hur har inte Herren i sin vrede
    höljt dotter Sion i mörka moln!
Från himlen har han slungat
    Israels härlighet ner till jorden.
Han tänkte inte ens på sin fotpall
    på sin vredes dag.

Skoningslöst har Herren skövlat
    alla Jakobs boningar,
i sin vrede har han brutit ner
    dotter Judas fästningar.
Han har slagit kungariket och dess furstar till marken
    och vanärat dem.

I vredens hetta har han brutit ner
    Israels stolta makt,
dragit tillbaka sin beskyddande hand
    när fienden kom
och brunnit i Jakob som en eld
    vars lågor förtärde allt som fanns.

Han har spänt sin båge som en fiende
    redo att skjuta.
Som en ovän har han dödat allt
    som var behagligt att se på.
Över dotter Sions tält
    har han öst ut sin vrede som en eld.

Herren har blivit som en fiende,
    han har skövlat Israel
och alla dess palats,
    han har förstört dess fästningar.
Dottern Juda har han fyllt
    med stor sorg och klagan.

Han har ödelagt sin egen boning
    som ett bräckligt skjul,
ja, sin egen helgedom har han förstört.
    Herren har låtit Sion glömma
sina högtider och sabbater.
    I sin rasande vrede har han avsatt
både kung och präst.

Herren har förkastat sitt altare
    och övergett sin helgedom.
Palatsmurarna har han
    överlämnat åt fiender.
Det har höjts ett rop i Herrens hus
    som på en högtidsdag.

Herren har bestämt sig
    för att förstöra dotter Sions murar.
Han har spänt ut mätsnöret
    och inte hållit tillbaka sin hand från förstörelsen.
Han har fått vallar och murar att klaga,
    och tillsammans har de nu rasat samman.

Stadens portar har sjunkit ner i jorden,
    hennes bommar har han brutit sönder och krossat.
Hennes kung och furstar
    lever bland främmande folk.
Lagen har övergivits,
    och profeterna får inte längre några syner från Herren.

10 Dotter Sions äldste
    sitter tysta på marken.
De har kastat stoft på sina huvuden,
    de är klädda i säcktyg.
Jerusalems unga kvinnor
    har böjt sina huvuden mot jorden.

11 Mina ögon är utmattade av gråt,
    mitt inre är i uppror.
Min livskraft är uttömd,
    för mitt folk går under.
Barn och spädbarn tynar bort
    på stadens gator.

12 De frågar sina mödrar
    var bröd och vin finns,
och de segnar ner
    likt sårade på gatorna i staden,
de ger upp andan
    i sina mödrars armar.

13 Vad ska jag säga om dig?
    Vad kan jag jämföra dig med, dotter Jerusalem?
Vad ska jag likna dig vid, du jungfru Sion,
    för att trösta dig?
Din skada är ändlös som havet.
    Vem kan bota dig?

14 Dina profeter har sett syner för dig
    som varit falska och meningslösa.
De har inte pekat på din skuld
    för att du skulle kunna vända från din fångenskap.
Deras profetior har varit
    falska och förledande.

15 Alla som går vägen förbi
    klappar föraktfullt i händerna åt dig,
visslar och skakar på huvudet
    åt dotter Jerusalem:
”Skulle detta vara den stad som kallats
    den fulländade skönheten, hela jordens glädje?”

16 Alla dina fiender gapar åt dig.
    De gnisslar tänder och säger:
”Vi har förstört henne!
    Detta är dagen vi har väntat på,
och vi har levt för att se den!”

17 Herren har gjort som han har planerat.
    Han har fullföljt sitt ord,
det som han i forntiden beslöt.
    Han har rivit ner skoningslöst,
låtit dina fiender triumfera över dig
    och gett dina ovänner makten.

18 Ropa högt till Herren,
    klaga, dotter Sion,[a]
låt dina tårar rinna som en flod,
    dag och natt.
Unna dig ingen ro,
    låt inte dina ögon vila.

19 Gå upp och ropa i natten,
    i början av nattväkterna,
utgjut ditt hjärta som vatten
    inför Herren!
Lyft dina händer upp mot honom
    för dina barns liv,
för de tynar bort av hunger
    i varje gathörn.

20 ”Se, Herre, tänk på
    vem du behandlar så här!
Ska kvinnor äta sina barn,
    som de fött till livet?
Ska präster och profeter
    dödas i Herrens helgedom?

21 Unga och gamla ligger på marken,
    på gatorna,
mina unga män och kvinnor
    har fallit för svärdet.
Du har dödat dem på din vredes dag,
    du har slaktat dem skoningslöst.

22 Som till en högtidsfest
    inbjöd du förskräckelser från alla håll.
Herrens vredes dag
    kunde ingen fly eller överleva.
Dem som jag burit och uppfostrat
    har fienden dödat.”

Footnotes:

  1. 2:18 Ordagrant: Deras hjärtan ropar till Herren, dotter Sions mur; här följer översättningen ett rättelseförslag ur grundtextens fotnot.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes