A A A A A
Bible Book List

Klagovisorna 2 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Andra klagosången: Herren bestraffar sitt folk

Hur har inte Herren i sin vrede
    höljt dotter Sion i mörka moln!
Från himlen har han slungat
    Israels härlighet ner till jorden.
Han tänkte inte ens på sin fotpall
    på sin vredes dag.

Skoningslöst har Herren skövlat
    alla Jakobs boningar,
i sin vrede har han brutit ner
    dotter Judas fästningar.
Han har slagit kungariket och dess furstar till marken
    och vanärat dem.

I vredens hetta har han brutit ner
    Israels stolta makt,
dragit tillbaka sin beskyddande hand
    när fienden kom
och brunnit i Jakob som en eld
    vars lågor förtärde allt som fanns.

Han har spänt sin båge som en fiende
    redo att skjuta.
Som en ovän har han dödat allt
    som var behagligt att se på.
Över dotter Sions tält
    har han öst ut sin vrede som en eld.

Herren har blivit som en fiende,
    han har skövlat Israel
och alla dess palats,
    han har förstört dess fästningar.
Dottern Juda har han fyllt
    med stor sorg och klagan.

Han har ödelagt sin egen boning
    som ett bräckligt skjul,
ja, sin egen helgedom har han förstört.
    Herren har låtit Sion glömma
sina högtider och sabbater.
    I sin rasande vrede har han avsatt
både kung och präst.

Herren har förkastat sitt altare
    och övergett sin helgedom.
Palatsmurarna har han
    överlämnat åt fiender.
Det har höjts ett rop i Herrens hus
    som på en högtidsdag.

Herren har bestämt sig
    för att förstöra dotter Sions murar.
Han har spänt ut mätsnöret
    och inte hållit tillbaka sin hand från förstörelsen.
Han har fått vallar och murar att klaga,
    och tillsammans har de nu rasat samman.

Stadens portar har sjunkit ner i jorden,
    hennes bommar har han brutit sönder och krossat.
Hennes kung och furstar
    lever bland främmande folk.
Lagen har övergivits,
    och profeterna får inte längre några syner från Herren.

10 Dotter Sions äldste
    sitter tysta på marken.
De har kastat stoft på sina huvuden,
    de är klädda i säcktyg.
Jerusalems unga kvinnor
    har böjt sina huvuden mot jorden.

11 Mina ögon är utmattade av gråt,
    mitt inre är i uppror.
Min livskraft är uttömd,
    för mitt folk går under.
Barn och spädbarn tynar bort
    på stadens gator.

12 De frågar sina mödrar
    var bröd och vin finns,
och de segnar ner
    likt sårade på gatorna i staden,
de ger upp andan
    i sina mödrars armar.

13 Vad ska jag säga om dig?
    Vad kan jag jämföra dig med, dotter Jerusalem?
Vad ska jag likna dig vid, du jungfru Sion,
    för att trösta dig?
Din skada är ändlös som havet.
    Vem kan bota dig?

14 Dina profeter har sett syner för dig
    som varit falska och meningslösa.
De har inte pekat på din skuld
    för att du skulle kunna vända från din fångenskap.
Deras profetior har varit
    falska och förledande.

15 Alla som går vägen förbi
    klappar föraktfullt i händerna åt dig,
visslar och skakar på huvudet
    åt dotter Jerusalem:
”Skulle detta vara den stad som kallats
    den fulländade skönheten, hela jordens glädje?”

16 Alla dina fiender gapar åt dig.
    De gnisslar tänder och säger:
”Vi har förstört henne!
    Detta är dagen vi har väntat på,
och vi har levt för att se den!”

17 Herren har gjort som han har planerat.
    Han har fullföljt sitt ord,
det som han i forntiden beslöt.
    Han har rivit ner skoningslöst,
låtit dina fiender triumfera över dig
    och gett dina ovänner makten.

18 Ropa högt till Herren,
    klaga, dotter Sion,[a]
låt dina tårar rinna som en flod,
    dag och natt.
Unna dig ingen ro,
    låt inte dina ögon vila.

19 Gå upp och ropa i natten,
    i början av nattväkterna,
utgjut ditt hjärta som vatten
    inför Herren!
Lyft dina händer upp mot honom
    för dina barns liv,
för de tynar bort av hunger
    i varje gathörn.

20 ”Se, Herre, tänk på
    vem du behandlar så här!
Ska kvinnor äta sina barn,
    som de fött till livet?
Ska präster och profeter
    dödas i Herrens helgedom?

21 Unga och gamla ligger på marken,
    på gatorna,
mina unga män och kvinnor
    har fallit för svärdet.
Du har dödat dem på din vredes dag,
    du har slaktat dem skoningslöst.

22 Som till en högtidsfest
    inbjöd du förskräckelser från alla håll.
Herrens vredes dag
    kunde ingen fly eller överleva.
Dem som jag burit och uppfostrat
    har fienden dödat.”

Footnotes:

  1. 2:18 Ordagrant: Deras hjärtan ropar till Herren, dotter Sions mur; här följer översättningen ett rättelseförslag ur grundtextens fotnot.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Klagovisorna 2 Svenska 1917 (SV1917)

Huru höljer icke Herren genom sin vrede dottern Sion i mörker! Från himmelen ned till jorden kastade han Israels härlighet. Han vårdade sig icke om sin fotapall på sin vredes dag.

Utan skonsamhet fördärvade Herren alla Jakobs boningar; i sin förgrymmelse bröt han ned dottern Judas fästen, ja, han slog dem till jorden, han oskärade riket och dess furstar.

I sin vredes glöd högg han av vart Israels horn; han höll sin högra hand tillbaka, när fienden kom. Jakob förbrände han lik en lågande eld, som förtär allt runt omkring.

Han spände sin båge såsom en fiende, med sin högra hand stod han fram såsom en ovän och dräpte alla som voro våra ögons lust. Över dottern Sions hydda utgöt han sin vrede såsom en eld.

Herren kom såsom en fiende och fördärvade Israel, han fördärvade alla dess palats, han förstörde dess fästen; så hopade han över dottern Juda jämmer på jämmer.

Och han bröt ned sin hydda såsom en trädgård, han förstörde sin högtidsplats. Både högtid och sabbat lät HERREN bliva förgätna i Sion, och i sin vredes förgrymmelse försköt han både konung och präst.

Herren förkastade sitt altare, han gav sin helgedom till spillo. Murarna omkring hennes palatser gav han i fiendernas hand. De hovo upp rop i HERRENS hus såsom på en högtidsdag.

HERREN hade beslutit att förstöra dottern Sions murar; han spände mätsnöret till att fördärva och drog sin hand ej tillbaka. Han lät sorg komma över vallar och murar; förfallna ligga de nu alla.

Hennes portar sjönko ned i jorden, han bräckte och krossade hennes bommar. Hennes konung och furstar leva bland hedningar, ingen lag finnes mer; hennes profeter undfå ej heller någon syn från HERREN.

10 Dottern Sions äldste sitta där stumma på jorden, de hava strött stoft på sina huvuden och höljt sig i sorgdräkt; Jerusalems jungfrur sänka sina huvuden mot jorden.

11 Mina ögon äro förtärda av gråt, mitt innersta är upprört, min lever är såsom utgjuten på jorden för dottern mitt folks skada; ty barn och spenabarn försmäkta på gatorna i staden.

12 De ropa till sina mödrar: »Var få vi bröd och vin?» Ty försmäktande ligga de såsom slagna på gatorna i staden; ja, de uppgiva sin anda i sina mödrars famn.

13 Vad jämförligt skall jag framlägga för dig, du dotter Jerusalem? Vilket liknande öde kan jag draga fram till din tröst, du jungfru dotter Sion? Din skada är ju stor såsom ett hav; vem kan hela dig?

14 Dina profeters syner voro falskhet och flärd, de blottade icke för dig din missgärning, så att du kunde bliva upprättad; de utsagor de förkunnade för dig voro falskhet och förförelse.

15 Alla vägfarande slå ihop händerna, dig till hån; de vissla och skaka huvudet åt dottern Jerusalem: »Är detta den stad som man kallade 'skönhetens fullhet', 'hela jordens fröjd'?»

16 Alla dina fiender spärra upp munnen emot dig, de vissla och bita samman tänderna, de säga: »Vi hava fördärvat henne. Ja, detta är den dag som vi bidade efter; nu hava vi upplevat och sett den.»

17 HERREN har gjort vad han hade beslutit, han har fullbordat sitt ord, vad han för länge sedan hade förordnat; han har brutit ned utan förskoning. Och han har låtit fienden glädjas över dig, han har upphöjt dina ovänners horn.

18 Deras hjärtan ropa till Herren. Du dottern Sions mur, låt dina tårar rinna som en bäck, både dag och natt; låt dig icke förtröttas, unna ditt öga ingen ro.

19 Stå upp, ropa högt i natten, när dess väkter begynna, utgjut ditt hjärta såsom vatten inför Herrens ansikte; lyft upp till honom dina händer för dina barns liv, ty de försmäkta av hunger i alla gators hörn.

20 Se, HERRE, och akta på vem du så har hemsökt. Skola då kvinnor nödgas äta sin livsfrukt, barnen som de hava burit i sin famn? Skall man i Herrens helgedom dräpa präster och profeter?

21 På jorden, ute på gatorna, ligga de, både unga och gamla; mina jungfrur och mina unga män hava fallit för svärd. Du dräpte på din vredes dag, du slaktade utan förskoning.

22 Såsom till en högtidsdag kallade du samman mot mig förskräckelser ifrån alla sidor; och på HERRENS vredes dag fanns ingen som blev räddad och slapp undan. Dem som jag hade burit i min famn och fostrat, dem förgjorde min fiende.

Viewing of
Cross references
Footnotes