A A A A A
Bible Book List

Josua 7 Svenska 1917 (SV1917)

Men Israels barn förgrepo sig trolöst på det tillspillogivna; ty Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda stam, tog något av det tillspillogivna. Då upptändes HERRENS vrede mot Israels barn.

Och Josua sände från Jeriko några män åstad till Ai, som ligger vid Bet-Aven, öster om Betel, och sade till dem: »Dragen ditupp och bespejen landet.» Så drogo då männen upp och bespejade Ai.

Och när de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: »Allt folket behöver icke draga ditupp; om vid pass två eller tre tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai. Du behöver icke låta allt folket göra sig mödan att tåga dit, ty dess invånare äro få.»

Alltså fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men dessa måste fly för ajiterna.

Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem, förföljde de de övriga utanför stadsporten ända till Sebarim och slogo dem på sluttningen där. Då blev folkets hjärta förfärat, det blev såsom vatten.

Och Josua med de äldste i Israel rev sönder sina kläder, och föll ned på sitt ansikte till jorden framför HERRENS ark och låg där ända till aftonen, och de strödde stoft på sina huvuden.

Och Josua sade: »Ack, Herre, HERRE, varför har du då fört detta folk över Jordan, om du vill giva i amoréernas hand och så förgöra oss? O att vi hade beslutit oss för att stanna på andra sidan Jordan!

Ack Herre, vad skall jag nu säga, sedan Israel har tagit till flykten för sina fiender?

När kananéerna och landets alla övriga inbyggare få höra detta, skola de omringa oss och utrota till och med vårt namn från jorden. Vad vill du då göra för ditt stora namns ära?»

10 Men HERREN svarade Josua: »Stå upp. Varför ligger du så på ditt ansikte?

11 Israel har syndat, de hava överträtt det förbund som jag stadgade för dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava stulit, de hava ljugit, de hava gömt det bland sitt eget gods.

12 Därför kunna Israels barn icke stå emot sina fiender, utan de måste taga till flykten för sina fiender, ty de äro nu själva hemfallna åt tillspillogivning. Jag vill icke mer vara med eder, om I icke alldeles skaffen bort ifrån eder det tillspillogivna.

13 Stå nu upp och helga folket och säg: Helgen eder till i morgon. Ty så säger HERREN, Israels Gud: Något tillspillogivet finnes hos dig, Israel; du skall icke kunna stå emot dina fiender, förrän I skiljen det tillspillogivna från eder.

14 I morgon skolen I träda fram, den ena stammen efter den andra; i den stam som HERREN då låter träffas av lotten skall den ena släkten efter den andra träda fram; och i den släkt som HERREN låter träffas av lotten skall den ena familjen efter den andra träda fram; och i den familj som HERREN låter träffas av lotten skall den ena mannen efter den andra träda fram.

15 Och den som då träffas av lotten såsom skyldig till förgripelse på det tillspillogivna, han skall brännas upp i eld med allt vad han har, därför att han överträdde HERRENS förbund och gjorde vad som var en galenskap i Israel.»

16 Så lät nu Josua bittida följande morgon Israel träda fram, den ena stammen efter den andra; då träffades Juda stam av lotten.

17 När han då lät Juda släkter träda fram, träffade lotten seraiternas släkt; och när han lät seraiternas släkt träda fram, den ena mannen efter den andra, träffades Sabdi av lotten.

18 När han då lät hans familj träda fram, den ena mannen efter den andra, träffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam.

19 Då sade Josua till Akan: »Min son, giv ära åt HERREN, Israels Gud, och bekänn, honom till pris: säg mig vad du gjort och dölj intet för mig.»

20 Akan svarade Josua och sade: »Det är sant, jag har syndat mot HERREN, Israels Gud, ty så har jag gjort:

21 jag såg ibland bytet en dyrbar mantel från Sinear och två hundra siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till detta fick begärelse och tog det; se, det är gömt i jorden, i mitten av mitt tält, och silvret underst.»

22 Då sände Josua några män dit för att se efter, och de skyndade till tältet; och de funno det gömt där i hans tält, och silvret underst.

23 Och de togo det ur tältet och buro det till Josua och Israels barns menighet och lade det ned inför HERREN.

24 Då tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan, och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får, och hans tält, och allt övrigt som han hade, och förde alltsammans upp till Akors dal.

25 Och Josua sade: »Varför drog du olycka över oss? Nu skall ock HERREN i dag låta olycka komma över dig.» Och Israels menighet stenade honom; de brände upp dem i eld och kastade stenar på dem.

26 Och de uppkastade över honom ett stort stenröse, som finnes kvar ännu i dag; och så vände sig HERREN ifrån sin vredes glöd. Därav fick det stället namnet Akors dal, såsom det heter ännu i dag.

Josua 7 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Akans olydnad och det misslyckade fälttåget mot Aj

Men israeliterna var otrogna och förgrep sig på det som var vigt åt förintelse. Akan, son till Karmi, sonson till Savdi och sonsons son till Serach av Judas stam, behöll en del av det för sig själv och därför blev Herren vred på Israels folk.

Strax efter det att Jeriko hade fallit sände Josua några av sina män som spioner till staden Aj som ligger vid Bet-Aven öster om Betel. Så gick männen dit och spionerade.

När de kom tillbaka, rapporterade de till Josua: ”Det är en liten stad och det behövs nog inte mer än 2 000 eller 3 000 man för att utplåna den. Det är ingen idé att hela folket beger sig dit. Det är inte så många som bor där.”

Man skickade då iväg omkring 3 000 soldater, men de tvingades fly för ajiterna. Trettiosex israeliter dödades under anfallet och ajiterna förföljde dem från stadsporten ända till Stenbrotten och dödade dem. Folket blev fullkomligt skräckslaget. Josua och de äldste i Israel rev sönder sina kläder och föll ner framför Herrens ark och låg där med jord på sina huvuden ända till kvällen.[a]

Josua ropade: ”Varför förde du detta folk över Jordan, Herre, om du nu ska låta amoréerna döda oss? Varför nöjde vi oss inte med att stanna kvar på andra sidan Jordan? Vad ska jag säga nu, Herre, när israeliterna har flytt för sina fiender? När kanaanéerna och alla andra som bor här runt omkring får höra talas om detta, kommer de att omringa oss och utplåna vårt namn från jorden. Hur ska det då gå med ditt anseende?”

10 Men Herren sa till Josua: ”Res dig upp! Varför ligger du där med ansiktet mot jorden? 11 Israel har syndat och brutit det förbund jag befallde dem att hålla. De har tagit det som var vigt åt förintelse. De har stulit, ljugit och gömt det stulna bytet bland sina tillhörigheter. 12 Det är anledningen till att israeliterna inte kan stå emot sina fiender utan tvingas fly, för de är själva vigda åt förintelse. Jag kommer inte att vara med er längre, om ni inte förstör det som är vigt åt förintelse.

13 Res dig nu upp, helga folket och säg: ’Helga er[b] till i morgon, för Herren, Israels Gud, säger att någon har stulit av det som är vigt åt förintelse och att ni inte kan besegra era fiender förrän ni gjort er av med det.

14 Imorgon ska ni komma fram inför Herren, stam för stam, och Herren ska genom lottkastning[c] peka ut en stam som sedan ska träda fram, släkt för släkt, och Herren ska peka ut en släkt som ska komma fram, familj för familj, och sedan ska varje medlem av den familjen komma fram, en och en. 15 Den som då pekas ut och som har det som är vigt åt förintelse, ska brännas upp i eld tillsammans med sina ägodelar, eftersom han brutit mot Herrens förbund och gjort en skamlig gärning i Israel.’ ”

16 Tidigt nästa morgon förde Josua fram de olika stammarna i Israel inför Herren och Judas stam blev utpekad. 17 Sedan förde han fram de olika släkterna i den stammen och då var det Serachs släkt som utpekades. När sedan de olika familjerna i den släkten fördes fram utpekades Savdis familj. 18 Hans familjemedlemmar fick då gå fram, en efter en, och då utpekades Akan, Karmis son, Savdis sonson och Serachs sonsons son av Judas stam.

19 ”Min son”, sa Josua till honom. ”Ge nu ära åt Herren, Israels Gud, och bekänn inför honom! Tala om för mig vad du har gjort, dölj ingenting.”

20 Akan svarade: ”Jag erkänner. Det är jag som har syndat mot Herren, Israels Gud. Det här har jag gjort: 21 Jag fick se en vacker mantel, importerad från Babylonien, tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar[d]. Jag ville så gärna ha det där, så jag tog det och grävde ner det under mitt tält. Silvret ligger längst ner.”

22 Josua skickade då iväg några män som skyndade sig till tältet och hittade alltsammans där med silvret underst. 23 De bar med sig bytet till Josua och lade ner det inför Herren. 24 Sedan tog Josua och allt folket Akan, Serachs son, silvret, manteln, guldet, hans söner och döttrar,[e] hans oxar, åsnor och får, tältet och allt han ägde och förde alltsammans ner till Akordalen, Olycksdalen.

25 ”Varför drog du olycka över oss?” sa Josua till Akan. ”Nu ska Herren låta olycka komma över dig.”

Alla israeliterna stenade sedan Akan och brände alltsammans. 26 Man begravde dem under ett stenröse som finns kvar än idag. Därefter upphörde Herrens vrede mot folket. Platsen fick efter denna händelse namnet Akorsdalen som den fortfarande heter.

Footnotes:

  1. 7:6 Sönderrivna kläder och jord eller aska på huvudet var tecken på sorg.
  2. 7:13 Jfr 2 Mos 19:10,14-15.
  3. 7:14 Det är möjligt att man här använde sig av urim och tummim som det talas om i 2 Mos 28:30.
  4. 7:21 Silvret vägde ungefär 2,3 kilo och guldet knappt 600 gr.
  5. 7:24 Akans familj var antagligen delaktiga i hans brott, för Herren hade tidigare befallt att inga barn fick straffas för föräldrarnas synd. Se 5 Mos 24:16.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes