Add parallel Print Page Options

Israel bekräftar sin överlåtelse till Herren

När folken på västra sidan Jordan, amoreerna och kananeerna, som bodde utmed Medelhavets kust, fick höra att Herren låtit Jordan torka upp så att Israels folk hade kunnat gå över, försvann allt deras mod, och de blev förlamade av skräck.

2-3 Herren sa då till Josua att han skulle låta omskära alla män i Israel. Detta var andra gången i Israels historia som sådant skedde. Herren gav dem instruktioner om att göra knivar av flinta för detta ändamål, och platsen där omskärelsen ägde rum fick namnet Förhudshöjden.

4-5 Skälet till omskärelsen var att hela den generation som omskurits efter uttåget ur Egypten hade dött under vandringen i öknen. Ingen av de pojkar som fötts i öknen hade blivit omskuren.

Israel hade nämligen vandrat fram och tillbaka i öknen under fyrtio år, tills alla de män som varit gamla nog att bära vapen när de drog ut ur Egypten hade dött. De hade inte varit lydiga mot Herren, och han hade svurit och sagt att han inte skulle låta dem komma in i Löfteslandet, det land som flyter av mjölk och honung.

Därför omskar Josua deras barn, som nu vuxit upp till män för att inta sina fäders platser.

8-9 Och Herren sa till Josua: I dag har jag gjort slut på er skam. Platsen där detta skedde fick namnet Gilgal (vilket betyder att avvältra) och kallas så än i dag. Efter denna ceremoni vilade folket i lägret tills deras sår var läkta.

10 Medan de var i lägret vid Gilgal på Jerikoslätten, firade de påsk. Det skedde på kvällen den fjortonde dagen i månaden.

11-12 Nästa dag började de äta av landets skörd. De bakade ojäst bröd och rostade sädeskorn att äta. Dagen därpå föll inget manna, och det föll sedan aldrig mer! Från den stunden levde de av skörden i Kanaans land.

Josua möter en ängel

13 När Josua betraktade Jeriko på nära håll, visade sig en man med draget svärd. Josua gick fram till honom och frågade: Är du vän eller fiende?

14 Jag är högste befälhavare över Herrens armé, svarade han. Josua böjde sig då till marken framför mannen och tillbad honom och sa: Ge mig dina order.

15 Ta av dig skorna, befallde ängeln honom, för platsen du står på är helig mark. Josua gjorde som han blivit tillsagd.

Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västra sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERREN hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade icke längre mod att stå emot Israels barn.

Vid den tiden sade HERREN till Josua: »Gör dig stenknivar och omskär åter Israels barn, för andra gången.»

Då gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden.

Och orsaken varför Josua omskar dem var denna: allt det folk av mankön, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara män, hade dött i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten.

Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttåget blivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna.

Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten, förgingos, eftersom de icke hörde HERRENS röst, varför ock HERREN svor att han icke skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av mjölk och honung.

Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under vägen.

Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar där de voro i lägret, till dess de hade blivit läkta.

Och HERREN sade till Josua: »I dag har jag avvältrat från eder Egyptens smälek.» Och detta ställe fick namnet Gilgal, såsom det heter ännu i dag.

10 Medan nu Israels barn voro lägrade i Gilgal, höllo de påskhögtid den fjortonde dagen i månaden, om aftonen, på Jerikos hedmarker.

11 Och dagen efter påskhögtiden åto de osyrat bröd och rostade ax av landets säd, just på den dagen.

12 Och mannat upphörde dagen därefter, då de nu åto av landets säd, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de åto det året av landet Kanaans avkastning.

13 Och medan Josua var vid Jeriko, hände sig att han, i det han lyfte upp sina ögon, fick se en man stå där framför sig med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: »Tillhör du oss eller våra ovänner?»

14 Han svarade: »Nej, jag är hövitsman över HERRENS här, och jag har just nu kommit hit.» Då föll Josua ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: »Vad har min herre att säga till sin tjänare?»

15 Hövitsmannen över HERRENS här sade då till Josua: »Drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig.» Och Josua gjorde så.