Manasses område väster om Jordan

17 (A) Denna lott tillföll Manasse stam, eftersom Manasse var Josefs förstfödde. Makir, Manasses förstfödde, Gileads far, fick Gilead och Bashan, eftersom han var en stridsman. Manasses övriga barn fick också land efter sina släkter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Shekems barn, Hefers barn och Shemidas barn. Dessa var Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar efter deras släkter.

(B) Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner utan endast döttrar. Hans döttrar hette Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. De trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och inför furstarna och sade: ”Herren befallde Mose att ge oss en arvedel bland våra bröder.” Då gav man dem enligt Herrens befallning en arvedel bland deras farbröder. Alltså blev det tio delar som tillföll Manasse – förutom Gileads land och Bashan på andra sidan Jordan – (C) eftersom Manasses döttrar fick en arvedel bland hans söner. Men Gileads land hade Manasses övriga barn fått.

Området för Manasse gick från Asher till Mikmetat, som ligger öster om Shekem. Därefter gick gränsen åt höger, till invånarna i En-Tappua[a]. Tappuas land tillhörde nämligen Manasse, men själva Tappua, inemot Manasses gräns, tillhörde Efraims barn. (D) Och gränsen gick ner till bäcken Kana. Städerna söder om bäcken hörde till Efraim, fastän de låg bland Manasses städer. Manasses gräns gick vidare norr om bäcken och sedan ut vid havet. 10 Det som låg söder om den tillhörde Efraim, men det som låg norr om den tillhörde Manasse, och deras gräns var havet. I norr nådde de till Asher och i öster till Isaskar. 11 Inom Isaskar och Asher fick Manasse Bet-Shan med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, invånarna i Dor med underlydande orter, invånarna i En-Dor med underlydande orter, invånarna i Taanak med underlydande orter, invånarna i Megiddo med underlydande orter, de tre höjdernas landskap.

12 (E) Men Manasses barn kunde inte inta dessa städer, utan kananeerna lyckades hålla sig kvar där i landet. 13 När Israels barn blev starkare, gjorde de kananeerna arbetspliktiga under sig men fördrev dem inte.

Mer land åt Efraim och Manasse

14 Josefs barn sade till Josua. ”Varför har du gett oss endast en lott och ett skifte till arvedel, fastän vi är ett talrikt folk som Herren hittills har välsignat?” 15 Då svarade Josua dem: ”Om du är ett talrikt folk, dra upp till skogsbygden och röj dig mark där i perisseernas och rafaeernas land, eftersom Efraims bergsbygd är för trång för dig.” 16 (F) Men Josefs barn sade: ”Bergsbygden räcker inte för oss. Och alla kananeer som bor på slätten har järnbeslagna stridsvagnar,[b] både de som bor i Bet-Shan med underlydande orter och de som bor på Jisreelslätten.” 17 Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: ”Du är ett talrikt folk och har stor kraft. Du ska inte ha endast en lott, 18 utan du ska få en bergsbygd som också är en skogsbygd. Men du ska röja upp den så att till och med dess utkanter kommer att tillhöra dig. Du ska fördriva kananeerna, även om de har järnbeslagna vagnar och är starka.”

Footnotes

  1. 17:7 invånarna i En-Tappua   Andra handskrifter (Septuaginta): ”Jashub vid Tappuakällan”.
  2. 17:16 järnbeslagnastridsvagnar   En vagn förstärkt med järnbeslag och vassa piggar var ett fruktat ramningsredskap på flacka slagfält. Järn användes under 1400-talet f Kr men var sällsynt före 1100-talet f Kr (se 1 Sam 17:7 med not).

17 Manasse var Josefs äldste son. Manasses äldste son Makir, som var far till Gilead, hade redan fått Gileads land och Basan på östra sidan om floden Jordan, för han och hans släkt var verkliga stridsmän.

Landet på västra sidan Jordan gavs åt Abiesers, Heleks, Asriels, Sikems, Hefers och Semidas familjer.

Men Hefers son Selofhad (sonson till Gilead, sonsons son till Makir och sonsons sonson till Manasse) hade inte några söner. Han hade i stället fem döttrar, som hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.

Dessa kvinnor gick till prästen Eleasar och till Josua och till Israels ledare och sa:Herren sa till Mose att vi skulle få lika stora områden som männen i vår stam.

5-6 Då fick de lika mycket land som sina farbröder, precis som Herren sagt till Mose, och hela arvslotten kom att omfatta tio landområden förutom Gileads och Basans områden på andra sidan Jordan.

Manasses stams södra gräns sträckte sig från Aser fram till Mikmetat, som ligger öster om Sikem. Därifrån gick gränsen till En-Tappua.

(En-Tappua tillhörde Manasse, men själva staden på gränsen till Manasses land tillhörde Efraims stam.)

Från Tappua sträckte sig gränsen vidare ner till Kanabäcken och söder om den fram till Medelhavet. Flera städer söder om bäcken tillhörde Efraims stam, fastän de var belägna inom Manasses område.

10 Landet söder om bäcken var avsett för Efraim, och landet norr om bäcken tillföll Manasse. I väster var Medelhavet gräns för Manasses område. I norr gränsade det till Asers område och i öster till Isaskars område.

11 Manasses stam fick också följande städer, som låg på Isaskars och Asers områden: Bet-Sean, Jibleam, Dor, En-Dor, Taanak, Megiddo och de tre höjdernas land, med deras respektive kringliggande byar.

12 Men eftersom Manasses ättlingar inte kunde fördriva folket som bodde i dessa städer, kom kananeerna att bo kvar där.

13 När Israels barn senare blev starkare tvingade de kananeerna att arbeta som slavar.

14 Då kom Josefs två stammar till Josua och frågade: Varför har du bara gett oss en del av landet, när Herren har gjort vårt folk så talrikt?

15 Om bergsbygden i Efraim inte räcker till för er kan ni röja i skogsområdet där perisseerna och rafaeerna bor, svarade Josua.

16-18 Bra, sa Josefs stammar. Kananeerna i dalbygden runt Bet-Sean och i Jisreels dal är alldeles för starka för oss. Och de har stridsvagnar av järn.Ni ska ta skogstrakterna upp mot bergen, svarade Josua. Och eftersom ni är en sådan stor och stark stam kommer ni säkert att klara av att bo där. Jag är övertygad om att ni skulle kunna driva ut kananeerna ur dalarna också, även om de är starka och har stridsvagnar av järn.