John 2
New Living Translation
The Wedding at Cana
2 The next day[a] there was a wedding celebration in the village of Cana in Galilee. Jesus’ mother was there, 2 and Jesus and his disciples were also invited to the celebration. 3 The wine supply ran out during the festivities, so Jesus’ mother told him, “They have no more wine.”
4 “Dear woman, that’s not our problem,” Jesus replied. “My time has not yet come.”
5 But his mother told the servants, “Do whatever he tells you.”
6 Standing nearby were six stone water jars, used for Jewish ceremonial washing. Each could hold twenty to thirty gallons.[b] 7 Jesus told the servants, “Fill the jars with water.” When the jars had been filled, 8 he said, “Now dip some out, and take it to the master of ceremonies.” So the servants followed his instructions.
9 When the master of ceremonies tasted the water that was now wine, not knowing where it had come from (though, of course, the servants knew), he called the bridegroom over. 10 “A host always serves the best wine first,” he said. “Then, when everyone has had a lot to drink, he brings out the less expensive wine. But you have kept the best until now!”
11 This miraculous sign at Cana in Galilee was the first time Jesus revealed his glory. And his disciples believed in him.
12 After the wedding he went to Capernaum for a few days with his mother, his brothers, and his disciples.
Jesus Clears the Temple
13 It was nearly time for the Jewish Passover celebration, so Jesus went to Jerusalem. 14 In the Temple area he saw merchants selling cattle, sheep, and doves for sacrifices; he also saw dealers at tables exchanging foreign money. 15 Jesus made a whip from some ropes and chased them all out of the Temple. He drove out the sheep and cattle, scattered the money changers’ coins over the floor, and turned over their tables. 16 Then, going over to the people who sold doves, he told them, “Get these things out of here. Stop turning my Father’s house into a marketplace!”
17 Then his disciples remembered this prophecy from the Scriptures: “Passion for God’s house will consume me.”[c]
18 But the Jewish leaders demanded, “What are you doing? If God gave you authority to do this, show us a miraculous sign to prove it.”
19 “All right,” Jesus replied. “Destroy this temple, and in three days I will raise it up.”
20 “What!” they exclaimed. “It has taken forty-six years to build this Temple, and you can rebuild it in three days?” 21 But when Jesus said “this temple,” he meant his own body. 22 After he was raised from the dead, his disciples remembered he had said this, and they believed both the Scriptures and what Jesus had said.
Jesus and Nicodemus
23 Because of the miraculous signs Jesus did in Jerusalem at the Passover celebration, many began to trust in him. 24 But Jesus didn’t trust them, because he knew all about people. 25 No one needed to tell him about human nature, for he knew what was in each person’s heart.
Johannes 2
Svenska 1917
2 På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu moder var där.
2 Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet.
3 Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: »De hava intet vin.»
4 Jesus svarade henne: »Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen.»
5 Hans moder sade då till tjänarna: »Vadhelst han säger till eder, det skolen I göra.»
6 Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina reningar; de rymde två eller tre bat-mått var.
7 Jesus sade till dem: »Fyllen krukorna med vatten.» Och de fyllde dem ända till brädden.
8 Sedan sade han till dem: »Ösen nu upp och bären till övertjänaren.» Och de gjorde så.
9 Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade övertjänaren på brudgummen.
10 och sade till honom: »Man brukar eljest alltid sätta fram det goda vinet, och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu.»
11 Detta var det första tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.
12 Därefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina bröder och sina lärjungar; och där stannade de några få dagar.
13 Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp till Jerusalem.
14 Och när han fick i helgedomen se huru där sutto män som sålde fäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där.
15 Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord.
16 Och till duvomånglarna sade han: »Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus.»
17 Hans lärjungar kommo då ihåg att det var skrivet: »Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.»
18 Då togo judarna till orda och sade till honom: »Vad för tecken låter du oss se, eftersom du gör på detta sätt?»
19 Jesus svarade och sade till dem: »Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen.»
20 Då sade judarna: »I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?»
21 Men det var om sin kropps tempel han talade.
22 Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och det ord som Jesus hade sagt.
23 Medan han nu var i Jerusalem, under påsken, vid högtiden, kommo många till tro på hans namn, när de sågo de tecken som han gjorde.
24 Men själv betrodde sig Jesus icke åt dem, eftersom han kände alla
25 och icke behövde någon annans vittnesbörd om människorna; ty av sig själv visste han vad i människan var.
Holy Bible, New Living Translation, copyright © 1996, 2004, 2015 by Tyndale House Foundation. Used by permission of Tyndale House Publishers, Inc., Carol Stream, Illinois 60188. All rights reserved.