31 (A) Jag slöt ett förbund

    med mina ögon:
        att aldrig se på en ung kvinna.
Vilken lott skulle jag annars få
        av Gud i höjden,
    vilken del av den Allsmäktige
        där ovan?
Ofärd drabbar ju orättfärdiga,
    och olycka ogärningsmän.
(B) Ser inte han mina vägar
    och räknar alla mina steg?
Har jag umgåtts med lögn,
    har min fot varit snar till svek?
(C) Låt honom väga mig på en rättvis våg,
    så ska Gud få se att jag är oskyldig.
Har mina steg vikit av ifrån vägen,
        har mitt hjärta följt mina ögon,
    har jag någon fläck på mina händer?
(D) Då får en annan äta vad jag har sått
    och mina plantor ryckas upp
        med roten.
Har mitt hjärta förförts av en kvinna,
    har jag stått på lur
        vid min nästas dörr?
10 Då får min hustru mala korn
        åt en annan
    och främmande män ligga
        i hennes famn.
11 (E) Det hade varit
    en skamlig handling,
        en straffbar synd,
12 en eld som förtär
        ända till avgrunden[a]
    och föröder hela min skörd till roten.

13 Har jag kränkt
        min tjänares eller tjänarinnas rätt
    när de hade någon tvist med mig?
14 Vad skulle jag då göra
        när Gud reser sig?
    När han ställer mig till svars,
        vad skulle jag säga?
15 (F) Han som skapade mig i moderlivet
        skapade ju dem också,
    en och samme har berett oss båda
        i modersskötet.

16 Har jag nekat de fattiga vad de önskat
    eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 (G) Har jag ensam ätit mitt bröd
    utan att den faderlöse
        fått äta av det?
18 Nej, från min ungdom
        har jag uppfostrat honom
            som en far,
    och från första stund
        har jag tagit mig an änkor.
19 Har jag sett någon förgås utan kläder,
    eller en fattig utan något
        att skyla sig med?
20 Har inte hans hjärta välsignat mig,
    fick han inte värma sig
        i ull från mina lamm?

21 Har jag lyft min hand
        mot den faderlöse
    när jag såg mig ha medhåll i porten[b]?
22 Då får min axel lossna
        från min skuldra
    och min arm brytas från sin led,
23 då skulle jag frukta Guds straff
    och stå maktlös inför hans majestät.

24 (H) Satte jag mitt hopp till guldet,
    kallade jag rent guld min trygghet?
25 (I) Gladdes jag över
        att min rikedom växte
    och att min hand samlade
        så mycket?
26 Hände det när jag såg
        hur solljuset sken
    och hur månen skred härligt fram,
27 (J) att mitt hjärta i hemlighet
        lät sig förföras
    och jag gav dem en handkyss?
28 (K) Även det hade varit
        en straffbar synd,
    för då hade jag förnekat
        Gud i höjden.

29 (L) Har jag glatt mig
        åt min fiendes olycka,
    fröjdat mig
        när olyckan drabbade honom?
30 (M) Nej, jag lät inte min mun synda
    genom att begära hans liv
        med en förbannelse.
31 Mitt husfolk kan vittna:
    ”Alla fick mätta sig
        med kött vid hans bord.”
32 (N) Främlingen behövde inte
        övernatta på gatan,
    jag öppnade mina dörrar mot vägen.

33 (O) Har jag dolt mina brott som Adam
    och gömt min skuld inom mig,
34 (P) av fruktan för allt folket
        och rädsla för fränders förakt,
    så att jag teg
        och inte gick utanför dörren?

35 (Q) O, att jag hade någon
        som lyssnade på mig!
    Se, här är min underskrift[c].
        Må den Allsmäktige svara mig.
    Låt mig se min motparts
        anklagelseskrift!
36 Sannerligen, jag skulle bära den
        på min skuldra,
    jag skulle fästa den som min krona.
37 Jag skulle redovisa alla mina steg
        för honom,
    möta honom som en furste.

38 Har min mark ropat över mig,
    har dess fåror gråtit med varandra?
39 Har jag ätit dess frukt
        utan att betala
    eller sugit ut dem
        som brukade jorden?
40 Då får törne växa i stället för vete,
    ogräs i stället för korn.

Slut på Jobs tal.

Footnotes

  1. 31:12 avgrunden   Hebr. Abaddón (jfr Upp 9:11). Annan översättning: ”fördärvet”.
  2. 31:21 medhåll i porten   I en process om den rättslöses egendom.
  3. 31:35 underskrift   Hebr. taw, hebreisk bokstav som under GT:s tid skrevs som ett kors (jfr Hes 9:4).