Add parallel Print Page Options

Dom över Babylon

47 Du obesegrade Babylon, kom och sätt dig på marken och sörj, för dina dagar fyllda av ära och härlighet är nu slut. Du kaldeernas dotter, du kommer aldrig mer att kallas den ljuvliga och den behagliga.

Mal din säd på kvarnstenar. Ta av din slöja och lyft upp dina kjolar, när du måste vada genom vatten.

Du kommer att bli avklädd och förnedrad. Jag ska hämnas dig och kommer inte att ändra mitt beslut.

Så talar vår befriare, han som ska rädda Israel från Babylons mäktiga välde. Herren, härskarornas Gud, är hans namn, den Helige i Israel.

Sitt i mörker och tystnad, du Babylon! Aldrig mer kommer du att kallas kungarikenas drottning.

Jag var arg på mitt folk Israel och straffade dem genom att låta dem falla i dina händer. Men du visade dem ingen barmhärtighet. Du har till och med låtit gamla människor bära tunga bördor.

Du tänkte att du skulle få regera för alltid, du hela världens drottning. Du bekymrade dig inte det minsta om mitt folk eller tänkte på det öde som skulle kunna drabba dig själv.

Du nöjeslystna kungarike, som levt i lugn och ro och skrutit med att vara det största i världen, hör här min dom över dina synder! Du säger: Jag klarar mig bra själv! Jag kommer aldrig att bli en behövande änka eller barnlös.

Men båda dessa olyckor ska komma över dig i ett ögonblick, ja, på en enda dag ska du bli både änka och barnlös, trots all din trolldom och magiska kraft.

10 Du kände dig säker i all din ondska. Ingen ser mig, sa du. Din visdom och kunskap har fått dig att vända dig bort från mig, och du har förklarat dig själv vara Herre.

11 Det är därför som förödelsen ska komma över dig plötsligt, så plötsligt att du inte ska veta varifrån den kommer, och det kommer inte att finnas någon räddning för dig.

12 Fortsätt du med din magi och din trolldom, som du har gjort sedan du var bara ett barn. Kanske ska du lyckas, kanske kan du skrämma någon.

13 Du har rådgivare i massor, astrologer och stjärntydare som försöker tala om för dig vad som ligger i framtiden.

14 Men de är lika försvarslösa som torrt gräs i eld. De kan inte ens hjälpa sig själva! Du får ingen hjälp alls från dem. Deras eld är ingenting att värma sig vid!

15 Inget av allt det du lärt dig sedan du var liten kommer att kunna hjälpa dig.