Jesaja 14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
14 Men Herren ska förbarma sig över Jakob,
välja ut Israel på nytt och låta dem bosätta sig i sitt eget land.
Främlingar ska sluta sig till dem och förena sig med Jakobs släkt.
2 Folken ska föra dem tillbaka hem,
och israeliterna ska få dem till sin egendom i Herrens land,
som tjänare och tjänarinnor.
De som tillfångatog dem ska nu själva bli deras fångar,
och de ska regera över sina förtryckare.
Sång över den babyloniske kungens fall
3 Då låter Herren dig vila från ditt lidande och din oro och från den grymma slavtjänst som legat på dig, 4 och då ska du stämma upp denna nidvisa över kungen i Babylon:
Vilket slut har inte förtryckaren fått!
Det är slut med hans rasande framfart.[a]
5 Herren har krossat de gudlösas stav,
härskarnas spira,
6 den som i raseri gav folken slag efter slag
och i vrede höll folken i sitt skoningslösa grepp.
7 Men nu har hela jorden kommit till ro och är stilla.
Man brister ut i jubel.
8 Till och med cypresserna gläds över ditt fall,
liksom Libanons cedrar:
”Nu ligger du där,
och ingen kommer och fäller oss mer.”
9 Dödsriket där nere kommer i rörelse
för att möta dig när du kommer.
De döda väcks ur sin dvala[b],
jordens härskare
och alla folkens kungar
reser sig från sina troner.
10 Alla hälsar de dig och säger:
”Så du har också blivit svag som vi
och är nu lik oss.”
11 Ditt majestät har störtats ner till dödsriket,
tillsammans med ditt harpospel.
Din bädd är förruttnelse
och ditt täcke är maskar.
12 Hur har du inte fallit från himlen,
du morgonstjärna, du gryningens son!
Du har slagits till marken,
du som slog ner folken.
13 Du sa för dig själv:
”Jag ska stiga upp till himlen
och resa min tron ovanför Guds stjärnor.
Jag ska sätta mig på gudaförsamlingens berg
långt uppe i norr.
14 Jag ska stiga högre än molnen
och bli lik den Högste.”
15 Men i stället ska du kastas ner i dödsriket,
längst ner i avgrundens djup.
16 De som ser dig stirrar på dig
och betraktar dig:
”Är det här mannen som fick jorden att skaka
och kungadömena att darra,
17 han som förvandlade världen till en öken
och lade dess städer i ruiner
och som aldrig släppte sina fångar?”
18 Folkens kungar ligger med ära i sina gravar,
var och en i sitt vilorum,
19 men du ligger bortkastad utan grav,
som en avbruten gren,
täckt av de döda som stupat för svärd.
De läggs i gravrum av sten,
men du ligger som ett kadaver som man trampar på.[c]
20 Du får inte vila i en grav tillsammans med de andra,
för du har fördärvat ditt land och slagit ihjäl ditt folk.
De som kommit från denna onda ätt ska man aldrig mer tala om.
21 Gör i ordning en slaktplats för dess söner
för deras fäders synd.
De ska inte resa sig
och erövra landet,
inte breda ut sina städer över världen.
22 ”Jag ska själv resa mig mot honom,”
säger härskarornas Herre,
”och jag ska utrota ur Babylon både namn och de överlevande,
dess avkomma och ätt, säger Herren.
23 Jag ska förvandla platsen till en sumpmark och ett tillhåll för trappfåglar.
Med ödeläggelsens kvast ska jag sopa igen landet,” säger härskarornas Herre.
24 Härskarornas Herre har svurit och sagt:
”Det ska sannerligen ske som jag har planerat,
det ska bli som jag har bestämt.
25 Assyrierna i mitt land ska krossas,
på mina berg ska jag trampa ner dem.
Oket ska då lyftas av dem
och bördan från deras axlar.”
26 Detta är mitt beslut för hela jorden,
och detta är den hand som sträcker sig över alla folk.
27 För härskarornas Herre har beslutat det,
och vem kan göra det om intet?
Han har räckt ut sin hand,
och vem kan hindra honom?
Profetia över filistéerna
28 Denna profetia kom samma år som kung Achas dog:
29 Gläd dig inte, Filisteen,
över att staven som slog dig är sönderbruten.
För från ormens rot ska det komma en giftorm,
dess frukt ska bli en flygande orm.
30 De fattigaste bland fattiga ska finna bete
och de arma vila i trygghet.
Men er ska jag utplåna med hungersnöd
och slå ihjäl varje överlevande.
31 Gråt, du port! Klaga, du stad!
Du, hela Filisteen, ska smälta bort.
För en rök kommer norrifrån,
och ingen sackar efter i fiendernas led.[d]
32 Vad ska man svara det främmande folkets sändebud?
”Herren har grundat Sion,
och där finner de betryckta bland hans folk sin tillflykt.”
Footnotes
- 14:4 Grundtextens innebörd i versens senare del är oviss. Till översättningen har hämtats hjälp från Dödahavsrullarna och Septuaginta.
- 14:9 Hebreiskans refaim syftar ibland på stammen refaéerna (t.ex. 5 Mos 2:11,20) eller på den dal som fått sitt namn efter dem (t.ex. Jos 15:8); de tycks ha varit mycket storväxta och översätts därför ibland med jättar. Här och i en del andra verser används ordet dock poetiskt om de avlidnas andar (Ords 2:18; 9:18).
- 14:19 Det är osäkert om de stupade ska läggas i stengravar eller: gropar; i det senare fallet trampas alla på samma sätt som kadaver (men du ligger finns inte i grundtexten utan är ett nödvändigt tillägg om tolkningen i texten är rätt).
- 14:31 Grundtextens innebörd är osäker.
Jesaja 14
Svenska 1917
14 Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; och främlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.
2 Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels hus skall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, och skall göra dem till trälar och trälinnor. Så skola de få sina fångvaktare till fångar och råda över sina plågare.
3 Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermöda och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd,
4 då skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, du skall säga: »Vilken ände har icke plågaren fått, vilken ände pinoorten!
5 HERREN har brutit sönder de ogudaktigas stav, tyrannernas ris,
6 det ris som i grymhet slog folken med slag på slag, och i vrede härskade över folkslagen med skoningslös förföljelse.
7 Hela jorden har nu fått vila och ro; man brister ut i jubel.
8 Själva cypresserna glädja sig över ditt fall, så ock Libanons cedrar: 'Sedan du nu ligger där, drager ingen hitupp för att hugga ned oss.'
9 Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull, när det måste taga emot dig. Skuggorna där väckas upp för din skull, jordens alla väldige; folkens alla konungar måste stå upp från sina troner.
10 De upphäva alla sin röst och säga till dig: 'Så har då också du blivit maktlös såsom vi, ja, blivit vår like.'
11 Ned till dödsriket har din härlighet måst fara, och dina harpors buller; förruttnelse är bädden under dig, och maskar äro ditt täcke.
12 Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! Huru har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare!
13 Det var du som sade i ditt hjärta: 'Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr.
14 Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste.'
15 Nej, ned till dödsriket måste du fara, längst ned i graven.
16 De som se dig stirra på dig, de betrakta dig och säga: 'Är detta den man som kom jorden att darra och riken att bäva,
17 den som förvandlade jordkretsen till en öken och förstörde dess städer, den som aldrig frigav sina fångar, så att de fingo återvända hem?'
18 Folkens alla konungar ligga allasammans med ära var och en i sitt vilorum;
19 men du ligger obegraven och bortkastad, lik en föraktad gren; du ligger där överhöljd av dräpta, av svärdsslagna män, av döda som hava farit ned i gravkammaren, lik ett förtrampat as.
20 Du skulle icke såsom de få vila i en grav, ty du fördärvade ditt land och dräpte ditt folk. Om ogärningsmännens avföda skall man aldrig mer tala.
21 Anställen ett blodbad på hans söner för deras fäders missgärning. De få ej stå upp och besitta jorden och fylla jordkretsens yta med städer.»
22 Nej, jag skall stå upp emot dem, säger HERREN Sebaot; och jag skall utrota ur Babel både namn och kvarleva, både barn och efterkommande, säger HERREN.
23 Och jag skall göra det till ett tillhåll för rördrommar och fylla det med sumpsjöar; ja, jag skall bortsopa det med ödeläggelsens kvast, säger HERREN Sebaot.
24 HERREN Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, såsom jag har tänkt, så skall det ske, och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.
25 Jag skall krossa Assur i mitt land, och på mina berg skall jag förtrampa honom. Så skall hans ok bliva borttaget ifrån dem och hans börda tagas av deras skuldra.
26 Detta är det beslut som är fattat mot hela jorden; detta är den hand som är uträckt mot alla folk.
27 Ty HERREN Sebaot har beslutit det; vem kan då göra det om intet? Hans hand är det som är uträckt; vem kan avvända den?
28 I det år då konung Ahas dog förkunnades följande utsaga:
29 Gläd dig icke, du filistéernas hela land, över att det ris som slog dig är sönderbrutet; ty från ormens rot skall en basilisk komma fram, och dennes avkomma bliver en flygande drake.
30 De utarmade skola sedan få bete och de fattiga få lägra sig i trygghet; men telningarna från din rot skall jag döda genom hunger, och vad som bliver kvar av dig skall dräpas.
31 Jämra dig, du port; ropa, du stad; försmält av ångest, du filistéernas hela land. Ty norrifrån kommer en rök; i fiendeskarornas tåg bliver ingen efter.
32 Vad skall man då svara det främmande folkets sändebud? Jo, att det är HERREN som har grundat Sion, och att de betryckta bland hans folk där hava sin tillflykt.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.