Bön om att Gud griper in

64 O, att du lät himlen rämna och kom hit ner,
så att bergen skakade inför dig,
som när eld antänder ris
    och elden får vattnet att sjuda,
så att ditt namn blir känt för dina ovänner
och hednafolken darrar för dig.
När du gjorde fruktansvärda gärningar,
som vi inte kunde vänta oss,
    då steg du ner
och bergen skälvde inför dig.
Aldrig någonsin har man hört,
    aldrig har något öra uppfattat,
aldrig har något öga sett en annan Gud än dig
handla så mot dem som väntar på honom.
Du kom för att hjälpa dem
    som övade rättfärdighet med fröjd,
dem som på dina vägar tänkte på dig.
Men se, du blev vred,
    ty vi syndade.
Vi har gjort så länge;
    skall vi någonsin bli frälsta?
Vi är alla orena,
    alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.
Vi kommer alla att vissna som löv.
    Som löv förs bort av vinden
kommer vi att föras bort av våra missgärningar.
Det finns ingen som åkallar ditt namn,
ingen som vaknar upp för att hålla sig till dig.
Ty du har dolt ditt ansikte för oss,
    du låter oss gå under genom vår missgärning.

Men Herre, du är vår Fader.
    Vi är leret, och du är den som danat oss,
vi är alla verk av din hand.
Var då inte omåttligt vred, Herre,
    tänk inte för alltid på vår missgärning.
Tänk på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer har blivit en öken,
Sion har blivit en öken, Jerusalem en ödemark.
11 Vårt heliga och härliga tempel,
    där våra fäder lovade dig,
har blivit ett byte för elden,
    allt som var dyrbart för oss ligger i ruiner.
12 Kan du trots detta hålla dig tillbaka, Herre?
Kan du tiga stilla och låta oss lida så mycket?

Leran i krukmakarens hand

64 Tänk om du bara ville öppna himlen och komma ner till oss! Bergen skulle darra i din närvaro!

Din härlighets förtärande eld skulle bränna ner skogar och få haven att torka ut. Nationer skulle bäva inför dig. Dina fiender skulle förstå varför vi talar så mycket om dig.

Så var det förr när du kom ner. Du gjorde det oväntade, och bergen darrade.

Sedan världens skapelse har ingen sett eller hört talas om en sådan Gud som du, som handlar så mot dem som väntar på honom.

Du välkomnar dem som med glädje gör det som är gott, de som vandrar rätta vägar.Men vi är inte goda. Vi är syndare och har varit så hela vårt liv. Därför vilar din vrede tung över oss. Hur ska vi kunna bli frälsta?

Vi är alla orena av synd. I oss själva finns inget som duger. Vi vissnar som höstlöv, torkar bort och faller av. Våra synder sopar undan oss, som vinden gör med torra löv.

Ändå är det ingen som åkallar ditt namn eller ber till dig om nåd. Därför har du vänt dig bort från oss och överlämnat oss åt oss själva och våra synder.

Och ändå, Herre, är du vår far! Vi är leran, och du är krukmakaren. Vi har alla formats av din hand.

Var inte så ond på oss, Herre, och tänk inte för alltid på våra synder! Tänk i stället på att vi alla tillhör ditt folk!

10 Dina heliga städer har blivit ödelagda, och Jerusalem är en övergiven öken.

11 Vårt heliga, vackra tempel, där våra förfäder prisade dig, är nerbränt, och allt det vackra är borta.

12 Kan du efter allt detta fortfarande vägra att hjälpa oss, Herre? Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?