Sången om Herrens vingård

(A) Nu vill jag sjunga

    om min älskade,
    min älskades sång
        om hans vingård:
    Min älskade hade en vingård
        på en bördig bergskulle.
Han grävde upp den
        och rensade den från stenar
    och planterade där
        ädla vinstockar.
    Han byggde ett vakttorn mitt i den
        och högg ut ett presskar.
    Sedan väntade han
        att den skulle bära äkta druvor,
    men den bar vilddruvor.

Och nu, Jerusalems invånare
        och Juda män,
    döm mellan mig och min vingård.
(B) Vad mer kunde man
    göra för min vingård
        än vad jag har gjort för den?
    Varför bar den vilddruvor,
        när jag väntade
    att den skulle bära äkta druvor?
(C) Nu ska jag låta er veta
    vad jag ska göra med
        min vingård:
    Jag ska ta bort stängslet,
        och den ska bli ödelagd.
    Jag ska bryta ner muren,
        och den ska bli nertrampad.
(D) Jag ska ödelägga den,
    ingen ska beskära den
        eller gräva i den.
    Men tistel och törne ska växa upp,
        och jag ska befalla molnen
            att inte låta det regna på den.

(E) Herren Sebaots vingård
        är Israels hus
    och Juda folk
        hans älsklingsplantering.
    Han väntade laglydnad
        men fann blodiga lagbrott,
    han väntade rättfärdighet
        men fann skriande
            orättfärdighet.

Domsord över ogudaktigheten

(F) Ve er som lägger hus till hus
        och fogar åker till åker
    tills inget utrymme finns kvar
        och ni är de enda
            som bor i landet.
(G) Från Herren Sebaot
        ljuder det i mina öron:
    Sannerligen, många hus ska bli öde,
        stora och vackra hus
            utan invånare.
10 En vingård på tio plogland
        ska bara ge ett batmått,[a]
    och en homers utsäde
        ska bara ge en efa[b].

11 (H) Ve dem som går upp tidigt
        för att jaga efter starka drycker
    och sitter uppe till sena natten,
        heta av vin!
12 (I) Vid sina dryckeslag
    har de harpa och lyra,
        tamburin, flöjt och vin.
    Men Herrens gärningar
        bryr de sig inte om,
    hans händers verk
        intresserar dem inte.

13 Därför ska mitt folk
    föras bort i fångenskap,
        för de saknar kunskap.
    Dess ädlingar ska dö av hunger[c]
        och dess larmande skaror
            förtorka av törst.
14 (J) Därför ökar dödsriket sitt begär
    och spärrar upp sitt gap
        utan gräns.
    Stadens främsta ska fara ner,
        tillsammans med de larmande
            och bullrande skaror
        som jublar därinne.
15 (K) Människorna blir nerböjda,
        var och en ödmjukad.
    De stoltas ögon ska ödmjukas.
16 (L) Men Herren Sebaot blir upphöjd
        genom sin dom,
    Gud, den Helige, visar sig helig
        genom rättfärdighet.
17 (M) Då ska lammen få beta
        som på sin egen mark,
    och på de rikas ödetomter
        ska främlingar få sin föda.

18 Ve dem som drar fram missgärning
        med lögnens band
    och synd som med vagnslinor,
19 (N) dem som säger:
    "Han får skynda sig,
        han får utföra sitt verk snart
            så att vi ser det!
    Det som Israels Helige bestämt
        får närma sig och komma
            så att vi lär känna det!"
20 (O) Ve dem som kallar det onda gott
        och det goda ont,
    som gör mörker till ljus
        och ljus till mörker,
    som gör bittert till sött
        och sött till bittert!

21 (P) Ve dem som är visa i sina egna ögon
    och håller sig själva för kloka!
22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
    och duktiga på att blanda
        starka drycker,
23 (Q) dem som frikänner den skyldige
        för mutor
    och berövar den rättfärdige
        hans rätt.

24 (R) Som eldsflamman förtär strå
        och halm sjunker ihop i lågan,
    så ska deras rot ruttna bort
        och deras blomning flyga i väg
            som stoft,
    eftersom de förkastade
        Herren Sebaots lag
    och föraktade Israels Heliges ord.
25 (S) Därför brinner Herrens vrede
        mot hans folk,
    och han räcker ut sin hand mot det
        och slår det
    så att bergen darrar
        och döda kroppar ligger
            som orenhet på gatorna.
    Med allt detta upphör inte
            hans vrede,
        hans hand är ännu uträckt.

26 (T) Han reser ett baner
        för hednafolken i fjärran
    och lockar på dem
        från jordens ände.
    Och se, de kommer snabbt
        och med hast.
27 Ingen bland dem
            är trött eller stapplar,
        ingen slumrar eller sover.
    Bältet runt deras höfter lossnar inte,
        deras skoremmar går inte av.
28 Deras pilar är skarpa,
        alla deras bågar är spända.
    Hovarna på deras hästar
        är som av flinta,
    deras vagnshjul liknar
        stormvinden.
29 Deras rop är som
    en lejonhonas rytande,
        de ryter som unga lejon.
    De morrar och griper sitt rov
        och bär bort det,
    och ingen finns som räddar.
30 (U) På den dagen ska det dåna mot dem
        som när havet dånar.
    Ser man ut över landet
        är där mörker och nöd,
    ljuset förmörkas av töcken.

Footnotes

  1. 5:10 plogland … batmått   Ett "plogland" var den yta som ett par oxar kunde plöja på en dag, kanske ett tunnland, och ett bat var troligen ca 22 liter. Skörden var kanske en tusendel av den normala.
  2. 5:10 homer … efa   Ca 220 och 22 liter. Normalt gav skörden tio gånger utsädet, här bara en tiondel.
  3. 5:13 ädlingar ska dö av hunger   Annan översättning: "ädla män ska lida hunger".

Sången om Herrens vingård

Nu vill jag sjunga en sång om min älskade,
    en sång om min älskade och hans vingård.
Min älskade hade en vingård
    på en bördig kulle.
Han plöjde upp den,
    tog bort all sten
och planterade vin av allra bästa slag.
    Han byggde ett vakttorn
och högg ut ett presskar.
    Sedan förväntade han sig goda druvor,
men vingården gav dåliga.

”Ni Jerusalems invånare och Juda män,
    döm nu mellan mig och min vingård!
Vad hade man kunnat göra mer för den
    än vad jag redan har gjort?
Jag förväntade mig goda druvor,
    men den gav dåliga.
Jag ska nu låta er veta
    vad jag tänker göra med min vingård:
Jag ska ta bort dess stängsel,
    så att den blir ödelagd.
Jag ska riva ner dess mur,
    så att den blir nertrampad.
Jag ska låta den bli fördärvad,
    och den ska inte beskäras eller hackas,
utan tistlar och törnen ska få växa fritt.
    Jag ska befalla molnen att inte sända regn över den.”

Härskarornas Herres vingård är Israel
    och Judas folk den plantering han älskade.
Han väntade sig rätt,
    men fann i stället orättvisa,
han väntade sig rättfärdighet men hörde bara nödrop.

Ve er som skaffar hus efter hus
    och lägger fält till fält,
så att det inte längre finns någon plats kvar,
    och ni blir de enda som bor i landet.

Men detta har jag hört från härskarornas Herre:

”Många hus ska sannerligen ligga öde,
    stora och fina, men utan invånare.
10 En vingård på tio plogland
    ska inte ge mer än en knapp tunna vin,
och av det utsäde som sås
    ska man bara få en tiondel tillbaka.”

11 Ve dem som går upp tidigt på morgonen
    för att jaga efter starka drycker
och sitter till långt fram på nätterna,
    berusade av vin!
12 I deras dryckesfester hörs cittra, harpa, puka och flöjt,
    och där finns vin.
Men Herrens verk ser de inte,
    vad han gör bryr de sig inte om.
13 Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap,
    för de är utan förstånd.
Dess stormän ska dö av hunger,
    och dess larmande hop ska tyna bort av törst.
14 Därför vidgar dödsriket sitt gap
    och spärrar upp sin mun utan gräns,
och dit ner störtar stadens förnämsta,
    liksom den larmande hopen som nu jublar där.
15 Då böjs människan ner,
    mänskligheten förödmjukas,
de högmodigas blick förödmjukas.
16     Men härskarornas Herre är upphöjd i sin dom,
Gud, den Helige, visar sig helig i sin rättfärdighet.
17     Då ska lammen beta som på sin egen betesmark,
fåren finna sin föda bland ruiner efter de rika.[a]

18 Ve dem som drar med sig överträdelser med lögnens band
    och synd som med vagnsremmar,
19 dem som säger:
    ”Låt honom skynda sig
och snabbt utföra sitt verk,
    så att vi får se det.
Låt det närma sig och komma,
    som Israels Helige har beslutat,
så att vi får veta det!”

20 Ve dem som kallar ont för gott
    och gott för ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
    surt till sött och sött till surt!

21 Ve dem som är visa i sina egna ögon
    och betraktar sig själva som kloka!

22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
    och skickliga att blanda drycker!
23 De tar mutor för att frikänna den skyldige
    och vägrar den rättfärdige hans rätt.
24 Som eldslågan förtär hö
    och som halm sjunker ihop i elden,
så ska deras rot ruttna
    och deras blommor flyga iväg som stoft,
för de har förkastat härskarornas Herres lag
    och föraktat ordet från Israels Helige.
25 Det är därför Herrens vrede
    har flammat upp mot hans folk,
och han har sträckt ut sin hand för att slå det.
    Bergen darrar,
och döda kroppar ligger som avfall på gatorna.

Men trots detta upphör inte hans vrede,
    utan hans hand är fortfarande utsträckt.

26 Han reser ett banér för folken långt borta
    och lockar dem från jordens ände.
    Och se, de kommer fort, med hast.
27 Ingen blir trött eller stapplar,
    ingen slumrar eller sover.
Inget bälte kring någons höfter lossnar,
    ingen skorem går av.
28 Deras pilar är vassa
    och deras bågar spända.
Hästarnas hovar är som av flinta,
    och vagnshjulen viner som vinden.
29 De ryter som lejon, som unga lejon,
    och griper morrande tag i sitt byte
och släpar bort det,
    utan att någon kan rädda det.
30 Den dagen ska det rytas mot dem
    som när havet ryter.
Ser man ut över landet
    är där mörker och nöd,
    och ljuset förmörkas av moln.

Footnotes

  1. 5:17 Grundtextens innebörd är oviss. Översättningen är delvis gjord med hjälp av Septuaginta.