A A A A A
Bible Book List

Jesaja 49 Svenska 1917 (SV1917)

49 Hören på mig, I havsländer, och akten härpå, I folk, som bon i fjärran. HERREN kallade mig, när jag ännu var i moderlivet, han nämnde mitt namn, medan jag låg i min moders sköte.

Och han gjorde min mun lik ett skarpt svärd och gömde mig under sin hands skugga; han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.

Och han sade till mig: »Du är min tjänare, Israel, genom vilken jag vill förhärliga mig.»

Men jag tänkte: »Förgäves har jag mödat mig, fruktlöst och fåfängt har jag förtärt min kraft; dock, min rätt är hos HERREN och min lön hos min Gud.»

Och nu säger HERREN, han som danade mig till sin tjänare, när jag ännu var i moderlivet, på det att jag måtte föra Jakob tillbaka till honom, så att Israel icke rycktes bort -- ty jag är ärad i HERRENS ögon, och min Gud har blivit min starkhet --

han säger: Det är för litet för dig, då du är min tjänare, att allenast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel; jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att min frälsning må nå till jordens ända.

Så säger HERREN, Israels förlossare, hans Helige, till den djupt föraktade som är en styggelse för människor, en träl under tyranner: Konungar skola se det och stå upp, furstar skola se det och buga sig för HERRENS skull, som har bevisat sig trofast, för Israels Heliges skull, som har utvalt dig.

Så säger HERREN: Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag; jag skall bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket, så att du skall upprätta landet och utskifta de förödda arvslotterna

och säga till de fångna: »Dragen ut», till dem som sitta i mörkret: »Kommen fram.» De skola finna bete utmed vägarna, ja, betesplatser på alla kala höjder;

10 de skola varken hungra eller törsta, ökenhettan och solen skola icke skada dem, ty deras förbarmare skall leda dem och skall föra dem till vattenkällor.

11 Och jag skall göra alla mina berg till öppna vägar, och mina farvägar skola byggas höga.

12 Se, där komma de fjärran ifrån, ja, somliga från norr och andra från väster, somliga ock från sinéernas land.

13 Jublen, I himlar, och fröjda dig, du jord, och bristen ut i jubel, I berg; ty HERREN tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta.

14 Men Sion säger: »HERREN har övergivit mig, Herren har förgätit mig.»

15 Kan då en moder förgäta sitt barn, så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde förgäta sitt barn, så skulle dock jag icke förgäta dig.

16 Se, på mina händer har jag upptecknat dig; dina murar stå alltid inför mina ögon.

17 Redan hasta dina söner fram, under det dina förstörare och härjare draga bort ifrån dig.

18 Lyft upp dina ögon och se dig omkring: alla komma församlade till dig. Så sant jag lever, säger HERREN, du skall få ikläda dig dem alla såsom en skrud och lik en brud omgjorda dig med dem.

19 Ty om du förut låg i ruiner och var ödelagd, ja, om ock ditt land var förhärjat, så skall du nu i stället bliva för trång för dina inbyggare, och dina fördärvare skola vara långt borta.

20 Den tid stundar, då du skall få höra sägas av barnen som föddes under din barnlöshet: »Platsen är mig för trång, giv rum, så att jag kan bo här.»

21 Då skall du säga i ditt hjärta: »Vem har fött dessa åt mig? Jag var ju barnlös och ofruktsam, landsflyktig och fördriven; vem har då fostrat dessa? Se, jag var lämnad ensam kvar; varifrån komma då dessa?»

22 Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall upplyfta min hand till tecken åt folken och resa upp mitt baner till tecken åt folkslagen; då skola de bära dina söner hit i sin famn och föra dina döttrar fram på sina axlar.

23 Och konungar skola vara dina barns vårdare och furstinnor deras ammor, de skola falla ned inför dig med ansiktet mot jorden och slicka dina fötters stoft. Och du skall förnimma, att jag är HERREN och att de som förbida mig icke komma på skam.

24 Kan man taga ifrån hjälten hans byte eller rycka fångarna ifrån den som har segerns rätt?

25 Och om än så vore, säger HERREN, om man än kunde taga ifrån hjälten hans fångar och rycka bytet ur den väldiges hand, så skulle jag dock själv stå emot dina motståndare, och själv skulle jag frälsa dina barn.

26 Ja, jag skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget kött, och av sitt eget blod skola de bliva druckna såsom av druvsaft. Och allt kött skall då förnimma, att jag, HERREN, är din frälsare och att den Starke i Jakob är din förlossare.

Jesaja 49 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Herrens tjänare ett ljus för världen

49 Hör på mig, ni avlägsna länder!
    Lyssna, ni folk i fjärran!
Herren kallade mig innan jag var född.
    Redan när jag var i moderlivet
    nämnde han mig vid mitt namn.
Han har gjort mitt tal skarpt som svärd.
    Han har gömt mig i skuggan av sin hand.
Han har gjort mig till en slipad pil
    och dolt mig i sitt koger.
Han sa till mig:
    ’Du är min tjänare, Israel,
    genom dig ska jag visa min härlighet.’
Jag sa:
    ’Förgäves har jag tröttat ut mig,
förgäves och fåfängt förbrukat min kraft.
    Ändå är min rätt hos Herren
och min lön hos min Gud.’

Och nu har Herren talat,
    han som gjorde mig till sin tjänare
redan innan jag var född,
    för att föra Jakob tillbaka,
och samla Israel hos sig.
    Så skulle jag bli ärad inför Herren
    och min Gud vara min styrka.
Han säger:
    ’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare
    som återupprättar Jakobs stammar
och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk.
    Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk,
för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”

Så säger Herren, Israels befriare och Helige,
    till den som är föraktad och avskydd av folken,
till kungens tjänare:
    ”Kungar ska se det och resa sig,
furstar se det och buga sig,
    för Herren är trofast,
Israels Helige, som har utvalt dig.”

Herren ska trösta sitt folk

Så säger Herren:
    ”Jag bönhör dig i nådens tid
och hjälper dig på räddningens dag.
    Jag ska bevara dig
och genom dig ingå ett förbund med folket,
    för att återupprätta landet
och återlämna de förödda arvslotterna.
    Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’
och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’

De ska finna bete längs vägarna
    och betesmark på alla kala höjder.
10 De ska inte hungra eller törsta.
    Ökenhettan och solen ska inte bränna dem.
Han som förbarmar sig över dem
    ska leda dem och föra dem till vattenkällor.
11 Jag förvandlar alla mina berg till väg,
    högt däruppe bygger jag vägar.
12 Se, de kommer långt bortifrån,
    från norr och väster och Assuans land.”

13 Ropa av glädje, ni himlar,
    och gläd dig, du jord!
Stäm upp en sång, ni berg!
    För Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina lidande.

14 Sion säger:
    Herren har övergett mig,
han har glömt bort mig.”

15 ”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn,
    så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött?
Även om hon skulle glömma,
    ska jag i alla fall inte glömma dig.
16 Jag har skrivit ditt namn i min hand,
    och dina murar är alltid inför mig.
17 Dina söner skyndar sig tillbaka,
    och de som förstörde och ödelade
drar sig bort från dig.
18     Lyft blicken och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
    Så sant jag lever, säger Herren,
du ska bära dem som prydnader,
    binda dem om dig likt brudsmycken.

19 Du har legat i ruiner, ödelagd,
    och landet har varit förhärjat.
Men nu ska du bli för trång för folket,
    och de som skövlade dig ska vara långt borta.
20 Du ska höra barnen
    som föddes under din barnlöshets tid säga:
’Här är det för trångt för mig,
    ge mig mer plats!’
21 Då ska du tänka:
    ’Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
    i exil och förskjuten.
Vem har fostrat dessa?
    Jag var lämnad ensam,
så varifrån kommer dessa?’ ”

22 Så säger Herren, Herren:

”Jag ska ge ett tecken åt folken,
    resa mitt banér för dem,
och de ska bära dina söner i sina armar
    och dina döttrar på sina axlar.
23 Kungar ska fostra dem som fäder
    och drottningar amma dem.
De ska buga sig till jorden för dig
    och slicka dammet av dina fötter.
Då ska du förstå att jag är Herren.
    De som hoppas på mig
ska aldrig komma på skam.”

24 Kan man rycka bytet från den mäktige
    eller rädda fångar undan den grymme[a]?

25 Så säger Herren:

”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige
    och bytet räddas undan den grymme.
Jag ska strida mot dem som strider mot dig,
    och jag ska själv rädda dina barn.
26 Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött,
    och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin.
Hela mänskligheten ska då förstå
    att jag, Herren, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”

Footnotes:

  1. 49:24 Ordagrant: den rättfärdige. Utifrån en handskrift från Qumran, översättningarna Vulgata, Peshitta och Septuaginta, samt vers 25, kan ”den grymme” vara mer korrekt.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes