51 Så säger Herren:

Se, jag ska uppväcka
        en ödeläggande ande mot Babel
            och mot Leb-Kamajs[a] invånare.
Jag ska sända skördemän
        mot Babel,
    och de ska rensa bort dess invånare
        och ödelägga landet.
    Från alla sidor ska de komma
        emot det på olyckans dag.
Skyttar ska spänna sina bågar
        mot dem som där spänner båge
    och mot dem som där bröstar sig
        i sitt pansar.
    Skona inte de unga männen,
        vig hela dess här åt förintelse!
Slagna män ska då falla
        i kaldeernas land
    och genomborrade män
        på deras gator,
(A) för Israel och Juda är inte änkor
    övergivna av sin Gud,
        av Herren Sebaot,
    fastän deras land är fullt
        av skuld mot Israels Helige.
(B) Fly ut ur Babel!
    Var och en ska rädda sitt liv
        så att ni inte går under
            genom dess missgärning,
    för detta är en hämndens tid
        för Herren
    då han vedergäller Babel
        vad det har gjort.

(C) En gyllene bägare var Babel
    i Herrens hand,
        den gjorde hela jorden drucken.
    Av dess vin drack hednafolken,
        därför blev de från vettet.
(D) Men plötsligt har nu Babel fallit
    och krossats.
        Jämra er över det!
    Hämta balsam för dess plåga,
        kanske kan den botas.
(E) ”Vi har försökt att bota Babel,
        men det har inte kunnat botas.
    Låt oss lämna det
        och gå var och en till sitt land,
    för dess straffdom
        räcker upp till himlen,
    den når ända upp till skyarna.

10 (F) Herren har låtit vår rättfärdighet

        gå fram.
    Kom, låt oss berätta i Sion
        om Herren vår Guds verk.”

11 (G) Vässa pilarna, fatta sköldarna!
    Herren har väckt
        de mediska kungarnas ande,
    hans avsikt är att lägga Babel
        i ruiner.
    Det är Herrens hämnd,
        hämnden för hans tempel.
12 Res ett baner mot Babels murar!
    Håll sträng bevakning,
        ställ ut vakter,
            lägg bakhåll!
    För Herren har fattat sitt beslut,
        och han utför vad han har talat
            mot Babels invånare.
13 (H) Du som bor vid stora vatten
        och är så rik på skatter,
    ditt slut har nu kommit,
        din girighets mått är fyllt.
14 Herren Sebaot har svurit
        vid sig själv:
    Sannerligen, jag ska fylla dig
            med människor
        så talrika som gräshoppor,
    och de ska höja segerrop mot dig.

15 (I) Han har skapat jorden
        genom sin kraft,
    han har grundat världen
        genom sin vishet,
    och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.

16 När han låter sin röst höras,

        då brusar himlens vatten,
    då låter han regnskyar stiga
        upp från jordens ände.
    Han gör blixtar åt regnet
        och för vinden
            ut ur dess förvaringsrum.
17 Alla människor står då som dårar,
        utan förstånd.
    Alla guldsmederna kommer
        på skam med sina avgudar,
    för deras gjutna gudabilder
        är bedrägeri,
            ingen ande är i dem.
18 Tomhet är de,
        ett verk som väcker åtlöje.
    När straffet drabbar dem
        förgås de.
19 Sådan är inte han
        som är Jakobs del.
    Han är den som har format allt
        och sin arvedels stam[b].
    Herren Sebaot är hans namn.

20 (J) Min hammare är du,
        mitt stridsvapen.
    Med dig krossar jag hednafolk,
        med dig fördärvar jag riken,
21 med dig krossar jag
        häst och ryttare,
    med dig krossar jag
        vagn och kusk,
22 med dig krossar jag
        man och kvinna,
    med dig krossar jag
        gammal och ung,
    med dig krossar jag
        yngling och jungfru,
23 med dig krossar jag
        herden och hans hjord,
    med dig krossar jag
        bonden och hans oxar,
    med dig krossar jag
        ståthållare och styresmän.

24 Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babel och Kaldeens alla invånare för allt det onda som de har gjort mot Sion, säger Herren. 25 Se, jag vänder mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden, och jag ska sträcka ut min hand mot dig och störta dig ner från klipporna och göra dig till ett förbränt berg, 26 så att man inte från dig ska kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten. Du ska bli en ödemark för alltid, säger Herren.

27 Res ett baner på jorden,
        blås i horn bland hednafolken,
    förbered hednafolk
        till strid mot det,
    båda upp riken mot det,
        Ararat, Minni[c] och Ashkenas.[d]
    Välj ut en härförare mot det,
        dra dit upp med hästar
    som liknar borstiga gräshoppor.
28 Förbered hednafolk
        till strid mot det:
    Mediens kungar, dess ståthållare
        och alla dess landsfurstar
    och hela det land som lyder
        under deras välde.
29 Då skälver jorden och bävar,
    för Herrens planer
        mot Babel fullbordas:
    att göra Babels land till
        en ödemark utan invånare.

30 (K) Babels hjältar slutar att strida,
        de sitter stilla i sina fästen.
    Deras styrka har försvunnit,
        de har blivit som kvinnor.
    Man har tänt eld
        på Babels boningar,
    och dess bommar
        är sönderbrutna.
31 Löpare möter löpare,
    den ene budbäraren korsar
        den andres väg
    för att meddela Babels kung
        att hela hans stad har intagits,
32 att vadställena har erövrats,
    att dammarna är uppbrända i eld
        och stridsmännen står
            skräckslagna.
33 För så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    Dottern Babel är som en tröskplats
        när man just har trampat
            till den.
    Ännu en liten tid,
        och skördetiden är inne.

34 Han har slukat mig
    och tillintetgjort mig,
        Babels kung Nebukadressar.
    Han har gjort mig till ett tomt kärl,
        som en drake har han svalt mig,
    han har fyllt sin buk
        med mina läckerheter
            och drivit bort mig.

35 ”Låt det våld som har drabbat mig

        och mitt kött
            komma över Babel”,
        säger hon som bor i Sion.
    ”Låt mitt blod komma över
        Kaldeens invånare”,
    säger Jerusalem.

36 Därför säger Herren så:
    Se, jag ska utföra din sak
        och utkräva din hämnd.
    Jag ska låta Babels hav sina bort
        och dess brunn torka ut,
37 (L) och Babel ska bli en stenhög,
        ett tillhåll för schakaler,
    till häpnad och förakt.
        Ingen ska bo där.
38 Alla ryter de nu som lejon,
    de morrar som lejonungar.
39 (M) Men när de är som mest upptända
    ska jag ordna ett gästabud
        för dem.
    Jag ska göra dem druckna
        så att de jublar,
    och så ska de somna in
        i en evig sömn
    och aldrig mer vakna, säger Herren.
40 Jag ska föra dem ner
    till att slaktas som lamm,
        som baggar och bockar.

41 (N) Hur har inte Sheshak[e] blivit intaget,
    det som var
        hela jordens berömmelse
            har erövrats!
    Hur har inte Babel fått
        hednafolken att häpna!
42 Havet steg upp över Babel,
    de brusande böljorna täckte
        över det.

43 Så förvandlades dess städer

        till en ödemark,
    ett torrt land och en öken,
        ett land där ingen bor
    och där ingen människa går fram.
44 (O) Jag ska straffa Bel i Babel
    och dra ut ur hans gap
        vad han har slukat.
    Hednafolken ska inte mer
        strömma till honom,
    också Babels murar ska falla.

45 (P) Dra ut därifrån, mitt folk.
    Var och en ska rädda sitt liv
        undan Herrens brinnande vrede.

46 (Q) Tappa inte modet

och frukta inte de rykten

        som hörs i landet,
    även om ett rykte kommer ena året
        och ett nytt rykte nästa år,

även om våld råder på jorden

        och härskare står mot härskare.

47 För se, dagar ska komma
    då jag ska straffa
        Babels avgudar
    och då hela dess land ska stå
        med skam
    och alla bli slagna därinne.
48 (R) Då ska de jubla över Babel,
    himmel och jord
        och allt som finns där,
    för norrifrån kommer
        härjarna över det,
    säger Herren.
49 På grund av dem som har dräpts
        i Israel måste Babel falla,
    så som dräpta över hela jorden
        har fallit för Babels skull.

50 (S) Ni som räddat er undan svärdet,
        ge er av, stanna inte!
    Kom ihåg Herren i fjärran land
        och låt Jerusalem vara
            i era hjärtan!
51 Vi står här med skam,
        vi blir hånade.
    Blygsel täcker vårt ansikte,
        för främlingar har trängt in i
    de heliga platserna i Herrens hus.

52 Se, därför ska dagar komma,

    säger Herren,
        då jag ska döma Babels avgudar
    och i hela dess land
        ska slagna män jämra sig.
53 (T) Även om Babel steg upp till himlen
    och gjorde sin befästning
        hög och ointaglig,
    så skulle ändå plundrare
        från mig nå dit, säger Herren.

54 Sorgerop hörs från Babel
    och stor förödelse
        från kaldeernas land,
55 för Herren ödelägger Babel
    och gör slut på
        det stora larmet därinne.
    Deras vågor brusar
        som stora vatten,
    dånet av dem ljuder högt,

56 (U) för över Babel kommer en

        som ödelägger,
    och hjältarna där tas till fånga,
        deras bågar bryts sönder.
    Herren är en vedergällningens Gud,
        han lönar till fullo.
57 Jag ska göra dem druckna,
    Babels furstar och visa,
        dess ståthållare, styresmän
            och hjältar.
    De ska somna in i en evig sömn
        och aldrig mer vakna,
    säger Kungen.
        Herren Sebaot är hans namn.

58 (V) Så säger Herren Sebaot:
    Babels breda murar
        ska rivas ner i grund,
    och de höga portarna
        ska brännas upp i eld.
    Så mödar sig folken för intet
        och folkslagen arbetar sig trötta
    för det som blir lågornas rov.

59 Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria[f], son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Juda kung Sidkia i hans fjärde regeringsår[g]. Seraja var nämligen kvartermästare.

60 Jeremia skrev ner i en och samma bok all den olycka som skulle drabba Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel. 61 Jeremia sade till Seraja: ”När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta. 62 Och du ska säga: Herre, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer ska bo här, varken människa eller djur, för den ska vara en ödemark för all framtid. 63 (W) Och när du har läst upp hela boken, ska du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat 64 och säga: På samma sätt ska Babel sjunka ner och aldrig mer komma upp på grund av den olycka som jag ska låta drabba det. Och de ska gå under.”

Här slutar Jeremias ord.[h]

Footnotes

  1. 51:1 Leb-Kamaj   är ett kryptogram för Kaldeen, dvs Babylonien. Namnet betyder ”hjärtat på dem som reser sig mot mig”.
  2. 51:19 sin arvedels stam   Andra handskrifter: ”Israel, sin arvedels stam”.
  3. 51:27 Ararat, Minni   Riken i gränsområdet mellan nuvarande Turkiet och Iran.
  4. 51:27 Ashkenas   Skyter (Kol 3:11), hästfolk öster och norr om Svarta havet (1 Mos 10:3).
  5. 51:41 Sheshak   är ett kryptogram för Babel. Man ersätter alfabetets första bokstav med den sista, den andra med den näst sista osv.
  6. 51:59 Seraja, son till Neria   Bror till skrivaren Baruk (Jer 32:12). Ett avtryck av Serajas personliga sigill finns bevarat. Som kvartermästare skötte han expeditionens inkvartering.
  7. 51:59 Sidkia i hans fjärde regeringsår   År 593 f Kr, då Hesekiel i Babel fick sin kallelse (Hes 1:1).
  8. 51:64 Här slutar Jeremias ord   Kapitel 52 är en epilog hämtad från slutet av Andra Kungaboken (2 Kung 24:18f).