(A) Och jag ska ge dem ett hjärta som känner mig, att jag är Herren. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud, för de ska vända om till mig av hela sitt hjärta.

Read full chapter

16 (A) Detta är det förbund
    som jag efter denna tid
        ska sluta med dem.

Och sedan säger Herren:

    Jag ska lägga mina lagar
        i deras hjärtan
    och skriva dem i deras sinnen,

17 och deras synder och överträdelser

    ska jag aldrig mer minnas.[a]

18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.

Uppmuntran till tro och kärlek

19 (B) Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 (C) på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 (D) Vi har en stor överstepräst över Guds hus.

22 (E) Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 23 (F) Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 24 (G) Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 (H) Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

Varning för avfall

26 (I) För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna, 27 (J) utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna. 28 (K) Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom. 29 (L) Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar[b] det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande? 30 (M) Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk.[c] 31 (N) Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

32 (O) Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp[d] och mycket lidande. 33 (P) Dels blev ni hånade och plågade och gjorda till offentligt åtlöje, dels stod ni sida vid sida med andra som behandlades så. 34 (Q) Ni led med fångarna och accepterade med glädje att bli fråntagna era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något som är bättre och bestående.

35 (R) Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. 36 (S) Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 37 (T) För:

Ännu en kort liten tid,
    så kommer han
        som ska komma,
    och han ska inte dröja.
38 (U) Min rättfärdige ska leva av tro.
    Men drar han sig undan,
        har min själ ingen glädje
            i honom.[e]

39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar.

Read full chapter

Footnotes

  1. 10:16f Jer 31:33f.
  2. 10:29 föraktar   Ordagrant: "betraktar som orent".
  3. 10:30 5 Mos 32:35f, Ps 135:14.
  4. 10:32 den första tiden … hård kamp   Kanske åsyftas oroligheterna i Rom under Claudius runt år 50 e Kr, då kejsaren enligt historikern Suetonius utvisade judar efter stridigheter på grund av en viss "Chrestus" (jfr Apg 18:2).
  5. 10:37f Hab 2:3-4.