A A A A A
Bible Book List

Jeremia 22 Svenska 1917 (SV1917)

22 Så sade HERREN: Gå ned till Juda konungs hus och tala där följande ord;

säg: Hör HERRENS ord, du Juda konung, som sitter på Davids tron, hör det du med dina tjänare och ditt folk, I som gån in genom dessa portar.

Så säger HERREN: Öven rätt och rättfärdighet, och rädden den plundrade ur förtryckarens hand; förorätten icke främlingen, den faderlöse och änkan, gören icke övervåld mot dem, och utgjuten icke oskyldigt blod på denna plats.

Ty om I gören efter detta ord, så skola konungar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom portarna till detta hus, på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk.

Men om I icke hören dessa ord, då har jag svurit vid mig själv, säger HERREN, att detta hus skall bliva ödelagt.

Ty så säger HERREN om Juda konungs hus: Väl är du för mig såsom ett Gilead, såsom Libanons topp; men jag skall sannerligen göra dig till en öken, till obebodda städer.

Och jag skall inviga fördärvare till att komma över dig, var och en med sina vapen, och de skola hugga ned dina väldiga cedrar och kasta dem i elden

Och många folk skola gå fram vid denna stad, och man skall fråga varandra: »Varför har HERREN gjort så mot denna stora stad?»

Och man skall då svara Därför att de övergåvo HERREN sin Guds, förbund och tillbådo andra gudar och tjänade dem.»

10 Gråten icke över en död man, och ömken honom icke; men gråten bitterligen över honom som har måst vandra bort, ty han skall icke mer komma tillbaka och återse sitt fädernesland.

11 Ty så säger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifrån denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,

12 utan på den ort dit han har blivit bortförd i fångenskap, där skall han dö; detta land skall han icke mer få återse.

13 Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet och dina salar med orätt, du som låter din nästa arbeta för intet och icke giver honom hans lön,

14 du som säger: »Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar», och så gör åt dig vida fönster och belägger huset med cederträ och målar det rött med dyrbar färg!

15 Kallar du det att vara konung, att du ävlas med att bygga cederhus? Din fader åt ju och drack, dock övade han rätt och rättfärdighet; och då gick det honom väl.

16 Han skaffade den betryckte och fattige rätt; och då gick det väl. Är icke detta att känna mig? säger HERREN.

17 Men dina ögon och ditt hjärta stå allenast efter vinning och efter att utgjuta den oskyldiges blod och att öva förtryck och våld.

18 Därför säger HERREN så om Jojakim, Josias son, Juda konung: Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, min broder! Ack ve, syster!» Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, herre! Ack ve, huru härlig han var!»

19 Såsom man begraver en åsna, så skall han begravas; han skall släpas ut och kastas bort, långt utanför Jerusalems portar.

20 Stig upp på Libanon och ropa, häv upp din röst i Basan, och ropa från Abarim, ty alla dina älskare äro krossade.

21 Jag talade till dig, när det gick dig väl, men du sade: »Jag vill icke höra.» Sådan har din väg varit allt ifrån din ungdom, att du icke har velat höra min röst.

22 Alla dina herdar skola nu få en stormvind till sin herde, och dina älskare måste gå i fångenskap. Ja, då skall du komma på skam och få blygas för all din ondskas skull.

23 Du som bor på Libanon, du som har ditt näste i cedrarna, huru skall du icke jämra dig, när vånda kommer över dig, ångest lik en barnaföderskas!

24 Så sant jag lever, säger HERREN, om du, Konja, Jojakims son, Juda konung, än vore en signetring på min högra hand, så skulle jag dock rycka dig därifrån.

25 Och jag skall giva dig i de mäns hand, som stå efter ditt liv, och i de mäns hans som du fruktar för, nämligen i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldéernas hand.

26 Och dig och din moder, den som har fött dig, skall jag slunga bort till ett annat land, där I icke ären födda; och där skolen I dö.

27 Till det land dit deras själ längtar att återvända, dit skola de icke få vända åter.

28 Är då han, denne Konja, ett föraktligt, krossat beläte eller ett värdelöst kärl? Eller varför hava de blivit bortslungade, han och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke hava känt?

29 O land, land, land, hör HERRENS ord!

30 Så säger HERREN: Tecknen upp denne man såsom barnlös, såsom en man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans avkomlingar skall vara så lyckosam att han får sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda.

Jeremia 22 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

22 Så sa Herren: ”Gå bort till Judas kungs palats och tala där dessa ord: ’Lyssna till Herrens ord, du kung av Juda på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar! Så säger Herren: Gör det som är rättvist och rättfärdigt. Rädda den plundrade ur förtryckarens våld. Gör inget orätt mot främlingen, den faderlösa och änkan. Bruka inte våld mot dem, och utgjut inte oskyldigt blod på denna plats. Om ni verkligen följer dessa ord, ska kungar som sitter på Davids tron komma in med hästar och vagnar genom portarna till detta palats, följda av sina tjänare och sitt folk.

Men om ni inte lyssnar till dessa ord, svär jag vid mig själv, säger Herren, att det här palatset ska bli en ruinhög.’ ”

För så säger Herren om Judas kungs palats:
    ”Du är för mig som Gilead,
som Libanons topp.
    Men jag ska göra dig till en öken,
till städer där ingen bor.
    Jag ska utse fördärvare att komma emot dig,
var och en med sina vapen.
    De ska hugga ner dina ståtliga cedrar
och kasta dem i elden.

Folk från många länder ska gå förbi denna stad och säga till varandra: ’Varför gjorde Herren så mot denna stora stad?’ Och svaret kommer att bli: ’Därför att de övergav Herren, sin Guds förbund och tillbad och tjänade andra gudar.’ ”

10 Gråt inte över den döde,
    sörj honom inte.
Gråt i stället över den som vandrar bort,
    för han ska aldrig mer återvända
och se det land där han föddes.

11 För så säger Herren om Shallum, Josias son, Juda kung, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd från denna plats: ”Han ska aldrig mer återvända hit. 12 Han kommer att dö på den plats dit han bortfördes och aldrig mer få se detta land.”

13 ”Ve den som bygger sitt hus
    med orättfärdighet
och sina övre salar med orätt,
    som låter sin nästa arbeta för ingenting
och inte ger honom någon lön,
14     den som säger:
’Jag ska bygga mig ett stort palats
    med rymliga övre salar
och göra många fönster,
    klä det med cederpanel
och måla det rött.’

15 Är det att vara kung,
    att stoltsera med cederträ?
Tänk på din far: han åt och drack
    och gjorde det som var rätt och rättfärdigt,
och allt gick honom väl.
16     Han värnade om den fattige och skaffade rätt åt den behövande,
och det gick väl för honom.
    Är inte detta att känna mig?
säger Herren.
17     Men dina ögon och tankar
är bara inriktade på oärlig vinning
    och att utgjuta oskyldigt blod,
och på förtryck och våld.”

18 Därför säger Herren så om kung Jojakim, Josias son, Juda kung:

”Ingen ska hålla dödsklagan över honom:
    ’Min broder, min syster!’
Ingen ska hålla dödsklagan över honom:
    ’Min herre, all hans prakt!’
19 Han kommer att begravas som en åsna,
    släpas ut och kastas utanför Jerusalems portar.”

20 ”Gå upp på Libanon och ropa,
    höj din röst i Bashan!
Ropa högt från Avarim,
    för alla dina älskare är krossade.
21 När du levde i fred talade jag till dig,
    men du svarade: ’Jag vill inte lyssna.’
Sådan var du sedan din ungdom,
    du har aldrig velat lyssna på mig.
22 Alla dina herdar
    ska föras bort av vinden.
Dina älskare
    ska föras bort i exil.
Du ska få stå där i skam och förödmjukelse
    för all din ondskas skull.
23 Du som bor på ’Libanon’[a]
    och har ditt näste bland cedrarna,
hur ska du inte jämra dig,
    när värkarna kommer över dig,
som en kvinna när hon ska föda.

24 Så sant jag lever, säger Herren, även om du Konja, son till kung Jojakim av Juda, var sigillringen på min högra hand, skulle jag slita av den. 25 Jag ska överlämna dig till dem som är ute efter ditt liv, till dem som du är så rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och kaldéerna. 26 Dig själv och din mor, som födde dig, ska jag slunga iväg till ett annat land, där ni inte är födda, och där ska ni dö. 27 De ska aldrig mer återvända till sin längtans land.”

28 Är då denne Konja ett värdelöst, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort till ett land som är okänt för dem?

29 O, land, land, land! Hör Herrens ord! 30 Så säger Herren: ”Registrera denne man som barnlös, som en man som inte lyckades med något under sin livstid. För inget av hans barn ska lyckas uppnå att sitta på Davids tron och regera i Juda.”

Footnotes:

  1. 22:23 Här använt om Jerusalem; jfr v. 6f. och Sak 11:1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes