Add parallel Print Page Options

20 När prästen Pashchur, Immers son, som var föreståndare i Herrens hus, hörde Jeremia profetera detta, lät han prygla profeten Jeremia och satte honom sedan i stocken vid Övre Benjaminsporten till Herrens hus. När Pashchur följande dag släppte loss Jeremia ur stocken, sa Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashchur utan Magor Missaviv[a]. För så säger Herren: ’Jag ska göra dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du kommer att få se dem falla för sina fienders svärd. Jag ska överlämna hela Juda till kungen av Babylonien, och han ska föra dem bort till Babylonien och döda dem med svärd. Denna stads alla rikedomar, all egendom och alla dyrbarheter och Judas kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra bort det till Babylon. Och själv ska du, Pashchur, och alla som bor i ditt hus hamna i fångenskap. Du ska komma till Babylon, och där ska du dö och begravas, du och alla dina vänner som du har profeterat lögn för.’ ”

Jeremias klagan

Herre, du lurade mig,
    och jag lät mig luras.
Du var för stark för mig,
    du besegrade mig.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
    alla hånar mig.
För varje gång jag ska säga något måste jag ropa
    och skrika om våld och förstörelse.
Herrens ord har gjort att jag
    ständigt utsatts för spe och hån.
Men när jag tänker:
    ”Jag ska inte tänka på honom
och inte mer tala i hans namn,”
    då blir det som om det brann en eld inom mig,
instängd i mitt innersta.
    Jag försöker stå emot,
men jag kan inte.
10     Jag hör många viska:
”Skräck från alla håll, ange honom!
    Vi ska ange honom.”
Alla som stått mig nära
    väntar på att jag ska falla.
”Kanske kommer han att låta sig luras,
    så att vi får övertaget
och kan få vår hämnd på honom.”

11 Men Herren står vid min sida
    som en stark stridsman.
Därför ska mina förföljare komma på fall.
    De kan inte besegra mig.
De kommer att skämmas
    och bli utan framgång,
förödmjukade för all framtid
    så att det aldrig ska glömmas.
12 Härskarornas Herre, du som prövar den rättfärdige,
    du som ser hjärta och sinne,
låt mig få se dig ta hämnd på dem!
    Jag har överlämnat min sak åt dig.

13 Sjung till Herrens ära,
    prisa Herren!
Han räddar den fattige
    ur de ondas hand.

14 Förbannad den dag då jag föddes!
    Låt inte den dag bli välsignad då min mor födde mig!
15 Förbannad den man
    som meddelade min far nyheten
att han fått en son,
    och gjorde honom så glad.
16 Låt det gå den mannen på samma sätt
    som det gick de städer
som Herren ödelade utan förbarmande.
    Låt honom få höra klagan på morgonen
och stridsrop vid middagstid,
17     därför att han inte dödade mig i moderlivet,
så att min mor hade fått bli min grav
    och hennes livmoder havande för alltid.
18 Varför blev jag någonsin född,
    för att se elände och sorg
och sluta mina dagar i skam?

Footnotes

  1. 20:3 Namnet betyder skräck från alla håll.

20 Då nu Pashur, Immers son, prästen, som var överuppsyningsman i HERRENS hus, hörde Jeremia profetera detta,

lät han hudflänga profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till HERRENS hus.

Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: »Pashur är icke det namn varmed HERREN benämner dig, utan Magor-Missabib;

ty så säger HERREN: Se, jag skall göra dig till skräck såväl för dig själv som för alla dina vänner; och de skola falla för sina fienders svärd, i din egen åsyn. Och hela Juda skall jag giva i den babyloniske konungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och dräpa dem med svärd.

Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods och alla dyrbarheter däri, ja, Juda konungars alla skatter skall jag giva i deras fienders hand; och de skola göra det till sitt byte och taga det och föra det till Babel.

Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap, med alla som bo i ditt hus. Du skall komma till Babel; där skall du dö, och där skall du begravas, Sjungen till HERRENS ära, jämte alla dina vänner, för vilka du har profeterat lögn.»

Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas; du grep mig och blev mig övermäktig. Så har jag blivit ett ständigt åtlöje; var man bespottar mig.

Ty' så ofta jag talar, måste jag klaga; jag måste ropa över våld och förtryck, ty HERRENS ord har blivit mig till smälek och hån beständigt.

Men när jag sade: »Jag vill icke tänka på honom eller vidare tala i hans namn», då blev det i mitt hjärta såsom brunne där en eld, instängd i mitt innersta; jag mödade mig med att uthärda den, men jag kunde det icke.

10 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! »Anklagen honom!» »Ja, vi vilja anklaga honom!» Alla som hava varit mina vänner vakta på att jag skall falla: »Kanhända skall han låta locka sig, så att vi bliva honom övermäktiga och få taga hämnd på honom.»

11 Men HERREN är med mig såsom en väldig hjälte; därför skola mina förföljare komma på fall och intet förmå. Ja, de skola storligen komma på skam, därför att de ej hade förstånd; de skola drabbas av en evig blygd, som icke skall varda förgäten

12 Ty HERREN Sebaot prövar med rättfärdighet, han ser njurar och hjärta. Så skall jag då få se din hämnd på dem, ty för dig har jag lagt fram min sak.

13 Sjungen till HERRENS ära, loven HERREN; ty han räddar den fattiges själv ur de ondas hand.

14 Förbannad vare den dag på vilken jag föddes; utan välsignelse blive den dag då min moder födde mig.

15 Förbannad vare den man som förkunnade för min fader: »Ett gossebarn är dig fött», och så gjorde honom stor glädje.

16 Gånge det den mannen såsom det gick de städer som HERREN omstörtade utan förbarmande. Må han få höra klagorop om morgonen och härskri om middagen.

17 därför att han icke dräpte mig strax i moderlivet, så att min moder fick bliva min grav och hennes liv vara havande för evigt.

18 Varför kom jag ut ur moderlivet och fick se olycka och bedrövelse, så att mina dagar måste försvinna i skam?