A A A A A
Bible Book List

Jeremia 18 Svenska 1917 (SV1917)

18 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade

»Stå upp och gå ned till krukmakarens hus; där vill jag låta dig höra mina ord.»

Då gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete på krukmakarskivan.

Och när kärlet som krukmakare höll på att göra av leret misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde därav ett annat kärl så, som han ville hava det gjort.

Och HERRENS ord kom till mig han sade:

Skulle jag icke kunna göra med eder, I är Israels hus, såsom denne krukmakare gör? säger HERREN Jo, såsom leret är i krukmakarens hand, så ären ock I i min hand, I av Israels hus.

Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det;

men om då det folket omvänder sig från det onda väsende mot vilket jag vände mitt hot, så ångrar jag det onda som jag hade tänkt att göra dem.

En annan gång lovar jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det;

10 men om det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.

11 Så säg du nu till Juda man och Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. Vänden därför om, var och en från sin onda väg, och bättren edert leverne och edert väsende.

12 Men de skola svara: »Du mödar dig förgäves. Vi vilja följa vara egna tankar och göra var och er efter sitt onda hjärtas hårdhet.

13 Därför säger HERREN så: Frågen efter bland hednafolken om någon har hört något sådant. Alltför gruvliga ting har jungfrun Israel bedrivit.

14 Övergiver då Libanons snö sin upphöjda klippa, eller sina de friska vatten ut, som strömma ifrån fjärran,

15 eftersom mitt folk förgäter mig och tänder offereld åt avgudar? Se, av dem skola de bringas på fall, när de gå sin gamla stråt och vandra på villostigar, på obanade vägar.

16 Så göra de sitt land till ett föremål för häpnad, för begabberi evinnerligen; alla som gå där fram skola häpna och skaka huvudet.

17 Såsom en östanvind skall jag förskingra dem, när fienden kommer; jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet, på deras ofärds dag.

18 Men de sade: »Kom, låt oss tänka ut något anslag mot Jeremia. Ty prästerna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med råd, ej heller profeterna med förkunnelse. Ja, kom, låt oss fälla honom med vara tungor, vi behöva alls icke akta på vad han säger.»

19 HERRE, akta du på mig, och hör rad mina motståndare tala.

20 Skall man få vedergälla gott med ont, eftersom dessa hava grävt en grop för mitt liv? Tänk på huru jag har stått inför ditt ansikte för att mana gott för dem, till att avvända från dem din vrede.

21 Därför må du överlämna deras barn åt hungersnöden och giva dem själva till pris åt svärdet, så att deras hustrur bliva barnlösa och änkor, deras män dräpta av pesten, och deras ynglingar slagna med svärd striden.

22 Må klagorop höras från deras hus, i det att du plötsligt låter rövarskaror komma över dem. Ty de hava grävt en grop för att fånga mig, och snaror hava de lagt ut för mina fötter.

23 Men du, HERRE, känner alla deras mordiska anslag mot mig; så må du då icke förlåta dem deras missgärning eller utplåna deras synd ur din åsyn. Må de bringas på fall inför dig; ja, utför ditt verk mot dem på din vredes tid.

Jeremia 18 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Hos krukmakaren

18 Herrens ord kom till Jeremia: ”Gå ner till krukmakarens hus, så ska jag tala till dig där.”

Jag gick till krukmakarens hus och såg honom i arbete vid sin drejskiva. Men krukan som han höll på att forma med sina händer misslyckades. Då började krukmakaren om igen och gjorde den till en ny kruka, så som han ville ha den.

Herrens ord kom till mig: ”Skulle inte jag kunna göra med er, Israels folk, som krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand, Israels folk. Jag kan befalla att ett folk eller ett rike ska utrotas och förgöras. Men om det folk som jag varnat omvänder sig från sin ondska, ångrar jag mig och låter inte den olycka komma som jag hade planerat. En annan gång kan jag lova att bygga upp och plantera ett folk eller ett rike. 10 Men om de då gör det som är ont i mina ögon, ångrar jag mig och gör inte det goda som jag hade planerat för dem.

11 Säg nu till Judas män och Jerusalems invånare: ’Så säger Herren: Jag bereder en olycka åt er och tänker ut en plan mot er. Vänd om, var och en från sin onda väg och ändra era levnadssätt och gärningar!’

12 Men de svarar: ’Det är lönlöst. Vi tänker fortsätta att följa våra egna planer, var och en i sin envishet och ondska.’ ”

Folkets avfall och dom

13 Därför säger Herren:

”Fråga bland folken:
    ’Vem har hört något sådant?
Fruktansvärt är det
    som jungfrun Israel har gjort.
14 Ska snön från Libanons berg
    försvinna från dess sluttningar?
Ska de friska strömmarna
    från avlägsna källor torka ut?[a]
15 Mitt folk har glömt mig
    och tänder rökelse åt värdelösa avgudar,
som fått dem att snubbla och falla på sina vägar,
    på de urgamla stigarna,
    och gå in på obanade stigar.’
16 Så ska deras land bli ödelagt
    och utsatt för ständigt hån.
Alla som passerar genom det
    ska förvåna sig
och skaka på huvudet.
17     Som östanvinden
ska jag förskingra dem framför fienden.
    Jag ska vända dem ryggen, inte ansiktet,
i deras olyckstid.

18 Då sa de: ’Kom, så gör vi upp planer mot Jeremia. För prästernas undervisning av lagen går inte förlorad, inte heller de visas råd och profeternas ord.[b] Kom, så förtalar vi honom, vi struntar i vad han säger.’ ”

Jeremia ber om Guds ingripande

19 Herre, lyssna på mig!
    Hör vad mina motståndare säger!
20 Ska gott lönas med ont?
    De har grävt en grop för mig.
Tänk på hur jag stått inför dig
    och talat väl för dem
för att vända bort din vrede från dem.
21     Låt därför deras barn svälta ihjäl,
och överlämna dem själva åt svärdet.
    Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa,
deras män dö i epidemier
    och deras unga män dödas med svärd i strid.
22 Låt skrik höras från deras hus,
    när du plötsligt låter rövare anfalla dem.
De har grävt en grop som de vill fånga mig i,
    och de har lagt ut snaror där jag ska gå.
23 Herre, du känner till
    hur de planerar att mörda mig.
Förlåt inte deras brott
    och utplåna inte deras synd.
Låt dem ligga slagna inför dig,
    och ingrip mot dem i din vrede.

Footnotes:

  1. 18:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 18:18 Grundtextens exakta innebörd är osäker och satsen kan tolkas på olika sätt. undervisning av finns inte i grundtexten, bara lagen från prästen.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes