Jeremia 13
Svenska 1917
13 Så sade HERREN till mig: »Gå bort och köp dig en linnegördel, och sätt den omkring dina länder, men låt den icke komma i vatten.»
2 Och jag köpte en gördel, såsom HERREN hade befallt, och satte den omkring mina länder.
3 Då kom HERRENS ord till mig för andra gången; han sade:
4 »Tag gördeln som du har köpt, och som du bär omkring dina länder, och stå upp och gå bort till Frat, och göm den där i en stenklyfta.»
5 Och jag gick bort och gömde den vid Frat, såsom HERREN hade bjudit mig.
6 Sedan, en lång tid därefter, sade HERREN till mig: »Stå upp och gå bort till Frat, och hämta därifrån den gördel som jag bjöd dig gömma där.»
7 Och jag gick bort till Frat och grävde upp gördeln och hämtade fram den från det ställe där jag hade gömt den. Och se, gördeln var fördärvad, så att den icke mer dugde till något.
8 Då kom HERRENS ord till mig; han sade:
9 Så säger HERREN: På samma sätt skall jag sända fördärv över Judas och Jerusalems stora högmod.
10 Detta onda folk, som icke vill höra mitt ord, utan vandrar i sitt hjärtas hårdhet och följer efter andra gudar och tjänar och tillbeder dem, det skall bliva såsom denna gördel vilken icke duger till något.
11 Ty likasom en mans gördel sluter sig tätt omkring hans länder, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, säger HERREN, på det att de skulle vara mitt folk och bliva mig till berömmelse, lov och ära; men de ville icke höra.
12 Säg därför till dem detta ord: Så säger HERREN, Israels Gud: Alla vinkärl äro till för att fyllas med vin. Och när de då säga till dig: »Skulle vi icke veta att alla vinkärl äro till för att fyllas med vin?»,
13 så svara dem: Så säger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands alla inbyggare, konungarna som sitta på Davids tron, och prästerna och profeterna, ja, alla Jerusalems invånare, så att de bliva druckna.
14 Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och barn, säger HERREN. Jag skall icke hava någon misskund, icke skona och icke förbarma mig, så att jag avstår från att fördärva dem.
15 Hören och lyssnen härtill, varen icke övermodiga; ty HERREN har talat.
16 Given HERREN, eder Gud, ära, förrän han låter mörkret komma, och förrän edra fötter snubbla på bergen, när det skymmer; ty det ljus I förbiden skall han byta i dödsskugga och göra till töcken.
17 Men om I icke hören härpå, så måste min själ i lönndom sörja över sådant övermod, och mitt öga måste bitterligen gråta och flyta i tårar, därför att HERRENS hjord då bliver bortförd i fångenskap.
18 Säg till konungen och konungamodern: Sätten eder lågt ned, ty den härlighetens krona som prydde edert huvud har fallit av eder.
19 Städerna i Sydlandet äro tillslutna, och ingen finnes, som öppnar dem; hela Juda är bortfört i fångenskap, ja, bortfört helt och hållet.
20 Lyften upp edra ögon och sen huru de komma norrifrån. Var är nu hjorden som var dig given, den hjord som var din ära?
21 Vad vill du säga, när han sätter till herrar över dig män som du själv har lärt att komma till dig såsom älskare? Skulle du då icke gripas av vånda såsom en kvinna i barnsnöd?
22 Men om du säger i ditt hjärta: »Varför har det gått mig så?», så vet: for din stora missgärnings skull blev ditt mantelsläp upplyft och dina fötter nesligt blottade.
23 Kan väl en etiopier förvandla sin hud eller en panter sina fläckar? Då skullen också I kunna göra något gott, I som ären så övade i ondska.
24 Välan, jag vill förskingra dem såsom strå som far bort för öknens vind.
25 Detta skall vara din lott och din beskärda del från mig, säger HERREN, därför att du har förgätit mig och förlitat dig på lögn.
26 Därför skall jag ock draga upp ditt mantelsläp över ditt ansikte, så att man får se din skam.
27 Din otukt, ditt vrenskande, ditt skändliga otuktsväsen -- på höjderna, på fältet har jag sett dina styggelser. Ve dig, Jerusalem! Du kommer icke att bliva ren -- på huru lång tid ännu?
Jeremia 13
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Folket hotas med fångenskap
13 Herren sa till mig: Gå och köp dig ett höftskynke av linne och ta det på dig, men tvätta det inte, låt inte vatten komma vid det.
2 Jag köpte alltså ett höftskynke och tog på mig det.
3 Då talade Herren till mig på nytt:
4 Ta med dig höftskynket ut till floden Eufrat och göm det i ett hål bland klipporna.
5 Det gjorde jag. Jag gömde det, som Herren hade sagt till mig.
6 En lång tid senare sa Herren: Gå bort till floden igen och hämta höftskynket.
7 Jag återvände till Eufrat och grävde upp höftskynket där jag hade gömt det. Men nu var det förstört och helt oanvändbart.
8-9 Då sa Herren: Detta är en bild på hur jag ska bryta ner högfärden i Juda och Jerusalem.
10 Detta ogudaktiga folk vägrar att lyssna till mig, följer sina egna onda begär och tillber avgudar. Därför ska det bli odugligt till allt.
11 Precis som ett höftskynke sluter tätt intill en mans höfter, så skulle Juda och Israel hålla fast vid mig, säger Herren. De var mitt folk, en heder för mitt namn. Men nu har de vänt sig bort.
12 Säg till dem: Herren, Israels Gud, säger: Alla era vinsäckar ska fyllas med vin. Och de kommer att svara: Naturligtvis, du behöver inte tala om för oss hur rika vi kommer att bli!
13 Säg då till dem: Ni misstar er. Jag ska fylla varenda en som bor i det här landet så att ni blir redlösa allesammans, från kungen på Davids tron, präster och profeter ända ner till allt folket.
14 Jag ska krossa fäder och söner mot varandra, säger Herren. Jag ska inte låta något medlidande eller förbarmande hindra mig från att fullständigt förgöra dem.
15 Om ni ändå inte vore så stolta och envisa! Då skulle ni lyssna till Herren, för han har talat.
16 Ge Herren, er Gud, äran, innan det blir för sent, och han låter ett ogenomträngligt mörker komma över er, så att ni snubblar och faller. När ni då letar efter ljus ska ni bara finna ogenomträngligt mörker.
17 Vägrar ni fortfarande att lyssna? I ensamheten sörjer mitt brustna hjärta över er högfärd. Mina ögon fylls av tårar vid tanken på att Herrens hjord ska föras bort som slavar.
18 Säg till kungen och kungamodern: Stig ner från era troner och sätt er på marken, för era strålande kronor har tagits från era huvuden. De är inte längre era.
19 Städerna i öknen har stängt sina portar för fienden, och alla övriga i Juda ska föras bort i fångenskap.
20 Se på arméerna som kommer norrifrån! Var finns din hjord, Jerusalem, den fina hjord som jag gav dig att ta hand om?
21 Hur kommer du att känna det, när jag sätter dina bundsförvanter att regera över dig? Du kommer att vrida dig i smärta, som en kvinna när hon ska föda barn.
22 Och om du frågar dig varför allt detta har drabbat dig, blir svaret att det är på grund av dina grova synder. Det är därför du har blivit våldtagen och misshandlad.
23 Inte kan väl en etiopier förändra färgen på sin hud, eller en leopard ta bort sina fläckar? Inte heller kan ni, som är så vana vid att göra det som är ogudaktigt, nu börja göra det som är rätt.
24-25 Därför att ni har glömt mig och satt er tilltro till falska gudar, ska jag förskingra er som agnar för den hårda ökenvinden. Detta är vad som väntar er, och det jag har bestämt just för er.
26 Jag ska själv utlämna er till nakenhet och skam.
27 Jag är väl medveten om ert avfall, er trolöshet mot mig och er avskyvärda avgudadyrkan på fält och höjder. Ve över dig, Jerusalem! Hur länge ska det dröja innan du blir ren?
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica