A A A A A
Bible Book List

Jeremia 10 Svenska 1917 (SV1917)

10 Hören det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus. Så säger HERREN:

I skolen icke vänja eder vid hedningarnas sätt och icke förfäras för himmelens tecken, därför att hedningarna förfäras för dem.

Ty vad folken predika är fåfängliga avgudar. Se, av ett stycke trä från skogen hugger man ut dem, och konstnärens händer tillyxa dem;

med silver och guld pryder man dem och fäster dem med spikar och hammare, för att de icke skola falla omkull.

Lika fågelskrämmor på ett gurkfält stå de där och kunna ej tala; man måste bära dem, ty de kunna ej gå. Frukten då icke för dem, ty de kunna ej göra något ont; och att göra något gott, det förmå de ej heller.

Men dig, HERRE, är ingen lik; du är stor, ditt namn är stort i makt.

Vem skulle icke frukta dig, du folkens konung? Sådant tillkommer ju dig. Ty bland folkens alla vise och i alla deras riken finnes ingen som är dig lik.

Nej, allasammans äro de oförnuftiga och dårar. Avgudadyrkan är att dyrka trä,

silverplåt, hämtad från Tarsis, guld, fört ifrån Ufas, arbetat av en konstnär, av en guldsmeds händer. I blått och rött purpurtyg stå de klädda, allasammans blott verk av konstförfarna män.

10 Men HERREN är en sann Gud, han är en levande Gud och en evig konung; för hans förtörnelse bävar jorden, och folken kunna icke uthärda hans vrede.

11 Så skolen I säga till dem: De gudar som icke hava gjort himmel och jord, de skola utrotas från jorden och ej få finnas under himmelen.

12 Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.

13 När han vill låta höra sin röst, då brusa himmelens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända; han låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.

14 Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet; guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten, ty deras gjutna beläten äro lögn, och ingen ande är i dem.

15 De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt; när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.

16 Men sådan är icke han som är Jakobs del; nej, det är han som har skapat allt, och Israel är hans arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn.

17 Samlen edert gods och fören det bort ur landet, I som sitten under belägring.

18 Ty så säger HERREN: Se, denna gång skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem ångest, så att de förnimma det.

19 Ve mig, jag är sönderkrossad! Oläkligt är mitt sår. Men jag säger: Ja, detta är min plåga, jag måste bära den!

20 Mitt tält är förstört, och mina tältstreck äro alla avslitna. Mina barn äro borta, de finnas icke mer; ingen är kvar, som kan slå upp mitt tält och sätta upp mina tältdukar.

21 Ty herdarna voro oförnuftiga, de frågade icke efter HERREN; därför hade de ingen framgång, och hela deras hjord blev förskingrad.

22 Lyssna, något höres! Se, det nalkas! Ett stort dån kommer från nordlandet för att göra Juda städer till en ödemark, till en boning för schakaler.

23 Jag vet det, HERRE: människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.

24 Så tukta mig, HERRE likväl med måtta; icke i din vrede, på det att du ej må göra mig till intet.

25 Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som icke känna dig, och över de släkter som ej åkalla ditt namn. ty de hava uppätit Jakob, ja, uppätit och gjort ände på honom, och hans boning hava de förött.

Jeremia 10 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Herren och avgudarna

10 Hör de ord Herren talar till er, Israels folk:

Så säger Herren:

”Ta inte efter andra folks seder,
    bli inte skrämda av tecken på himlen
som skrämmer de andra folken.
    Deras seder och gudsdyrkan är meningslös.
Man hugger ner ett träd i skogen
    och hantverkarens händer formar den med yxan.
Han dekorerar den med silver och guld
    och spikar fast den med hammare,
för att den inte ska falla omkull.
    Som fågelskrämmor på gurkfältet står de där.”
De kan inte tala,
    och man måste bära dem
eftersom de inte kan gå.
    Var inte rädd för dem,
för de kan inte göra något ont,
    och något gott förmår de ju inte heller.

Ingen är som du, Herre,
    du är stor,
och stort och mäktigt är ditt namn.
    Vem skulle inte frukta dig,
du folkens konung?
    Fruktan tillkommer dig.
Bland folkens alla visa män
    och i alla deras kungariken
finns det ingen som du.

Alla är de vettlösa och dåraktiga,
    deras lärdom kommer från värdelösa avgudar av trä,[a]
hamrat silver som förts från Tarshish
    och guld från Ufas,
verk av hantverkare och guldsmeder,
    som klätts i blått och purpurrött,
allting tillverkat av skickliga män.
10     Men Herren är den sanne Guden,
den levande Guden,
    den evige kungen.
För hans vrede darrar jorden,
    folken uthärdar inte hans raseri.

11 ”Säg till dem så här: ’Dessa gudar, som inte har gjort vare sig himlen eller jorden, ska försvinna från jorden och inte finnas kvar under himlen.’ ”[b]

12 Han gjorde jorden med sin makt,
    grundade världen i sin vishet,
och med sin kunskap spände han ut himlarna.
13     När han låter sin röst höras
dånar himlens vatten,
    han får molnen att stiga upp från jordens ände.
Han sänder blixtar med regnet
    och för ut vinden ur dess förråd.

14 Varje människa står där som en dåre,
    utan förstånd.
Guldsmeden har svikits av sin gudabild,
    för hans gjutna avgudar är falska
och inget liv finns i dem.
15     De är meningslösa föremål
som bara blir till åtlöje.
    När de granskas, förintas de.
16 Men sådan är inte han, Jakobs andel.
    Han har format allt,
också sin arvedels stam, Israel.
    Härskarornas Herre är hans namn.

Förödelse och fångenskap

17 Packa ihop era tillhörigheter!
    Ge er iväg från landet,
ni som är belägrade!
18     För så säger Herren:
”Denna gång ska jag slunga iväg
    dem som bor i landet.
Jag ska låta dem drabbas hårt,
    så att de känner det.”[c]

19 Ve mig för min skada!
    Mitt sår är obotligt.
Men jag tänkte:
    ”Det här är min plåga,
jag måste uthärda den.”
20     Mitt tält är förstört
och mina tältlinor avslitna.
    Mina barn har gått ifrån mig
och finns inte mer.
    Det finns ingen kvar som kan resa mitt tält igen
och sätta upp mina tältdukar.
21     Herdarna har tappat förnuftet
och söker inte längre Herren.
    De har ingen framgång,
och hela deras hjord skingras.
22     Lyssna, något hörs!
Se, något kommer!
    Ett väldigt dån från landet i norr.
Judas städer ska läggas öde
    och bli ett tillhåll för schakaler.

Jeremias bön

23 Jag vet, Herre, att människan inte själv kan styra sin väg,
    att vandraren inte har makt att styra sina steg.
24 Tukta mig, Herre, men med rättvisa,
    och inte i vrede,
så att du inte utplånar mig.
25     Töm ut din vrede över de folk
som inte känner dig,
    över de stammar
som inte åkallar ditt namn.
    De har förtärt Jakob,
slukat och utplånat honom
    och ödelagt hans hemland.

Footnotes:

  1. 10:8 Grundtextens innebörd är i versens senare hälft osäker.
  2. 10:11 Versen är på arameiska.
  3. 10:18 Versens senare hälft är svårtolkad i grundtexten. Mer ordagrant slutar versen: …så att man finner dem.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes