Gud och avgudarna

10 Hör det ord

    som Herren talar till er,
        ni av Israels hus.
(A) Så säger Herren:
    Ta inte efter hednafolkens sätt,
        låt er inte skrämmas
            av tecknen på himlen
    därför att hednafolken
        skräms av dem,
(B) för folkens seder är tomhet.
    Man hugger ett träd i skogen,
        och hantverkarens händer
            formar det med yxan.
(C) Man pryder det med silver och guld
    och fäster det med hammare
        och spik
    så att det inte faller omkull.
(D) Som fågelskrämmor på ett gurkfält
        står de där och kan inte tala.
    Man måste bära dem,
        för de kan inte gå.
    Var inte rädd för dem,
        för de kan inte göra något ont,
            inte heller något gott.

(E) Ingen är som du, Herre.
    Du är stor, och stort och mäktigt
        är ditt namn.
(F) Vem skulle inte frukta dig,
    du folkens kung?
        Det anstår dig.
    Bland folkens alla visa
        och i alla deras riken
            finns ingen som du.[a]
(G) Alla är de oförnuftiga
        och dåraktiga,
    vägledda av tomma trägudar.

(H) Silvret som hamras
    hämtas från Tarshish[b]
        och guldet från Ufas[c].
    Snickarnas och guldsmedernas verk
        kläs sedan i blått och purpur[d].
    Allt är tillverkat av konstnärer.
10 (I) Men Herren är den sanne Guden,
    han är den levande Guden,
        den evige Kungen.
    För hans vrede bävar jorden,
        och folken uthärdar inte
            hans harm.

11 (J) Så ska ni säga till dem:
    De gudar som inte har gjort
            himmel och jord
    ska utrotas från jorden
        och inte finnas kvar
            under himlen.[e]

12 (K) Han har skapat jorden
        med sin kraft,
    han har grundat världen
        med sin vishet
    och spänt ut himlen
        med sitt förstånd.
13 (L) När han höjer sin röst,
        då brusar himlens vatten,
    då låter han regnskyar stiga
        från jordens ände.
    Han gör blixtar åt regnet
        och för ut vinden
            ur dess förvaringsrum.
14 (M) Alla människor står då som dårar,
        utan förstånd.
    Alla guldsmeder får skämmas
        med sina avgudar,
    för deras gjutna gudabilder
            är bedrägeri,
        det finns ingen ande i dem.
15 Tomhet är de,
        ett verk som väcker löje.
    När straffet drabbar dem
        förgås de.
16 (N) Sådan är inte han
        som är Jakobs del.
    Han är den som har format allt,
        och Israel är hans arvedels stam.
    Herren Sebaot är hans namn.

Kommande fångenskap

17 Samla er packning
        och lämna landet,
    ni som är belägrade,
18 för så säger Herren:
    Den här gången slungar jag bort
        dem som bor i landet.
    Jag ska ansätta dem hårt
        så att de känner det.

19 (O) Ve mig för min skada!
        Mitt sår kan inte läkas.
    Men jag säger: Detta är min plåga
        och jag måste bära den!
20 (P) Mitt tält är förstört
        och alla mina tältlinor är avslitna.
    Mina barn har lämnat mig,
        de finns inte mer.
    Ingen är kvar
        som kan slå upp mitt tält
    och sätta upp mina tältdukar,
21 (Q) för herdarna är oförnuftiga,
        de söker inte Herren.
    Därför har de ingen framgång,
        och hela deras hjord har skingrats.
22 (R) Lyssna, det hörs något!
        Se, det kommer!
    Ett väldigt dån från landet i norr,
        för att göra Juda städer
            till en ödemark,
        till en boning för schakaler.

Profetens bön

23 (S) Jag vet, Herre:
    Människans väg
        beror inte på henne själv,
    det står inte i vandrarens makt
        att styra sina steg.
24 (T) Tukta mig, Herre,
    men med måtta, inte i vrede,
        så att du inte krossar mig.
25 (U) Ös din vrede över hednafolken
        som inte känner dig,
    över stammarna
        som inte åkallar ditt namn,
    för de har slukat Jakob,
        slukat och gjort slut på honom
            och ödelagt hans boning.”

Footnotes

  1. 10:7 Citeras i Upp 15:3f.
  2. 10:9 Tarshish   Handelscentrum i västra Medelhavet (1 Kung 10:22). Har identifierats med spanska Tartessos, tunisiska Kartago eller Sardinien.
  3. 10:9 Ufas   Okänd ort, kanske i Sydarabien som var berömt för sina guldgruvor.
  4. 10:9 blått och purpur   Kungliga, dyrbara färger (jfr Apg 16:14).
  5. 10:11 Grundtexten till vers 11 är på arameiska, de kaldeiska erövrarnas språk (jfr Dan 2:4). Kanske är det en marginalanteckning, kanske ett färdigt svar att ge i fångenskapen (jfr 1 Petr 3:15).

Herren är Skaparen

10 Hör Herrens ord, Israel:

2-3 Lev inte som de som försöker läsa sitt öde och sin framtid i stjärnorna! Var inte som hedningarna rädda för och ha respekt för sådana förutsägelser. Allt detta är meningslöst och dåraktigt. De hugger ner ett träd och skär ut en avgud,

dekorerar den med guld och silver och spikar fast den någonstans, för att den inte ska falla omkull.

Sedan står deras gud som en hjälplös fågelskrämma i trädgården! Den kan inte tala, och man måste bära den eftersom den inte kan gå. Var inte rädd för sådana gudar, för de kan inte göra någon illa, och något gott förmår de ju inte heller.

Herre, det finns ingen annan Gud än du! Du är stor, och ditt namn har en sådan oerhörd makt.

Vem skulle inte frukta dig, du folkens kung? Du, som är den ende värd att frukta! Bland alla visa män på jorden och i alla världens kungariken finns det ingen som du.

De visaste män som tillber avgudar är dåraktiga.

De kommer med silvertackor från Tarsis och guld från Ufas och ger det till skickliga guldsmeder, som gör deras avgudar. Sedan klär de gudarna i kungliga mantlar som skickliga skräddare syr.

10 Men Herren är den ende sanne Guden, den levande Guden, den evige kungen. Hela jorden darrar för hans vrede, och nationer gömmer sig för honom.

11 Säg så här till dem som tillber andra gudar: Era så kallade gudar, som inte har gjort vare sig himlarna eller jorden, ska inte bestå.

12 Men vår Gud formade jorden i makt och vishet. Han satte varje stjärna på dess plats och spände ut himlarna.

13 Det är hans röst som hörs när mörka moln stiger upp och åskan dånar. Han låter dimma komma över jorden. Han sänder blixtar och får regn att falla, och han släpper ut vinden ur sina förråd.

14 Men dåraktiga människor, som saknar kunskap om Gud, bugar sig för sina avgudar. Det som dessa människor sysslar med är skamligt och rent bedrägeri. De ägnar sig åt gudar utan vare sig liv eller kraft.

15 Alla dessa gudar är värdelösa, idiotiska påhitt. De kommer att krossas samtidigt med dem som tillverkat dem.

16 Men Jakobs Gud är inte sådan. Han är den som har skapat allt, och Israel är hans utvalda folk. Herren, härskarornas Gud, är hans namn.

17 Packa ihop era tillhörigheter, säger han. Gör er beredda att ge er iväg! Snart börjar belägringen.

18 Plötsligt ska jag driva ut er ur det här landet och låta olyckor komma över er. Då ska ni till slut få känna på min vrede.

19 Mina sår är fruktansvärda. Min sorg är oerhörd. Min sjukdom är obotlig, men jag måste uthärda den.

20 Mitt hem är borta. Mina barn har tagits ifrån mig, och jag kommer aldrig mer att få se dem. Det finns ingen kvar som kan hjälpa mig att bygga upp mitt hem igen.

21 Mitt folks herdar har tappat förnuftet. De följer inte längre Gud eller frågar efter hans vilja. Därför dukar de under och deras hjordar skingras.

22 Lyssna! Hör ljudet av de väldiga arméer som kommer från norr. Juda städer ska bli ett tillhåll för ökenrävar.

23 Herre, jag vet att människan inte har makt att själv styra sitt liv eller välja sin väg.

24 Rätta därför till det som är fel i mitt liv, Herre, men gör det med rättvisa och inte i vrede, för då kommer jag att dö.

25 Töm ut din vrede över de folk som inte lyder dig. De har utplånat Israel och förvandlat hela landet till ödemark.