Jeremia 10
Svenska Folkbibeln 2015
Gud och avgudarna
10 Hör det ord
som Herren talar till er,
ni av Israels hus.
2 (A) Så säger Herren:
Ta inte efter hednafolkens sätt,
låt er inte skrämmas
av tecknen på himlen
därför att hednafolken
skräms av dem,
3 (B) för folkens seder är tomhet.
Man hugger ett träd i skogen,
och hantverkarens händer
formar det med yxan.
4 (C) Man pryder det med silver och guld
och fäster det med hammare
och spik
så att det inte faller omkull.
5 (D) Som fågelskrämmor på ett gurkfält
står de där och kan inte tala.
Man måste bära dem,
för de kan inte gå.
Var inte rädd för dem,
för de kan inte göra något ont,
inte heller något gott.
6 (E) Ingen är som du, Herre.
Du är stor, och stort och mäktigt
är ditt namn.
7 (F) Vem skulle inte frukta dig,
du folkens kung?
Det anstår dig.
Bland folkens alla visa
och i alla deras riken
finns ingen som du.[a]
8 (G) Alla är de oförnuftiga
och dåraktiga,
vägledda av tomma trägudar.
9 (H) Silvret som hamras
hämtas från Tarshish[b]
och guldet från Ufas[c].
Snickarnas och guldsmedernas verk
kläs sedan i blått och purpur[d].
Allt är tillverkat av konstnärer.
10 (I) Men Herren är den sanne Guden,
han är den levande Guden,
den evige Kungen.
För hans vrede bävar jorden,
och folken uthärdar inte
hans harm.
11 (J) Så ska ni säga till dem:
De gudar som inte har gjort
himmel och jord
ska utrotas från jorden
och inte finnas kvar
under himlen.[e]
12 (K) Han har skapat jorden
med sin kraft,
han har grundat världen
med sin vishet
och spänt ut himlen
med sitt förstånd.
13 (L) När han höjer sin röst,
då brusar himlens vatten,
då låter han regnskyar stiga
från jordens ände.
Han gör blixtar åt regnet
och för ut vinden
ur dess förvaringsrum.
14 (M) Alla människor står då som dårar,
utan förstånd.
Alla guldsmeder får skämmas
med sina avgudar,
för deras gjutna gudabilder
är bedrägeri,
det finns ingen ande i dem.
15 Tomhet är de,
ett verk som väcker löje.
När straffet drabbar dem
förgås de.
16 (N) Sådan är inte han
som är Jakobs del.
Han är den som har format allt,
och Israel är hans arvedels stam.
Herren Sebaot är hans namn.
Kommande fångenskap
17 Samla er packning
och lämna landet,
ni som är belägrade,
18 för så säger Herren:
Den här gången slungar jag bort
dem som bor i landet.
Jag ska ansätta dem hårt
så att de känner det.
19 (O) Ve mig för min skada!
Mitt sår kan inte läkas.
Men jag säger: Detta är min plåga
och jag måste bära den!
20 (P) Mitt tält är förstört
och alla mina tältlinor är avslitna.
Mina barn har lämnat mig,
de finns inte mer.
Ingen är kvar
som kan slå upp mitt tält
och sätta upp mina tältdukar,
21 (Q) för herdarna är oförnuftiga,
de söker inte Herren.
Därför har de ingen framgång,
och hela deras hjord har skingrats.
22 (R) Lyssna, det hörs något!
Se, det kommer!
Ett väldigt dån från landet i norr,
för att göra Juda städer
till en ödemark,
till en boning för schakaler.
Profetens bön
23 (S) Jag vet, Herre:
Människans väg
beror inte på henne själv,
det står inte i vandrarens makt
att styra sina steg.
24 (T) Tukta mig, Herre,
men med måtta, inte i vrede,
så att du inte krossar mig.
25 (U) Ös din vrede över hednafolken
som inte känner dig,
över stammarna
som inte åkallar ditt namn,
för de har slukat Jakob,
slukat och gjort slut på honom
och ödelagt hans boning.”
Footnotes
- 10:7 Citeras i Upp 15:3f.
- 10:9 Tarshish Handelscentrum i västra Medelhavet (1 Kung 10:22). Har identifierats med spanska Tartessos, tunisiska Kartago eller Sardinien.
- 10:9 Ufas Okänd ort, kanske i Sydarabien som var berömt för sina guldgruvor.
- 10:9 blått och purpur Kungliga, dyrbara färger (jfr Apg 16:14).
- 10:11 Grundtexten till vers 11 är på arameiska, de kaldeiska erövrarnas språk (jfr Dan 2:4). Kanske är det en marginalanteckning, kanske ett färdigt svar att ge i fångenskapen (jfr 1 Petr 3:15).
Jeremia 10
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Herren är Skaparen
10 Hör Herrens ord, Israel:
2-3 Lev inte som de som försöker läsa sitt öde och sin framtid i stjärnorna! Var inte som hedningarna rädda för och ha respekt för sådana förutsägelser. Allt detta är meningslöst och dåraktigt. De hugger ner ett träd och skär ut en avgud,
4 dekorerar den med guld och silver och spikar fast den någonstans, för att den inte ska falla omkull.
5 Sedan står deras gud som en hjälplös fågelskrämma i trädgården! Den kan inte tala, och man måste bära den eftersom den inte kan gå. Var inte rädd för sådana gudar, för de kan inte göra någon illa, och något gott förmår de ju inte heller.
6 Herre, det finns ingen annan Gud än du! Du är stor, och ditt namn har en sådan oerhörd makt.
7 Vem skulle inte frukta dig, du folkens kung? Du, som är den ende värd att frukta! Bland alla visa män på jorden och i alla världens kungariken finns det ingen som du.
8 De visaste män som tillber avgudar är dåraktiga.
9 De kommer med silvertackor från Tarsis och guld från Ufas och ger det till skickliga guldsmeder, som gör deras avgudar. Sedan klär de gudarna i kungliga mantlar som skickliga skräddare syr.
10 Men Herren är den ende sanne Guden, den levande Guden, den evige kungen. Hela jorden darrar för hans vrede, och nationer gömmer sig för honom.
11 Säg så här till dem som tillber andra gudar: Era så kallade gudar, som inte har gjort vare sig himlarna eller jorden, ska inte bestå.
12 Men vår Gud formade jorden i makt och vishet. Han satte varje stjärna på dess plats och spände ut himlarna.
13 Det är hans röst som hörs när mörka moln stiger upp och åskan dånar. Han låter dimma komma över jorden. Han sänder blixtar och får regn att falla, och han släpper ut vinden ur sina förråd.
14 Men dåraktiga människor, som saknar kunskap om Gud, bugar sig för sina avgudar. Det som dessa människor sysslar med är skamligt och rent bedrägeri. De ägnar sig åt gudar utan vare sig liv eller kraft.
15 Alla dessa gudar är värdelösa, idiotiska påhitt. De kommer att krossas samtidigt med dem som tillverkat dem.
16 Men Jakobs Gud är inte sådan. Han är den som har skapat allt, och Israel är hans utvalda folk. Herren, härskarornas Gud, är hans namn.
17 Packa ihop era tillhörigheter, säger han. Gör er beredda att ge er iväg! Snart börjar belägringen.
18 Plötsligt ska jag driva ut er ur det här landet och låta olyckor komma över er. Då ska ni till slut få känna på min vrede.
19 Mina sår är fruktansvärda. Min sorg är oerhörd. Min sjukdom är obotlig, men jag måste uthärda den.
20 Mitt hem är borta. Mina barn har tagits ifrån mig, och jag kommer aldrig mer att få se dem. Det finns ingen kvar som kan hjälpa mig att bygga upp mitt hem igen.
21 Mitt folks herdar har tappat förnuftet. De följer inte längre Gud eller frågar efter hans vilja. Därför dukar de under och deras hjordar skingras.
22 Lyssna! Hör ljudet av de väldiga arméer som kommer från norr. Juda städer ska bli ett tillhåll för ökenrävar.
23 Herre, jag vet att människan inte har makt att själv styra sitt liv eller välja sin väg.
24 Rätta därför till det som är fel i mitt liv, Herre, men gör det med rättvisa och inte i vrede, för då kommer jag att dö.
25 Töm ut din vrede över de folk som inte lyder dig. De har utplånat Israel och förvandlat hela landet till ödemark.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica