Folket hotas med undergång

(A) Hör det här, ni präster!

        Lyssna, ni av Israels hus,
    och hör på,
        ni som hör till kungens hus!
    Domen gäller er,
        för ni har varit en snara för Mispa
            och ett nät utbrett på Tabor.
(B) Upprorsmännen har sjunkit djupt
        i sitt slaktande,
    men jag ska straffa dem alla.

(C) Jag känner Efraim
        och Israel är inte dold för mig,
    för Efraim har nu blivit otrogna
        och Israel är orent.
(D) Deras gärningar hindrar dem
        från att vända om till sin Gud,
    för det bor en otuktsande
            i deras bröst
        och de känner inte Herren.
(E) Israels stolthet vittnar emot honom,
    Israel och Efraim kommer på fall
        genom sin missgärning.
    Också Juda kommer på fall
        med dem.
(F) Med får och oxar går de
        för att söka Herren,
    men de finner honom inte.
        Han har dragit sig undan
            från dem.
(G) De har svikit Herren,
        för de har fött barn
            som inte är hans.
    Nu ska nymånadsfesten
        förtära dem och deras åkrar.

(H) Blås i basun i Gibea,
    i trumpet i Rama,
        slå larm i Bet-Aven:
    Fienden är efter dig, Benjamin!
(I) Efraim ska bli ödelagt
        på straffets dag.
    Bland Israels stammar
        kungör jag vad som är sant.
10 (J) Furstarna i Juda har blivit
        lika sådana som flyttar gränser.
    Över dem ska jag ösa
        min vrede som vatten.
11 (K) Efraim lider förtryck,
        krossad av domen,
    för han har frivilligt följt
        människobud[a].
12 Därför är jag som mal för Efraim
    och som röta för Juda hus.

13 (L) När Efraim såg sin sjukdom
        och Juda sitt sår,
    gick Efraim till Assur
        och sände bud
            till den store kungen.
    Men han kan inte hela er,
        ert sår kommer inte att läkas,
14 (M) för jag ska vara som ett lejon
        mot Efraim,
    som ett ungt lejon mot Juda hus.
        Jag själv river dem
            och går min väg,
    jag släpar bort dem
        och ingen kan rädda.
15 (N) Jag går min väg,
        jag återvänder till min boning
    tills de erkänner sin skuld
        och söker mitt ansikte.
    I nöden ska de vända sig till mig.

Footnotes

  1. 5:11 människobud   Andra handskrifter (Septuaginta): ”tomhet”.

Herrens dom över Israel

Lyssna, alla präster,
    hör, ni israeliter!
Hör, kungahuset!
    Domen gäller er!
Ni har varit en snara för Mispa
    och ett nät utbrett på Tabor.
Upprorsmännen[a] har gått djupt in för blodsdåd.
    Men jag ska tillrättavisa dem alla.
Jag känner Efraim,
    och Israel är inte dolt för mig.
Du, Efraim, har blivit otuktigt,
    Israel är orent.

Deras gärningar låter dem inte vända
    tillbaka till Gud igen,
för inom dem bor en ande av otukt,
    och de känner inte Herren.
Israels stolthet vittnar mot honom.
    Israel och Efraim faller för sin synd,
och Juda faller tillsammans med dem.
    Med sina flockar och hjordar går de
för att söka Herren,
    men de finner honom inte.
Han har dragit sig bort ifrån dem.
    De har svikit Herren
genom att föda barn som inte är hans.
    Deras nymånadsfester ska förtära dem
tillsammans med deras åkerfält.[b]

Stöt i horn i Giva,
    i trumpet i Rama!
Höj stridsrop i Bet Aven!
    Efter dig, Benjamin!
Efraim ska läggas öde på straffets dag.
    Bland Israels stammar förkunnar jag
det som är sant.
10     Furstarna i Juda är som de
som flyttar gränsstenar.
    Jag ska låta min vrede
komma över dem som en flodvåg.
11     Efraim är förtryckt,
krossad av domen.
    Han valde att följa människobud[c].
12 Jag är som en mal för Efraim
    och som röta för Judas folk.

13 När Efraim såg sin sjukdom
    och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assyrien
    och sände bud till storkungen.
Men han kan inte hela er,
    inte bota ert sår.
14 Jag är som ett lejon mot Efraim,
    som ett stort lejon mot Juda.
Jag sliter dem i stycken och går,
    jag för dem bort, bortom all räddning.
15 Jag går och återvänder hem
    tills de inser sin skuld
och söker mig.
    I sin nöd kommer de att söka mig.”

Footnotes

  1. 5:2 Kan ev. läsas som ortnamn Shittim, och i så fall blir betydelsen: Shittim har gått djupt in för blodsdåd…eller Shittim har gjort sig till ett djup för blodsdåd…Grundtexten är svårtolkad.
  2. 5:7 I versens senare hälft är grundtextens innebörd osäker.
  3. 5:11 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.