Det ska gå Egypten som Assyrien

31 I elfte året, på första ­dagen i tredje månaden[a], kom Her­rens ord till mig: ”Människo­barn, säg till farao, Egyp­tens kung, och till hans larmande hop:

Vem liknar du i din storhet?
Se på Assyrien[b],
        en gång en ceder på Libanon
    med vackra grenar,
        skuggrik krona och hög stam,
    som sträckte sin topp upp
        bland molnen.
Vatten gav den växt,
        djupa källor gjorde den hög.
    Källorna lät sina strömmar
        flyta runt platsen
    där den var planterad,
        och sände ut sina flöden
    till alla andra träd på marken.
Därför fick den högre stam
        än alla träd på marken.
    Den fick många kvistar
        och yviga grenar
    på grund av det rikliga vattnet
        när den sköt skott.
(A) Alla himlens fåglar
        byggde sina bon bland grenarna,
    alla markens djur födde sina ungar
        under dess grenar,
    och i skuggan av det
        bodde alla de stora folken.
Den var vacker genom sin storhet
        och genom sina grenars längd,
    för den hade sin rot
        vid väldiga vatten.
Ingen ceder i Guds lustgård
        gick upp mot den,
    ingen cypress hade grenar
        som kunde jämföras med den,
    ingen lönn bar kvistar som den.
Nej, inget träd i Guds lustgård
    liknade den i skönhet.
Jag hade gjort den så vacker
        med alla dess grenar
    att alla Edens träd i Guds lustgård
        avundades den.

10 (B) Därför säger Herren Gud så: Efter­som den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, 11 därför ska jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han ska behandla den som den förtjänar, för jag har röjt den ur vägen för dess ogudaktighets skull. 12 (C) Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. 13 På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.

14 (D) Detta sker för att inget träd som växer vid vatten ska yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem ska stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. För de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.

15 (E) Så säger Herren Gud: På den dag då cedern for ner till dödsriket lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. 16 (F) Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. 17 Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland ­hednafolken.

18 Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå ska du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så ska det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud.”

Footnotes

  1. 31:1 elfte året, på första dagen i tredje månaden   21 juni 587 f Kr.
  2. 31:3 Assyrien   hade dominerat Mellanöstern i nästan trehundra år (ca 900-612 f Kr) men nyligen krossats av babylonierna (vers 11-12, jfr Nahums bok, Jes 10:5f, Jer 50:18, Sef 2:13).

Egyptens högmod

31 I det elfte året, på första dagen i tredje månaden kom Herrens ord till mig: ”Du människa, säg till farao, kungen av Egypten, och till hela hans här: ’Med vem kan man jämföra dig i din storhet?

Se på Assyrien[a],
    en ceder på Libanon,
med vackra grenar
    och en krona som gav skugga,[b]
så hög
    att dess topp sköt upp bland molnen.
Vattnet gav den näring,
    djupa källor[c] fick den att växa stor.
De lät sina flöden strömma
    kring platsen där den växte,
de sände ut sina flöden
    till alla markens träd.
Den sträckte sig högre
    än alla andra träd på marken
och fick ett kraftigt grenverk och långa kvistar
    på grund av den rikliga tillgången på vatten.
Alla himlens fåglar
    byggde bo bland grenarna,
och under dem
    födde markens djur sina ungar.
I dess skugga
    bodde alla de stora folken.
Den var majestätiskt vacker,
    med vidsträckta grenar,
för dess rötter sträckte sig ner
    till rikliga vatten.
Ingen ceder i Guds trädgård
    kunde mäta sig med den.
Ingen cypress hade sådana grenar
    och ingen platan ett sådant lövverk.
Inget träd i Guds trädgård
    kunde mäta sig med den i skönhet.
Jag hade gjort den så skön,
    med dess rikliga lövverk,
att alla andra träd i Guds trädgård
    måste avundas den.

10 Så säger Herren, Herren: Eftersom den växte så hög och sköt upp sin topp bland molnen, och eftersom den greps av högfärd för sin höjd, 11 överlämnade jag den åt en härskare över folken. Han behandlade den som dess ondska förtjänade. Jag hade förskjutit den. 12 Främlingar, de grymmaste av folk, högg ner den och lät den ligga. Dess grenar låg utspridda överallt i bergen och dalarna, de låg sönderbrutna i landets bäckar. Alla jordens folk som hade bott under dess skugga övergav den och lät den ligga. 13 Himlens fåglar har byggt sina bon i det fallna trädet och markens djur lagt sig bland grenarna. 14 Därför ska aldrig mer några träd som växer vid vatten vara högmodiga över sin höjd och skjuta upp sin topp bland molnen, inga välvattnade träd, hur höga de än blir. De är alla bestämda till att dö och måste ner i jorden, tillsammans med de människor som lagts i graven.

15 Så säger Herren, Herren: Den dag den störtade ner i dödsriket lät jag djupet klä sig i sorg för dess skull och hålla tillbaka sina flöden, och dess rikliga vatten sinade. Jag klädde Libanon i sorgdräkt, och alla dess träd vissnade. 16 Jag fick folken att darra när det föll ner i dödsriket, tillsammans med dem som gått ner i graven. Det blev till tröst för alla Edens träd djupt nere i jorden, de bästa och mest utsökta i Libanon, alla de som hade gott om vatten. 17 Också de hade tillsammans med den gått ner till dödsriket, till dem som dödats med svärd, dess allierade, som bott i dess skugga bland folken.

18 Vilket av Edens alla träd kan du jämföras med i härlighet och majestät? Likafullt ska du störtas till jorden där nere, tillsammans med Edens träd. Du ska ligga där bland de oomskurna, bland dem som dödats med svärd.

Så ska det gå för farao och hela hans här, säger Herren, Herren.’ ”

Footnotes

  1. 31:3 Ev. en cypress, om man antar att en bokstav fallit bort, och i så fall är det Egypten som beskrivs. Verserna 3-16 tycks dock handla om Assyriens storhetstid och fall som beskrivs för farao.
  2. 31:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 31:4 Mer ordagrant djupet, samma ord som används i 1 Mos 1:2, de vatten som finns under jordytan.