Guds löften och Israels upproriskhet

20 I det sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden[a] kom några av de äldste i Israel för att fråga Herren, och de satte sig ner framför mig. Då kom Herrens ord till mig. Han sade: "Du människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter mig inte rådfrågas av er, säger Herren, Herren. Men vill du döma dem, ja, vill du döma dem, du människobarn, låt dem då förstå deras fäders avskyvärda handlingar, och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Den dag jag utvalde Israel lyfte jag min hand till ed inför Jakobs avkomlingar och gjorde mig känd för dem i Egyptens land. Jag lyfte min hand inför dem och sade: Jag är Herren, er Gud. På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. Jag sade till dem: Var och en av er skall kasta bort de styggelser som era ögon fäst sig vid, och ingen får orena sig med Egyptens avgudar. Jag, Herren, är er Gud.

Men de var upproriska mot mig och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de styggelser de hade fäst sina ögon vid, och de övergav inte Egyptens avgudar. Då tänkte jag utgjuta min vrede över dem och tömma min förbittring över dem, mitt i Egypten. Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som de levde bland. I deras åsyn hade jag gjort mig känd för dem då jag förde dem ut ur Egypten.

10 Jag förde dem ut ur Egypten och lät dem komma in i öknen. 11 Jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina föreskrifter. Den människa som följer dem skall också leva genom dem. 12 Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är Herren som helgar dem.

13 Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem i öknen för att förgöra dem. 14 Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett mig föra ut dem. 15 Jag lyfte också min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16 Jag gjorde detta därför att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, ty i sina hjärtan följde de sina avgudar. 17 Men jag visade dem medlidande så att jag inte fördärvade dem eller gjorde slut på dem i öknen.

18 Jag sade till deras barn i öknen: Ni skall inte vandra efter era fäders stadgar och inte rätta er efter deras föreskrifter och inte heller orena er med deras avgudar. 19 Jag, Herren, är er Gud. Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem. 20 Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni skall inse att jag är Herren, er Gud.

21 Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem och tömma min vrede över dem i öknen. 22 Men jag drog min hand tillbaka och det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett hur jag hade fört dem ut. 23 Jag lyfte min hand inför dem i öknen och svor att skingra dem bland folken och sprida ut dem i länderna, 24 eftersom de inte lydde mina föreskrifter utan föraktade mina stadgar och vanhelgade mina sabbater och såg längtansfullt efter sina fäders avgudar. 25 Därför gav jag dem också stadgar som inte var till nytta för dem och föreskrifter som inte kunde ge dem liv. 26 Jag lät dem orena sig med sina offergåvor, då de lät allt som öppnade moderlivet gå genom eld, ty jag ville slå dem med förfäran, så att de skulle inse att jag är Herren.

27 Tala därför till Israels hus du människobarn och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Era fäder har också hädat mig genom sin trolöshet mot mig. 28 När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat dem, och de fick se någon hög kulle eller något lummigt träd, offrade de där sina slaktoffer och bar där fram sina offergåvor. Till min förbittring lät de där sina offers ljuvliga doft stiga upp, och de utgöt där sina drickoffer. 29 Då sade jag till dem: Vad är det för en offerhöjd som ni går till? Man säger än i dag "offerhöjd".[b]

Dom och upprättelse

30 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Skall ni orena er på samma sätt som era fäder gjorde och trolöst hålla er till deras vidriga avgudar? 31 Ni orenar er än i dag med alla era avgudar, genom att ni bär fram era offergåvor och låter era barn gå genom eld. Skulle jag då låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag låter mig inte rådfrågas av er. 32 Förvisso skall inte det få ske som har kommit upp i ert sinne när ni tänker: Vi vill bli som hednafolken, som folken i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten. 33 Så sant jag lever, säger Herren, Herren, med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede skall jag sannerligen regera över er. 34 Med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede skall jag föra er ut från folken och samla er från de länder där ni är kringspridda. 35 Jag skall föra er in i folkens öken, och där skall jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. 36 Liksom jag dömde era fäder i öknen vid Egyptens land, skall jag också döma er, säger Herren, Herren. 37 Jag skall låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band. 38 Jag skall rensa bort ifrån er dem som är upproriska mot mig och begår överträdelser mot mig. Jag skall föra bort dem ur det land där de nu bor, men in i Israels land skall de inte få komma. Ni skall då inse att jag är Herren.

39 Men hör nu, ni av Israels hus: Så säger Herren, Herren: Gå ni och tjäna var och en av er sina avgudar också i fortsättningen, om ni inte vill lyssna på mig! Men vanhelga inte mer mitt heliga namn med era offergåvor och era avgudar. 40 Ty på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren, Herren, där skall hela Israels hus tjäna mig, alla som finns i landet. Där skall jag ta emot dem, där skall jag finna behag i era offergåvor och i förstlingen av era gåvor, vad ni än vill helga. 41 Som en ljuvlig doft skall jag ta emot er, när jag för er ut från folken och samlar er från de länder där ni har varit kringspridda. Jag skall bevisa mig helig bland er inför hednafolkens ögon. 42 Ni skall inse att jag är Herren, när jag låter er komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att ge åt era fäder. 43 Där skall ni tänka tillbaka på era vägar och på alla de gärningar som ni orenade er med. Ni skall avsky er själva för allt det onda som ni har gjort. 44 Ni skall inse att jag är Herren, när jag handlar så med er för mitt namns skull och inte efter era onda vägar och era skamliga gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren."

Profetia mot Södern

45 Herrens ord kom till mig. Han sade: 46 "Du människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder, profetera mot skogslandet söderut. 47 Säg till sydlandets skog: Hör Herrens ord: Så säger Herren, Herren: Jag skall tända en eld i dig, och den skall förtära alla dina träd, både de friska och de torra. Den flammande lågan skall inte kunna släckas, alla ansikten från söder till norr skall bli brända av den. 48 Alla människor skall se att jag, Herren, har tänt den. Den skall inte kunna släckas." 49 Jag sade då: "O, Herre, Herre! De säger om mig: Han talar ju i gåtor."

Footnotes

  1. Hesekiel 20:1 sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden 14 aug. 590 f. Kr.
  2. Hesekiel 20:29 offerhöjd Hebr. "bamá", som kan uttolkas "gå till vad".

Herren påminner om Israels upproriskhet

20 På den tionde dagen i femte månaden av det sjunde året kom några av de äldste i Israel för att be om ett besked från Herren, och de satte sig ner bredvid mig för att vänta på hans svar.

Då gav Herren mig detta budskap:

Du människa, säg till de äldste i Israel: Herren Gud säger: Hur vågar ni komma och be mig om hjälp? Jag försäkrar att jag inte kommer att tala om någonting för er.

Döm dem, du människa! Fördöm dem och berätta för dem om alla synder detta folk har begått ända från sina förfäders tid fram till i dag.

5-6 Tala om för dem vad Herren Gud säger: När jag utvalde Israel och uppenbarade mig för folket i Egypten, lovade jag det och dess ättlingar att jag skulle leda dem ut ur Egypten till ett land som jag hade upptäckt och utforskat åt dem. Det var ett gott land, som flöt av mjölk och honung, det bästa av alla länder på jorden.

Sedan sa jag till dem: Gör er av med alla avgudar. Orena er inte med de egyptiska gudarna, för jag är Herren, er Gud.

Men de gjorde uppror mot mig och ville inte lyssna. De gjorde sig inte av med avgudarna och övergav inte gudarna i Egypten. Då tänkte jag att jag skulle tömma min vrede över dem, medan de ännu var kvar i Egypten.

9-10 Men jag gjorde inte det, för jag var angelägen om att skydda mitt namn och rykte, så att inte egyptierna skulle skratta åt Israels Gud, som lämnade sitt folk utan beskydd. Därför ledde jag mitt folk ut ur Egypten och ut i öknen, mitt framför ögonen på egyptierna.

11 Där i öknen gav jag dem mina lagar och förklarade att de skulle kunna leva genom att följa dem. Den som håller mina bud ska få leva.

12 Och jag gav dem sabbaten, vilodagen, som ett tecken mellan dem och mig och en påminnelse att jag, Herren, renar dem och att de i sanning är mitt folk.

13 Ändå gjorde Israel uppror mot mig. Där i öknen förkastade folket mina lagar. De ville inte följa mina föreskrifter, fastän det betydde liv att följa dem. De missbrukade sabbaten. Då tänkte jag ösa ut min ilska över dem och utplåna dem där i öknen.

14 Men också den gången lät jag bli, för att skydda mitt namns ära, så att inte folken som såg mig leda dem ut ur Egypten skulle påstå att jag gjorde slut på dem därför att jag inte kunde ta hand om dem.

15 Också i öknen tröttnade jag på dem och hotade med att inte leda dem in i landet som jag hade gett dem, ett land fullt av mjölk och honung, den bästa platsen på jorden,

16 därför att de hade skrattat åt mina lagar och missbrukat sabbaten. Deras hjärtan var hos avgudarna!

17 Men ändå räddade jag dem. Jag gjorde inte slut på dem i öknen.

18 Sedan sa jag till deras barn: Följ inte i era förfäders fotspår. Orena er inte med deras avgudar,

19 för jag är Herren, och jag är er Gud. Följ mina lagar och håll mina stadgar!

20 Bruka mina sabbater rätt. De är ett tecken på förbundet mellan oss, och de ska hjälpa er att komma ihåg att jag är Herren, er Gud.

21 Men också barnen gjorde uppror mot mig. De förkastade mina lagar, de lagar som ger liv åt dem som håller dem. De missbrukade också mina sabbater. Då sa jag: Nu ska jag tömma ut min vrede över er i öknen.

22 Men än en gång tog jag tillbaka min dom över dem, för att skydda mitt namn bland folken, de folk som sett min makt när jag ledde dem ut ur Egypten.

23-24 Men medan de var i öknen lovade jag högtidligt att jag skulle skingra dem till jordens alla hörn, därför att de inte följde mina lagar utan föraktade dem. De missbrukade mina sabbater och längtade efter sina förfäders avgudar.

25 Jag lät dem införa seder och lagar som var värdelösa och som inte kunde ge dem något liv.

26 I hopp om att de skulle dra sig tillbaka i förfäran och förstå att jag ensam är Gud, lät jag dem orena sig med de gåvor som jag gav dem. De offrade sina förstfödda barn i eld till sina gudar!

27-28 Du människa, tala om för dem vad Herren Gud säger: Era förfäder fortsatte att häda och förråda mig, när jag ledde dem in i det land som jag hade lovat dem. De bar fram offer och tände rökelse på alla höjder och under alla träd. De uppväckte min vrede, när de bar fram offer till dessa gudar. De kom med sina parfymer och sin rökelse och hällde ut sina drickoffer till dem!

29 Jag sa till dem: 'Vad är det för offerplats ni går till?' Det är därför den fortfarande kallas 'Offerplatsen'.

30 Herren Gud vill veta om ni tänker orena er som era förfäder gjorde, och fortsätta att tillbe avgudar.

31 Ska jag lyssna till er och hjälpa er, trots att ni offrar till dessa avgudar och låter era söner brännas till aska, den dag som idag är? Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag kommer inte att svara er.

32 Det som ni har tänkt ut kommer inte att ske, ni kommer inte att bli som de folk som bor runt omkring er och som tjänar gudar av trä och sten.

33 Jag ska regera över er med järnhand, i vrede och med makt.

34 Med styrka och i vrede ska jag leda er bort från de länder ni har blivit utspridda till

35-36 och föra er till min domstol i öknen. Där ska jag döma er och göra mig av med alla rebeller, precis som jag gjorde den gången i öknen när jag hade lett er ut ur Egypten.

37 Jag ska räkna er mycket noga och låta bara en liten del få vända tillbaka.

38 Alla de andra, alla upproriska och de som syndar mot mig, ska jag rensa bort från er. De ska inte komma in i Israel, men jag ska leda bort dem från de länder där de bor under sin landsflykt. När detta sker ska ni förstå att jag är Herren.

39 O, Israel, Herren Gud säger: Om ni kräver att få fortsätta med er avgudadyrkan, så fortsätt, men kom inte samtidigt med gåvor till mig! Ni måste sluta upp att vanära mig på det sättet!

40 I Jerusalem, på mitt heliga berg, säger Herren, ska ju hela Israel tillbe mig. Där ska jag ta emot er och vänta av er att ni ger mig era offer och era finaste gåvor.

41 För mig kommer ni att vara som ett välluktande rökelseoffer, när jag leder er tillbaka från er landsflykt, och folken ska se den stora förvandlingen i era hjärtan.

42 När jag sedan har lett er hem till landet jag lovade era förfäder, ska ni förstå att jag är Herren.

43 Då ska ni se tillbaka på alla era synder och avsky er själva på grund av allt det onda ni gjort.

44 När jag har förhärligat mitt namn genom att välsigna er trots er ondska, då, Israel, ska du förstå att jag är Herren.

45 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:

46 Du människa, se mot Jerusalem och predika för staden och för skogslandet i söder.

47 Profetera för dem och säg: Hör Herrens ord! Jag ska sätta dig, du skog, i brand och alla träd, både grönskande och torra, kommer att dö. De fruktansvärda lågorna ska inte utsläckas! De ska bränna världen.

48 Hela världen ska då se att jag, Herren, har tänt elden. Den ska inte släckas.

49 Då sa jag: Herre, min Gud, de säger om mig: 'Han talar bara i gåtor!'