Domarboken 9
Svenska 1917
9 Men Abimelek, Jerubbaals son, gick bort till sin moders bröder i Sikem och talade till dem och till alla som voro besläktade med hans morfaders hus, och sade:
2 »Talen så till alla Sikems borgare: Vilket är bäst för eder: att sjuttio män, alla Jerubbaals söner, råda över eder, eller att en enda man råder över eder? Kommen därjämte ihåg att jag är edert kött och ben.»
3 Då talade hans moders bröder till hans förmån allt detta inför alla Sikems borgare. Och dessa blevo vunna för Abimelek, ty de tänkte: »Han är ju vår broder.»
4 Och de gåvo honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel; för dessa lejde Abimelek löst folk och äventyrare, vilkas anförare han blev.
5 Därefter begav han sig till sin faders hus i Ofra och dräpte där sina bröder, Jerubbaals söner, sjuttio män, och detta på en och samma sten; dock blev Jotam, Jerubbaals yngste son, vid liv, ty han hade gömt sig.
6 Sedan församlade sig alla Sikems borgare och alla som bodde i Millo och gingo åstad och gjorde Abimelek till konung vid Vård-terebinten invid Sikem.
7 När man berättade detta far Jotam, gick han åstad och ställde sig på toppen av berget Gerissim och hov upp sin röst och ropade och sade till dem: »Hören mig, I Sikems borgare, för att Gud ock må höra eder.
8 Träden gingo en gång åstad för att smörja en konung över sig. Och de sade till olivträdet: 'Bliv du konung över oss'
9 Men olivträdet svarade dem: 'Skulle jag avstå från min fetma, som både gudar och människor ära mig för, och gå bort för att svaja över de andra träden?'
10 Då sade träden till fikonträdet: 'Kom du och bliv konung över oss.'
11 Men fikonträdet svarade dem: 'Skulle jag avstå från min sötma och min goda frukt och gå bort för att svaja över de andra träden?'
12 Då sade träden till vinträdet: 'Kom du och bliv konung över oss.'
13 Men vinträdet svarade dem: 'Skulle jag avstå från min vinmust, som gör både gudar och människor glada, och gå bort för att svaja över de andra träden?'
14 Då sade alla träden till törnbusken: 'Kom du och bliv konung över oss.'
15 Törnbusken svarade träden: 'Om det är eder uppriktiga mening att smörja mig till konung över eder, så kommen och tagen eder tillflykt under min skugga; varom icke, så skall eld gå ut ur törnbusken och förtära cedrarna på Libanon.'
16 Så hören nu: om I haven förfarit riktigt och redligt däri att I haven gjort Abimelek till konung, och om I haven förfarit väl mot Jerubbaal och hans hus, och haven vedergällt honom efter hans gärningar --
17 ty I veten att min fader stridde för eder och vågade sitt liv för att rädda eder från Midjans hand,
18 under det att I däremot i dag haven rest eder upp mot min faders hus och dräpt hans söner, sjuttio män, på en och samma sten, och gjort Abimelek, hans tjänstekvinnas son, till konung över Sikems borgare, eftersom han är eder broder --
19 om I alltså denna dag haven förfarit riktigt och redligt mot Jerubbaal och hans hus, då mån I glädja eder över Abimelek, och han må ock glädja sig över eder;
20 varom icke, så må eld gå ut från Abimelek och förtära Sikems borgare och dem som bo i Millo, och från Sikems borgare och från dem som bo i Millo må eld gå ut och förtära Abimelek.»
21 Och Jotam skyndade sig undan och flydde bort till Beer, och där bosatte han sig för att vara i säkerhet för sin broder Abimelek.
22 När Abimelek hade härskat över Israel i tre år,
23 sände Gud en tvedräktsande mellan Abimelek och Sikems borgare, så att Sikems borgare avföllo från Abimelek.
24 Detta skedde, för att våldet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bliva hämnat, och för att deras blod skulle komma över deras broder Abimelek som dräpte dem, så ock över Sikems borgare, som lämnade honom understöd, så att han kunde dräpa sina bröder.
25 För att skada honom lade Sikems borgare nu folk i försåt på bergshöjderna, och dessa plundrade alla som drogo vägen fram därförbi. Detta blev berättat för Abimelek.
26 Men Gaal, Ebeds son, kom nu dit med sina bröder, och de drogo in i Sikem. Och Sikems borgare fattade förtroende för honom.
27 Så hände sig en gång att de gingo ut på fältet och avbärgade sina vingårdar och pressade druvorna och höllo en glädjefest, och de gingo därvid in i sin guds hus och åto och drucko, och uttalade förbannelser över Abimelek.
28 Och Gaal, Ebeds son, sade: »Vad är Abimelek, och vad är Sikem, eftersom vi skola tjäna honom? Han är ju Jerubbaals son, och Sebul är hans tillsyningsman. Nej, tjänen män som härstamma från Hamor, Sikems fader. Varför skulle vi tjäna denne?
29 Ack om jag hade detta folk under min vård! Då skulle jag driva bort Abimelek.» Och i fråga om Abimelek sade han: »Föröka din här och drag ut.»
30 Men när Sebul, hövitsmannen i staden, fick höra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, upptändes hans vrede.
31 Och han sände listeligen bud till Abimelek och lät säga: »Se, Gaal, Ebeds son, och hans bröder hava kommit till Sikem, och de hålla just nu på att uppvigla staden mot dig.
32 Bryt därför nu upp om natten, du med ditt folk, och lägg dig i bakhåll på fältet.
33 Sedan må du i morgon bittida, när solen går upp, störta fram mot staden. När han då med sitt folk drager ut mot dig, må du göra med honom vad tillfället giver vid handen.»
34 Då bröt Abimelek med allt sitt folk upp om natten, och de lade sig i bakhåll mot Sikem, i fyra hopar.
35 Och Gaal, Ebeds son, kom ut och ställde sig vid ingången till stadsporten; och i detsamma bröt Abimelek med sitt folk fram ifrån bakhållet.
36 När då Gaal såg folket, sade han till Sebul: »Se, där kommer folk ned från bergshöjderna.» Men Sebul svarade honom: »Det är skuggan av bergen, som för dina ögon ser ut såsom människor.»
37 Gaal tog åter till orda och sade: »Jo, där kommer folk ned från Mittelhöjden, och en annan hop kommer på vägen från Teckentydarterebinten.»
38 Då sade Sebul till honom: »Var är nu din stortalighet, du som sade: 'Vad är Abimelek, eftersom vi skola tjäna honom?' Se, här kommer det folk som du så föraktade. Drag nu ut och strid mot dem.
39 Så drog då Gaal ut i spetsen för Sikems borgare och gav sig i strid med Abimelek.
40 Men Abimelek jagade honom på flykten, och han flydde undan för honom; och många föllo slagna ända fram till stadsporten.
41 Och Abimelek stannade i Aruma; men Sebul drev bort Gaal och hans bröder och lät dem icke längre stanna i Sikem.
42 Dagen därefter gick folket ut på fältet; och man berättade detta för Abimelek.
43 Då tog han sitt folk och delade dem i tre hopar och lade sig i bakhåll på fältet. Och när han fick se att folket gick ut ur staden, bröt han upp och anföll dem och nedgjorde dem.
44 Abimelek och de hopar han hade med sig störtade nämligen fram och ställde sig vid ingången till stadsporten; men de båda andra hoparna störtade fram mot alla som voro på fältet och nedgjorde dem.
45 När så Abimelek hade ansatt staden hela den dagen, intog han den och dräpte det folk som fanns därinne Sedan rev han ned staden och beströdde platsen med salt.
46 När besättningen i Sikems torn hörde detta, begåvo de sig alla till det fasta valvet i El-Berits tempelbyggnad.
47 Och när det blev berättat for Abimelek att hela besättningen i Sikems torn hade församlat sig där,
48 gick han med allt sitt folk upp till berget Salmon; och Abimelek tog en yxa i sin hand och högg av en trädgren och lyfte upp den och lade den på axeln; och han sade till sitt folk: »Gören med hast detsamma som I haven sett mig göra.»
49 Då högg också allt folket av var sin gren och följde efter Abimelek, och de lade grenarna intill det fasta valvet och tände upp eld till att förbränna valvet jämte dem som voro där. Så omkommo ock alla de människor som bodde i Sikems torn, vid pass tusen män och kvinnor.
50 Och Abimelek drog åstad till Tebes och belägrade Tebes och intog det.
51 Men mitt i staden var ett starkt torn, och dit flydde alla män och kvinnor, alla borgare i staden, och stängde igen om sig; sedan stego de upp på tornets tak.
52 Och Abimelek kom till tornet och angrep det; och han gick fram till porten på tornet för att bränna upp den i eld.
53 Men en kvinna kastade en kvarnsten ned på Abimeleks huvud och bräckte så hans huvudskål.
54 Då ropade han med hast på sin vapendragare och sade till honom: »Drag ut ditt svärd och döda mig, för att man icke må säga om mig: En kvinna dräpte honom.» Då genomborrade hans tjänare honom, så att han dog.
55 När nu israeliterna sågo att Abimelek var död, gingo de hem, var och en till sitt.
56 Alltså lät Gud det onda som Abimelek hade gjort mot sin fader, då han dräpte sina sjuttio bröder, komma tillbaka över honom.
57 Och allt det onda som Sikems män hade gjort lät Gud ock komma tillbaka över deras huvuden. Så gick Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse i fullbordan på dem.
Domarboken 9
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Abimelek försöker bli kung
9 En dag gick Gideons son Abimelek till Sikem för att tala med sina morbröder.
2 Gå och fråga Sikems ledare om de hellre vill ha sjuttio kungar, Gideons sjuttio söner, än en enda, det vill säga jag, som är av ert eget kött och blod! sa han till dem.
3 Hans morbröder gick då till de ledande männen i staden och lade fram Abimeleks förslag. De ansåg att eftersom hans mor var från deras egen stad, så kunde de acceptera honom.
4 De gav honom pengar som offrats i Baal-Berits tempel, och för dem anställde han en del löst folk, äventyrare som var beredda att göra allt vad han bad om.
5 Han tog dem med sig till sin fars hus i Ofra, och där dödade de alla hans sjuttio halvbröder utom en, Jotam, den yngste av dem alla, som lyckades fly och gömma sig.
6 Därefter samlades alla invånare i Sikem och Millo och utropade Abimelek till kung under eken invid tornet i Sikem.
7 När Jotam hörde detta, ställde han sig högst uppe på berget Gerissim och ropade till Sikems män: Om ni vill få Guds välsignelse ska ni lyssna till mig.
8 En gång beslutade träden att välja en kung. Först frågade de olivträdet,
9 men det svarade nej och sa:'Skulle jag sluta att ge olivolja, som är en välsignelse för både Gud och människor, för att stå och svaja över de andra träden?'
10 Då vände de sig till fikonträdet. 'Kan inte du bli vår kung?'
11 Men fikonträdet vägrade också: 'Skulle jag sluta att bära ljuvlig frukt bara för att lyfta mitt huvud över de andra träden?'
12 Då tillfrågades vinstocken: 'Kan inte du regera över oss?'
13 Men vinstocken svarade: 'Skulle jag sluta att ge vin, som gläder både Gud och människor, bara för att bli mäktigare än alla de andra träden?'
14 Då vände de sig slutligen till törnbusken: 'Du kan väl bli vår kung!' bad de.
15 Då svarade törnbusken: 'Om det verkligen är sant att ni vill ha mig till kung, så kom då och böj er i skuggan av mig. Om ni inte gör det, ska eld komma ut ur mig och bränna ner de stora cedrarna i Libanon!'
16 Tänk därför efter, om ni har handlat rätt, när ni har utropat Abimelek till kung! Är det rätt mot Gideon och alla hans ättlingar?
17 Min far stred för er och riskerade livet för att befria er från midjaniterna,
18 men ändå har ni gjort uppror mot honom och avrättat hans sjuttio söner på en och samma sten. Och nu har ni utropat hans slavinnas son, Abimelek, till er kung, därför att han är släkt med er.
19 Om ni har handlat rätt mot Gideon och hans familj, då ska ni och Abimelek få en lycklig tid tillsammans.
20 Men om ni handlat orätt mot Gideon, då ska Abimelek med eld döda invånarna i Sikem och Millo, och de i sin tur ska döda Abimelek!
21 Jotam flydde och bosatte sig i Beer. Han var rädd för sin bror Abimelek.
22-23 Tre år senare lät Gud fiendskap uppstå mellan Abimelek och invånarna i Sikem, som gjorde uppror mot honom.
24 Detta var straffet som Abimelek och folket fick, för att de tillsammans hade dödat Gideons sjuttio söner.
25 Sikems män lade sig i bakhåll för handelskaravanerna för att råna dem och därigenom beröva Abimelek hans inkomster från dessa och skada hans rykte. Men någon varnade Abimelek för deras sammansvärjning.
26 Samtidigt flyttade Gaal, Ebeds son, in i Sikem tillsammans med sina bröder. Ebed blev snart en av de ledande i staden.
27 Under skördefesten samlades man i avgudatemplet. Vinet flödade, och alla började uttala förbannelser över Abimelek.
28 Vem är egentligen Abimelek? frågade Gaal. Och varför ska han vara vår kung? Varför ska vi vara hans tjänare? Han och hans vän Sebul borde vara våra tjänare. Nej, ner med Abimelek!
29 Låt mig bli kung över er, så ska ni snart få se hur det går för Abimelek. Säg till honom: 'Samla ihop en armé och kom och strid mot mig!'
30 Men när kung Sebul, borgmästaren i staden, fick höra vad Gaal hade sagt, blev han rasande.
31 Han sände i hemlighet ett meddelande till Abimelek och lät honom veta vad som höll på att hända. Gaal, Ebeds son, och hans släktingar har flyttat till Sikem, och nu försöker de få hela staden att göra uppror.
32 Kom med dina män i kväll. Göm er på fälten
33 och storma sedan staden i gryningen. När Gaal och hans män kommer ut för att strida mot dig, kan du göra vad du vill med dem!
34 Abimelek och hans män delade upp sig i fyra grupper och drog på kvällen ner mot staden och omringade den.
35 På morgonen när Gaal stod i stadsporten och diskuterade med de lokala ledarna, började Abimelek och hans män tåga mot staden.
36 När Gaal såg dem, ropade han till Sebul: Titta upp mot berget där! Ser du inte att det kommer folk där uppifrån? Nej, svarade Sebul. Det är bara skuggor av morgonsolen.
37 Jo, titta där! Jag är säker på att det är folk som kommer mot oss, fortsatte Gaal. Och titta där! Där kommer andra på vägen förbi teckentydareken!
38 Då vände sig Sebul triumferande mot honom. Hur är det nu med alla dina stora ord? frågade han. Vem var det som sa: 'Vem är egentligen Abimelek, och varför skulle han vara vår kung?' Mannen du hånade och förbannade står utanför stadsporten. Gå ut och strid mot honom!
39 Gaal drog då ut i strid med männen från Sikem.
40 De blev besegrade av Abimelek, som drev dem tillbaka, och det låg sårade och döda ända fram till stadsporten.
41 Abimelek bodde sedan kvar i Aruma, men Sebul drev ut Gaal och alla hans släktingar ur staden och lät dem inte längre bo där.
42 Dagen därpå gick folket i Sikem ut på fälten för att arbeta. Någon hade förvarnat Abimelek
43 om detta, och han lade sig i bakhåll med sina män, som han delat upp i tre grupper. När männen från staden kom ut, rusade de fram från sina gömställen och gick till attack.
44 Abimelek och hans grupp stormade fram mot stadsporten och hindrade på så sätt männen från Sikem att komma in i staden igen, medan de andra två grupperna dödade dem som var på fälten.
45 Slakten pågick hela dagen. Till sist hade Abimelek intagit hela staden. Han jämnade den med marken, dödade alla som bodde där och strödde salt över platsen.
46 I grannstaden Migdal såg man vad som hände och tog sin tillflykt till fästningen vid Baal-Berits tempel.
47-48 När Abimelek fick veta detta, tog han sina trupper med sig upp på berget Salmon. Där tog han en yxa, högg av grenar från träden och lade dem på sina axlar. Skynda er nu och gör precis som jag! sa han till sina män.
49 Då högg också de av var sin gren och följde efter Abimelek till staden. Där staplade de upp veden mot muren och tände på. Alla där inne dog, över tusen personer.
50 Därefter anföll Abimelek staden Tebes och intog den.
51 I själva centrum av staden fanns ett mycket starkt torn. Dit flydde befolkningen, blockerade ingången och klättrade upp på taket för att se vad som skulle hända.
52 Medan Abimelek förberedde sig för att bränna tornet,
53 var det en kvinna på taket som kastade ner en kvarnsten. Den träffade Abimelek i huvudet.
54 Döda mig! ropade den skadade Abimelek till sin unge vapendragare. Ingen ska få säga att en kvinna dödade Abimelek!Den unge mannen genomborrade då Abimelek med sitt svärd och dödade honom,
55 och när hans män såg att han var död, skingrades de och gick hem igen, var och en till sitt.
56-57 På detta sätt straffade Gud både Abimelek och männen i Sikem för att de hade dödat Gideons sjuttio söner. Jotams förbannelse gick allså i uppfyllelse.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica