A A A A A
Bible Book List

Daniel 6 Svenska 1917 (SV1917)

Darejaves fann för gott att sätta över riket ett hundra tjugu satraper, för att sådana skulle finnas överallt i riket.

Och över dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en; inför dessa skulle satraperna avlägga räkenskap, så att konungen icke lede något men.

Men Daniel gjorde sig bemärkt framför de andra furstarna och satraperna, ty en övermåttan hög ande var i honom, och konungen var betänkt på att sätta honom över hela riket.

Då sökte de andra furstarna och satraperna att finna någon sak mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna någon sådan sak eller något som var orätt, eftersom han var trogen i sin tjänst; ingen försummelse och intet orätt var att finna hos honom.

Då sade männen: »Vi lära icke finna någon sak mot denne Daniel, om vi icke till äventyrs kunna finna en sådan i hans gudsdyrkan.»

Därefter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och sade till honom så: »Må du leva evinnerligen, konung Darejaves!

Alla rikets furstar, landshövdingarna och satraperna, rådsherrarna och ståthållarna hava rådslagit om att en kunglig förordning borde utfärdas och ett förbud stadgas, av det innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.

Så låt nu, o konung, härom utfärda ett förbud och sätta upp en skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan återkallas.»

I överensstämmelse härmed lät då konung Darejaves sätta upp en skrivelse och utfärda ett förbud.

10 Men så snart Daniel hade fått veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus, varest han i sin övre sal hade fönster som voro öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han tre gånger om dagen ned på sina knän och bad och tackade sin Gud, såsom han förut hade plägat göra.

11 När männen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och åkallande sin Gud.

12 Därefter gingo de till konungen och frågade honom angående det kungliga förbudet: »Har du icke låtit sätta upp ett förbud, av det innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?» Konungen svarade och sade: »Jo, och det påbudet står fast efter Mediens och Persiens oryggliga lag.»

13 Då svarade de och sade till konungen: »Daniel, en av de judiska fångarna, aktar varken på dig eller på det förbud som du har låtit sätta upp, utan förrättar sin bön tre gånger om dagen.»

14 När konungen hörde detta, blev han mycket bedrövad och gjorde sig bekymmer över huru han skulle kunna rädda Daniel; ända till solnedgången mödade han sig med att söka en utväg att hjälpa honom.

15 Då skyndade männen till konungen och sade till honom: »Vet, o konung, att det är en Mediens och Persiens lag att intet förbud och ingen förordning som konungen utfärdar kan återkallas.»

16 Då lät konungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen och konungen talade till Daniel och sade: »Din Gud, den som du så oavlåtligen dyrkar, han må rädda dig.»

17 Och man förde fram en sten och lade den över gropens öppning, och konungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns signet, för att ingen förändring skulle kunna göras i det som nu hade skett med Daniel.

18 Därefter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela natten under fasta och lät inga kvinnor komma inför sig; och sömnen flydde honom.

19 Sedan om morgonen, när det dagades, stod konungen upp och gick med hast till lejongropen.

20 Och när han hade kommit nära intill gropen, ropade han på Daniel med ängslig röst; konungen talade till Daniel och sade: »Daniel, du den levande Gudens tjänare, har väl din Gud, den som du så oavlåtligen dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?»

21 Då svarade Daniel konungen: »Må du leva evinnerligen, o konung!

22 Min Gud har sänt sin ängel och tillslutit lejonens gap, så att de icke hava gjort mig någon skada. Ty jag har inför honom befunnits oskyldig; ej heller har jag förbrutit mig mot dig, o konung.

23 Då blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle taga Daniel upp ur gropen. Och när Daniel hade blivit tagen upp ur gropen, kunde man icke upptäcka någon skada på honom; ty han hade trott på sin Gud.

24 Sedan lät konungen hämta de män som hade anklagat Daniel, och han lät kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; och innan de ännu hade hunnit till bottnen i gropen, föllo lejonen över dem och krossade alla deras ben.

25 Därefter lät konung Darejaves skriva till alla folk och stammar och tungomål som funnos på hela jorden: »Mycken frid vare med eder!

26 Härmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela område skall bäva och frukta för Daniels Gud. Ty han är den levande Guden, som förbliver evinnerligen; och hans rike är sådant att det icke kan förstöras, och hans välde består intill änden.

27 Han är en räddare och hjälpare, och han gör tecken och under i himmelen och på jorden, han som har räddat Daniel ur lejonens våld.»

28 Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaves' och under persern Kores' regeringar.

Daniel 6 Nya Levande Bibeln (SVL)

Daniel i lejongropen

Darejaves delade in riket i 120 län, vart och ett under en landshövding.

Landshövdingarna var ansvariga inför tre furstar, och Daniel var en av dem. Deras uppgift var att bevaka kungens intressen.

Daniel visade sig snart vara dugligare än alla de andra furstarna och landshövdingarna, och kungen hade planer på att sätta honom över hela riket.

Detta gjorde de andra furstarna och landshövdingarna avundsjuka, och de började leta efter fel i Daniels tjänsteutövning för att kunna klaga på honom inför kungen. Men de kunde inte hitta något att kritisera honom för! Han var trogen och ärlig och gjorde inga misstag.

De kom alltså till den här slutsatsen: Vår enda chans är att hitta något mot honom som gäller hans Guds lag!

De bestämde sig för att gå till kungen och säga: Kung Darejaves, måtte du leva i evighet!

Vi furstar, landshövdingar, rådgivare och ombud tycker alla att du borde instifta en lag som under inga omständigheter får ändras. Den som under de kommande trettio dagarna vänder sig med bön till någon annan, gud eller människa, än till Ers Majestät, ska kastas i lejongropen.

Vi föreslår att Ers Majestät låter skriva ut och underteckna en sådan lag, som enligt meders och persers sed inte kan upphävas eller ändras!

Kung Darejaves gjorde dem till viljes och en lag kom till stånd.

10 Daniel fick reda på vad som hade hänt, men trots det gick han hem och böjde som vanligt knä i sitt sovrum en trappa upp, med fönstren öppna mot Jerusalem. Där bad han tre gånger om dagen, precis som han alltid hade gjort, och tackade sin Gud.

11 De sammansvurna männen samlades vid Daniels hus och kunde få bekräftat att han bad till sin Gud.

12 De rusade tillbaka till kungen och påminde honom om lagen. Har inte du undertecknat en befallning, sa de, som inte tillåter någon att tillbe någon annan än dig själv under trettio dagar, och att den som bryter mot den lagen ska kastas till lejonen? Jo, svarade kungen. Det är en medisk-persisk lag, som inte kan ändras eller upphävas.

13 Då berättade de för kungen vad de hade sett: Den där Daniel, en av de judiska fångarna, bryr sig inte om dig och din lag. Han ber ändå till sin Gud tre gånger om dagen.

14 När kungen hörde detta, blev han mycket bekymrad och bestämde sig för att försöka rädda Daniel, och han använde resten av dagen till att försöka tänka ut hur han skulle kunna hjälpa honom i hans svåra belägenhet.

15 På kvällen kom männen tillbaka till kungen och sa: Ers Majestät, det finns ingenting annat du kan göra. Du har undertecknat lagen, och den kan inte ändras.

16 Till slut gav kungen med sig och befallde att Daniel skulle gripas och kastas i lejongropen. Kungen sa till honom: Måtte din Gud som du ständigt tillber hjälpa dig nu! Sedan kastade man ner honom i gropen.

17 En sten hämtades och lades över öppningen, och kungen förseglade den med sitt eget och regeringens sigill, så att ingen skulle våga sig på att rädda Daniel.

18 Sedan gick kungen tillbaka till sitt palats och lade sig utan att äta. Han unnade sig inga nöjen den kvällen, och under natten sov han inte en blund.

19 Mycket tidigt följande morgon skyndade han sig ut till lejongropen

20 och ropade i sin förtvivlan: Daniel, du den levande Gudens tjänare, kunde din Gud, som du ständigt tillber, rädda dig från lejonen?

21 Då hörde han en röst: Måtte Ers Majestät leva i evighet! Det var Daniel!

22 Min Gud sände sin ängel, sa Daniel. Han stängde lejonens gap. De har inte rört mig. Jag är oskyldig inför Gud, och inte heller har jag gjort orätt mot Ers Majestät.

23 Kungen blev utom sig av glädje och befallde att man skulle hämta upp Daniel. Det fanns inte minsta lilla skråma på honom. Han hade litat på sin Guds beskydd.

24 På kungens befallning hämtade man sedan de män som hade anklagat Daniel och kastade dem i lejongropen tillsammans med deras hustrur och barn. Innan de ens hunnit ner till gropens botten var lejonen över dem och slet dem i stycken.

25-26 Efter denna händelse skrev kung Darejaves följande budskap, som han sände ut över hela riket:Jag hälsar er och önskar er välgång! Det är min befallning att man överallt i mitt rike ska bäva och frukta för Daniels Gud, för hans Gud är en levande, oföränderlig Gud, vars rike aldrig ska gå under och vars makt aldrig ska ta slut.

27 Han hjälper sitt folk och bevarar dem från varje olycka. Han gör stora under i himmel och på jord, och det är han som har räddat Daniel från lejonen.

28 Och Daniel hade framgång och hans anseende växte, både under Darejaves och perserkungen Kores regeringar.

Nya Levande Bibeln (SVL)

Nya Levande Bibeln (Swedish New Living Bible)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes