Den helige Ande utgjuts på pingstdagen

När pingstdagen[a] hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade sade de: "Är de inte galileer, alla dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien,[b] 10 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom, 11 vi som är judar eller proselyter,[c] kretenser eller araber - vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar." 12 De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan detta betyda?" 13 Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla av sött vin."

Petrus pingstpredikan

14 Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: "Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord. 15 Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. 16 Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud:
Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött.
Era söner och era döttrar skall profetera,
era unga män skall se syner, och era gamla män
skall ha drömmar.[d]
18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna
utgjuta av min Ande, och de skall profetera.
19 Jag skall låta under synas uppe på himlen
och tecken nere på jorden, blod, eld och rök.
20 Solen skall vändas i mörker och månen i blod,
innan Herrens dag kommer, den stora och härliga.
21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn
skall bli frälst.

22 Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. 23 Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen[e] spikade ni fast honom på korset och dödade honom. 24 Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden. 25 David säger med tanke på honom:

Jag har alltid Herren för ögonen, han står på min högra sida
för att jag inte skall vackla.[f]
26 Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min tunga,
ja, också min kropp skall vila i det hoppet
27 att du inte skall lämna mig i graven[g] eller låta din Helige se förgängelsen
28 Du har visat mig livets vägar, och du skall uppfylla mig
med glädje inför ditt ansikte.

29 Mina bröder, jag får väl öppet säga er att vår stamfader David är både död och begraven, hans grav finns ibland oss än i dag. 30 Han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta någon av hans ättlingar på hans tron. 31 I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen. [h] 32 Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33 Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör. 34 Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger:

Herren sade till min Herre:[i] Sätt dig på min högra sida,[j]
35 tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.[k]

36 Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias."

37 När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?" 38 Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. 39 Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." 40 Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: "Låt er frälsas från detta bortvända släkte." 41 De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

De troendes gemenskap

42 De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. 43 Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. 45 De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. 46 Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47 De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.

Footnotes

  1. Apostlagärningarna 2:1 pingstdagen Pingstfesten var från början en skördefest, då förstlingen av årets gröda bars fram som offer (2 Mos 23:16, 4 Mos 28:26). Bland de judiska rabbinerna uppfattades pingsten som en fest till minne av laggivningen.
  2. Apostlagärningarna 2:9 Asien Avser i NT en provins i Mindre Asien (nuvarande västra Turkiet).
  3. Apostlagärningarna 2:11 proselyter Se not till Matt 23:15.
  4. Apostlagärningarna 2:17 Joel 2:28f.
  5. Apostlagärningarna 2:23 är utan lagen Dvs hedningar (laglösa) som inte har den uppenbarade gudsviljan i tio Guds bud.
  6. Apostlagärningarna 2:25 Ps 16:8f.
  7. Apostlagärningarna 2:27 graven Grek. Hades.
  8. Apostlagärningarna 2:31 Ps 16:10.
  9. Apostlagärningarna 2:34 min Herre Davids Herre, Messias.
  10. Apostlagärningarna 2:34 Ps 110:1.
  11. Apostlagärningarna 2:35 som en fotpall under dina fötter Se not till Luk 20:43.

När pingstdagen[a] kom, var de troende alla samlade. Då hördes plötsligt ett dån från himlen som en väldig storm och det fyllde hela huset där de satt. Sedan såg de något som såg ut som eldslågor och de delade på sig och stannade över var och en av dem. Och alla blev fyllda av den heliga Anden och började tala andra språk som Anden gav dem.

Många hängivna judar från olika länder var i Jerusalem och när de hörde dånet, samlades en stor mängd människor. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas. De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien, 10 Frygien, Pamfylien,[b] Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, 11 både judar och proselyter, vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga gärningar på våra egna språk!” 12 De var förvirrade och visste inte vad de skulle tro och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?” 13 Men andra sa hånfullt: ”De är väl bara fulla av sött vin!”

Petrus tal på pingstdagen

14 Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra och började tala högt och tydligt till folket: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Detta ska ni veta! 15 De här männen är inte fulla som ni menar. Klockan är ju bara nio på morgonen. 16 Nej, detta är vad som sagts genom profeten Joel:

17 ’Det ska ske i den sista tiden, säger Gud,
    att jag ska utgjuta min Ande över alla människor.
    Era söner och döttrar ska profetera,
era unga män ska se syner,
    och era gamla män ska ha drömmar.
18 Också över mina tjänare och tjänarinnor
    ska jag på den tiden utgjuta min Ande,
    och de ska profetera.
19 Jag ska låta tecken visa sig uppe på himlen
    och nere på jorden: blod och eld och rökmoln.
20 Solen ska vändas i mörker
    och månen i blod innan Herrens stora och underbara dag kommer.
21     Men var och en som åkallar Herrens namn
ska bli räddad.’[c]

22 Lyssna på vad jag säger ni israeliter! Gud bekräftade Jesus från Nasarets uppdrag genom kraftgärningar, under och tecken. Det vet ni själva. 23 Han utlämnades efter den plan som Gud hade bestämt och gjort upp och ni lät laglösa[d] människor spika fast honom och döda honom. 24 Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom uppstå, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp.

25 David sa ju om honom:

’Jag har alltid Herren inför mig,
    eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.
26 Därför är mitt hjärta fyllt av glädje och jag ropar ut mitt jubel,
    också min kropp vilar i det hoppet,
27 att du inte ska lämna mig kvar i dödsriket,
    eller låta din Helige förmultna.
28 Du visar mig vägen till livet,
    du fyller mig med glädje inför dig.’[e]

29 Mina syskon! Jag kan tryggt säga till er att vår stamfar David dog och blev begravd och att hans grav fortfarande finns här ibland oss. 30 Men han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat att en av hans ättlingar skulle få sitta på hans tron. 31 Han förutsade därför Messias uppståndelse: ’Han ska inte lämnas kvar i dödsriket och hans kropp ska inte förmultna.’ 32 Gud har låtit Jesus uppstå och vi alla kan vittna om det.

33 Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida.[f] Han har av Fadern fått ta emot den utlovade heliga Anden, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag. 34 David steg ju heller aldrig upp till himlen. Men han säger:

’Herren sa till min Herre:
    ”Sätt dig på min högra sida,
35 tills jag har lagt dina fiender
    som en pall under dina fötter.” ’[g]

36 Hela Israels folk måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och Messias, denna Jesus som ni korsfäste.”

37 När folket hörde det här gick det rakt in i deras hjärtan och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?”

38 Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesus Kristus namn, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få den heliga Anden som gåva. 39 För detta löfte gäller er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud kallar.”

40 Sedan fortsatte Petrus att vittna och vädja till dem med många andra ord och han uppmanade dem: ”Se till att ni blir räddade undan detta vilsegångna släkte!” 41 De som trodde på vad Petrus sa lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer.

De troende samlas

42 De troende höll sig till apostlarnas undervisning och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd[h] tillsammans och bad. 43 Människorna hade en djup respekt för dem och apostlarna utförde många under och tecken. 44 Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allting gemensamt. 45 De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov. 46 Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans i glädje och uppriktig hjärtlighet, 47 de prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Varje dag lät Herren deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.

Footnotes

  1. 2:1 Pingsten firades sju veckor efter påsk och var från början en skördefest.
  2. 2:10 Kappadokien, Pontos, provinsen Asien, Frygien och Pamfylien var alla romerska provinser i nuvarande Turkiet.
  3. 2:21 Se Joel 2:28-32. I citatet här finns små skillnader med texten i Joel.
  4. 2:23 Att vara laglös är detsamma som att vara icke-jude. Här syftar det på de romerska myndigheterna.
  5. 2:28 Se Ps 16:8-11.
  6. 2:33 Att sitta på Guds högra sida innebär att dela hans makt och regera tillsammans med honom.
  7. 2:35 Se Ps 110:1.
  8. 2:42 De firade minnet av Jesus död, nattvard; se Luk 22:19.