Kung Og besegras

3 ^(A) Sedan vek vi av och drog upp mot Bashan^[a]. Och Og, kungen i Bashan, kom ut med allt sitt folk för att strida mot oss vid Edrei. ^2 (B) bMen Herren sade till mig: ”Var inte rädd för honom, för jag har gett honom och allt hans folk och hans land i din hand. Du ska göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Heshbon.” ³ Herren vår Gud gav också Og, kungen i Bashan, och allt hans folk i vår hand. Vi slog honom och lät ingen överleva. ⁴ Och vi intog vid den tiden alla hans städer. Det fanns ingen stad som vi inte tog ifrån dem: sextio städer, hela landsträckan Argob, Ogs rike i Bashan. ⁵ Alla dessa städer var befästa med höga murar, med portar och bommar. Dessutom fanns det en stor mängd byar. ⁶ Vi vigde dem åt förintelse, liksom vi hade gjort med kung Sichon i Heshbon. I varje stad vigde vi alla män, kvinnor och barn åt förintelse, ^7 (C) men all boskap och bytet från städerna tog vi för egen räkning.

⁸ Från amoreernas två kungar, som härskade på andra sidan Jordan, tog vi vid den tiden deras land, från Arnons dalsänka ända till berget Hermon^{[b] 9} – sidonierna kallar Hermon för Sirjon, medan amoreerna kallar det Senir. ¹⁰ Vi tog alla städerna på slätten och hela Gilead och hela Bashan, ända till Salka och Edrei, städerna i Ogs rike i Bashan. ¹¹ Og, kungen i Bashan, var den ende som fanns kvar av rafaeerna. Hans säng^[c] var gjord av järn, och finns nu i Rabba i ammoniternas land. Den är nio alnar lång och fyra alnar bred, alnen beräknad efter en mans underarm.

Stammarna öster om Jordan

^12 (D) Av det land som vi hade erövrat vid den tiden gav jag den del som breder ut sig från Aroer, vid Arnons dalsänka, samt hälften av Gileads bergsbygd med dess städer åt rubeniterna och gaditerna. ¹³ Resten av Gilead och hela Bashan, Ogs rike, gav jag åt ena hälften av Manasse stam: hela landsträckan Argob och hela Bashan. Detta kallas rafaeernas land. ^14 (E) Jair, Manasses son, tog hela landsträckan Argob ända till geshureernas och maakateernas område, och efter sitt eget namn kallade han Bashan för Jairs byar, som det heter än i dag. ^15 (F) Åt Makir gav jag Gilead. ¹⁶ Och åt rubeniterna och gaditerna gav jag landet från Gilead ända till Arnons dalsänka – gränsen gick mitt i floden – och till Jabboks dalsänka som är ammoniternas gräns, ^17 (G) vidare Hedmarken^[d] med Jordan som gräns från Kinneret^[e] ända till Hedmarkshavet, Salthavet nedanför Pisgas sluttningar i öster.

^18 (H) Jag befallde er på den tiden och sade: ”Herren er Gud har gett er detta land till besittning. Men nu ska ni, alla tappra stridsmän, beväpna er och gå över i spetsen för era bröder, Israels barn. ¹⁹ Men era hustrur och barn och er boskap – jag vet att ni har mycket boskap – ska stanna kvar i de städer som jag har gett er ^20 (I) tills Herren har låtit era bröder få ro, liksom ni har fått ro, när också de har tagit i besittning det land som Herren er Gud vill ge dem på andra sidan Jordan. Sedan kan ni vända tillbaka till de besittningar jag har gett var och en av er.”

Mose får inte komma in i Kanaan

²¹ På den tiden befallde jag Josua och sade: ”Du har med egna ögon sett allt som Herren er Gud har gjort med dessa båda kungar. Så ska också Herren göra med alla riken där du drar fram. ^22 (J) Var inte rädda för dem, för Herren er Gud ska själv strida för er.”

²³ På den tiden bad jag så till Herren: ^24 (K) ”Herre Gud, du har börjat att låta din tjänare se din storhet och din starka hand. Vilken gud i himlen eller på jorden kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar som du? ²⁵ Låt mig nu få gå över dit och se det goda landet på andra sidan Jordan, detta vackra bergiga land och Libanon.”

^26 (L) Men Herren hade blivit vred på mig för er skull, och han lyssnade inte på mig utan sade till mig: ”Det är nog. Tala inte mer till mig om denna sak. ^27 (M) Stig upp på toppen av Pisga^[f] och lyft upp dina ögon mot väster och norr, mot söder och öster. Se med dina ögon, för du ska inte gå över denna Jordan. ^28 (N) Anförtro Josua ditt uppdrag och styrk honom och ge honom mod. Det är han som ska gå över dit i spetsen för detta folk, och han ska ge dem i arv det land du ser.”

²⁹ Vi stannade sedan i dalen mitt emot Bet-Peor.