Leviternas städer

35 Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. Han sade: (A) ”Befall Israels barn att de av de arvslotter de får till besittning ska ge städer åt leviterna att bo i. Ni ska också ge betesmarker åt dem omkring dessa städer. Städerna ska de själva bo i, och betesmarkerna ska vara för deras dragdjur och boskap och alla andra djur. Städernas betesmarker som ni ska ge leviterna ska sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt åt alla sidor. Och utanför staden ska ni mäta upp på östra sidan tvåtusen alnar[a], på södra sidan tvåtusen alnar, på västra sidan tvåtusen alnar och på norra sidan tvåtusen alnar, med staden i mitten. Detta ska de ha som betesmarker till sina städer.

(B) De städer som ni ger åt leviterna ska vara sex fristäder dit en dråpare kan fly. Utöver dessa ska ni ge dem fyrtiotvå andra städer. Åt leviterna ska ni ge sammanlagt fyrtioåtta städer med betesmarker omkring. (C) Av de städer som ni ska ge av Israels barns besittningar, ska ni ta fler från de större stammarna och färre från de mindre. Varje stam ska ge åt leviterna några av sina städer, motsvarande den arvedel den själv har fått.”

Sex fristäder

Herren talade till Mose. Han sade: 10 ”Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, 11 (D) ska ni utse åt er städer som ska vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon ska kunna fly. 12 Dessa städer ska ni ha som tillflyktsorter undan blodshämnaren[b], så att dråparen inte dör innan han har stått till rätta inför församlingen. 13 Av de städer ni ger dem ska sex städer vara fristäder. 14 Tre städer ska ni utvälja på andra sidan Jordan och tre städer i Kanaans land. De ska vara fristäder. 15 Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem ska ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon ska kunna fly.

16 (E) Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. 17 Eller om någon har i sin hand en sten som kan döda och slår någon till döds med den, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. 18 Eller om någon har i sin hand ett träredskap som kan döda och slår någon till döds med det, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. 19 Blodshämnaren ska döda mördaren. Varhelst han träffar på honom ska han döda honom. 20 Likaså om någon av hat stöter till en annan eller med berått mod kastar något på honom så att han dör, 21 eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då ska den som gav slaget straffas med döden, för han är en mördare. Blodshämnaren ska döda honom när han träffar honom.

22 Men om någon plötsligt och utan att hysa fiendskap stöter till någon, eller utan berått mod kastar något föremål på honom, 23 eller utan att se honom träffar med en sten som kan döda och döden följer, och det sker utan fiendskap och utan avsikt att skada, 24 då ska församlingen döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt dessa föreskrifter. 25 Församlingen ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där ska han stanna tills översteprästen som är smord med den heliga oljan är död.

26 Men om dråparen går utanför området för den fristad dit han flytt, 27 och blodshämnaren finner honom utanför det område som är hans fristad och dräper honom, då vilar ingen blodsskuld på blodshämnaren. 28 En dråpare ska stanna kvar i sin fristad tills översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning. 29 Detta ska vara en rättsstadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.

30 (F) Om någon dödar en annan, ska mördaren dödas efter vittnens utsago. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att döma någon till döden. 31 Ni ska inte friköpa en mördares liv om han är skyldig till döden, utan han ska straffas med döden. 32 Ni ska inte heller friköpa den som har flytt till en fristad, för att han ska få vända tillbaka och bo i landet före prästens död. 33 (G) Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Genom blod vanhelgas landet[c], och landet kan inte få försoning för det blod som spillts där utom genom blodet av den som har spillt det.

34 (H) Ni ska inte orena landet där ni bor och i vars mitt jag har min boning, för jag, Herren, bor mitt ibland Israels barn.”

Footnotes

  1. 35:5 tvåtusen alnar   Knappt 1 km.
  2. 35:12 blodshämnaren   Den mördades släktingar som sökte ge mördaren sitt straff.
  3. 35:33 Genom blod vanhelgas landet   Jfr Ps 106:38, Hes 36:17f och reningsregeln i 5 Mos 21:1-9.

Leviternas städer

35 Medan Israel hade sitt läger invid Jordan, på Moabs hedar, mitt emot Jeriko, sa Herren till Mose:

Säg till Israels folk att ge till leviterna ett antal städer med kringliggande betesmarker.

Städerna ska vara deras hem, och betesmarkerna är till för deras boskap och övriga husdjur.

Betesmarkerna ska sträcka sig 500 meter från stadsmurarna i varje riktning.

Mät upp 1.000 meter åt varje väderstreck, öster, söder, väster och norr och med staden som centrum. Detta ska vara deras område.

Sex av de städer ni ger leviterna ska vara fristäder, dit en person som ofrivilligt dödat någon kan fly och vara trygg. Dessutom ska ni ge dem fyrtiotvå andra städer.

Sammanlagt ska leviterna ha fyrtioåtta städer med kringliggande betesmarker.

Städerna ska ligga i olika delar av landet. De större stammarna, som har många städer, ska ge fler städer till leviterna än de mindre stammarna.

Fristäder

9-10 Herren sa vidare till Mose: Säg till folket att när de kommer in i landet,

11 ska de utse fristäder så att den som genom en olyckshändelse dödar en medmänniska ska kunna fly dit.

12 Dessa städer ska fungera som skydd mot den dödade mannens släktingar, om de vill hämnas hans död. Mördaren får nämligen inte dödas med mindre än att en domstol genom rättegång har fastslagit hans skuld.

13-14 Tre av dessa fristäder ska vara belägna i Kanaans land och tre öster om floden Jordan.

15 De ska inte bara vara till skydd för israeliter, utan också för utlänningar och besökare.

16 Om någon blir slagen och dödad av ett föremål av järn, bör det betraktas som överlagt mord, och mördaren ska dö.

17 Om någon dödas av en stor sten, så är det också mord, och mördaren ska straffas med döden.

18 Samma straff gäller om någon dödas med ett vapen av trä.

19 Den som vill hämnas den döde ska personligen döda mördaren, när han möter honom.

20 Om någon med ont i sinnet knuffar till någon, kastar något mot en annan

21 eller använder knytnävarna så att hans offer dör, är han en mördare. Den som vill hämnas den döde ska döda mördaren när han möter honom.

22-23 Men om någon blir knuffad eller träffas av en sten oavsiktligt så att han dör, är det att betrakta som en olyckshändelse.

24 Då ska folket döma och avgöra om dråparen ska överlämnas till den dödes hämnare.

25 Om det fastslås att det varit en olyckshändelse kan folket rädda dråparen och tillåta honom att återvända till fristaden. Där måste han sedan bli kvar tills den som då är överstepräst har dött.

26 Om dråparen lämnar fristaden

27 och den som vill hämnas upptäcker honom och dödar honom, så är denne i sin fulla rätt,

28 för dråparen borde ha stannat i staden tills översteprästen dött. Först då kan han återvända till sitt eget land och till sitt eget hem.

29 Detta är lagar som ska gälla i Israel från generation till generation.

30 Alla mördare måste dö, men bara om det finns mer än ett vittne. Ingen ska behöva dö om det bara finns ett enda vittne som vittnar mot honom.

31 När någon döms skyldig till mord måste han dö, ingen lösensumma kan fria honom.

32 Inte heller kan man ta emot betalning från en som tagit sin tillflykt till en fristad för att han ska kunna återvända hem innan översteprästen har dött.

33 På så sätt ska landet hållas rent. Mord förgiftar landet, och ingen försoning kan ges för mördare annat än att de själva dör.

34 Ni ska inte orena landet som ni ska leva i, för jag, Herren, kommer att bo bland er.