A A A A A
Bible Book List

4 Moseboken 20 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Mose slår på klippan – och blir straffad

(2 Mos 17:1-7)

20 Hela Israels menighet kom fram till öknen Sin i den första månaden[a] och slog läger vid Kadesh. Där dog Mirjam och man begravde henne. Det fanns då inte tillräckligt med vatten för menigheten att dricka och de samlade sig mot Mose och Aron.

”Om ändå vi också hade fått dö tillsammans med våra bröder inför Herren!” klagade de inför Mose. ”Varför har ni lett Herrens menighet hit ut till öknen där både vi och vår boskap dör? Varför förde ni oss från Egypten till denna fruktansvärda plats? Här finns varken säd, fikon, vin eller granatäpplen, inte ens vatten att dricka!”

Mose och Aron vände då om från församlingen och gick till uppenbarelsetältets ingång där de föll ner på sina ansikten och Herrens härlighet visade sig för dem.

Herren sa till Mose: ”Ta staven! Sedan ska du och Aron sammankalla menigheten. Tala till klippan inför dem! Då kommer den att ge er vatten. Du ska ge dem vatten ur klippan och både folket och boskapen ska få dricka.”

Mose tog staven som låg inför Herren som han hade blivit tillsagd 10 och tillsammans med Aron samlade han menigheten vid klippan. Han sa till dem: ”Lyssna, ni upprorsmakare! Måste vi ordna vatten åt er ur klippan?”

11 Så lyfte Mose sin arm och slog med staven två gånger på den. Vatten forsade fram och folket och all boskap drack.

12 Men Herren sa till Mose och Aron: ”Därför att ni inte trodde på mig och inte håller mig helig i Israels folks ögon, ska ni inte få leda dem in i det land som jag ger dem.”

13 Detta var Merivavatten[b]. Där satte sig Israels folk upp mot Herren och där visade Herren dem sin helighet.

Från Kadesh till Moabs hedar

(20:14—25:18)

14 Från Kadesh sände Mose budbärare till kungen i Edom och sa:

Så här hälsar din bror Israel: ”Du känner till vår plågsamma historia, 15 hur våra förfäder drog ner till Egypten där vi bodde länge och blev förtryckta av egypterna, vi liksom våra förfäder.

16 Men när vi ropade till Herren, hörde han oss och sände sin ängel att leda oss ut ur Egypten. Nu är vi här i Kadesh vid ditt lands gränser. 17 Låt oss få passera genom ditt land! Vi ska inte marschera genom era åkrar eller vingårdar och vi ska inte dricka vatten ur era källor. Vi ska hålla oss till Kungsvägen[c] och varken vika av åt höger eller vänster förrän vi passerat ditt land.”

18 Men kungen i Edom svarade:

Håll er borta härifrån! Om ni försöker komma in i mitt land, så ska jag möta er med svärd!

19 Israeliterna svarade:

Men vi kommer att marschera längs huvudvägen, och om vi eller vår boskap skulle dricka ert vatten så ska vi betala vad ni begär för det. Det enda vi önskar är att få passera genom landet.

20 Men han svarade:

Nej, du får inte passera.

Sedan mobiliserade han sin armé och marscherade mot dem med stora och mäktiga styrkor. 21 Och eftersom Edom vägrade att låta Israel passera genom sitt land, vek Israel undan, 22 vände tillbaka från Kadesh och hela menigheten kom till berget Hor.

Aron dör

23 När de var vid gränsen till Edoms land på berget Hor, sa Herren till Mose och Aron: 24 ”Nu är tiden inne för Aron att dö[d]. Han ska inte komma in i det land som jag har gett Israels folk, därför att ni båda handlade upproriskt mot min befallning när det gällde vattnet i Meriva. 25 Ta med dig Aron och hans son Elasar upp på berget Hor. 26 Där ska du ta av Aron hans prästkläder och sätta dem på hans son Elasar. Sedan ska Aron samlas till sitt folk, han ska dö där uppe.”

27 Mose gjorde som Herren sagt, och de gick tillsammans upp på berget Hor medan hela menigheten såg på. 28 När de kom upp till toppen, tog Mose av Aron hans prästkläder och satte dem på hans son Elasar. Sedan dog Aron. Mose och Elasar gick tillbaka ner 29 och när folket fått beskedet om Arons död, sörjde man honom i trettio dagar.

Footnotes:

  1. 20:1 Vilket år framgår inte, men det är möjligtvis det fyrtionde året efter uttåget ur Egypten.
  2. 20:13 Meriva betyder tvist, strid, gräl.
  3. 20:17 En huvudled mellan Akabaviken och Damaskus, öster om Döda havet och Jordandalen.
  4. 20:24 Ordagrant: samlas till sitt folk, vilket – tillsammans med att samlas till sina fäder – var ett vanligt sätt att tala om döden.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes