2 Mosebok 13  Svenska Folkbibeln

13 Herren sade till Mose: ² "Helga allt förstfött åt mig. Allt hos Israels barn som öppnar moderlivet, både av människor och boskap, tillhör mig."

³ Mose sade till folket: "Kom ihåg den här dagen då ni drog ut ur Egypten, ur träldomshuset, för med stark hand förde Herren er ut därifrån. Och därför får inget som är syrat ätas. ⁴ Den här dagen i månaden Aviv drar ni ut. ⁵ Och när Herren låter dig komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebusiternas land, som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, då skall du fira denna gudstjänst i den här månaden. ⁶ I sju dagar skall du äta osyrat bröd och på sjunde dagen skall en Herrens högtid firas. ⁷ Under de sju dagarna skall man äta osyrat bröd. Inget syrat skall man då se hos dig och det får inte finnas surdeg hos dig någonstans i landet. ⁸ På den dagen skall du förklara för din son: Detta gör jag på grund av det som Herren gjorde för mig, när jag drog ut ur Egypten. ⁹ Det skall för dig vara som ett tecken på din hand och som en påminnelse på din panna,^[a] att Herrens undervisning skall vara i din mun, ty med stark hand har Herren fört dig ut ur Egypten. ¹⁰ Denna stadga skall du hålla på den bestämda tiden år efter år.

¹¹ När Herren låter dig komma in i och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, ¹² då skall du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött bland din boskap som är av hankön skall tillhöra Herren. ¹³ Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor skall du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd son skall du lösa ut. ¹⁴ När din son i framtiden frågar dig vad detta betyder, skall du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. ¹⁵ Eftersom farao hårdnackat vägrade att släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt som öppnar moderlivet och är av hankön, och varje förstfödd son löser jag ut.

¹⁶ Detta skall vara som ett tecken på din hand och som ett band till påminnelse på din panna,^[b] ty med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten."

Molnstoden och eldstoden

¹⁷ När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, fast det var den närmaste vägen. Ty Gud tänkte att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten, när de fick se krig hota. ¹⁸ Därför lät han folket ta en omväg genom öknen åt Röda havet till. Israels barn drog upp ur Egypten beväpnade. ¹⁹ Och Mose tog med sig Josefs ben, ty Josef hade tagit en ed av Israels barn och sagt: "När Gud ser till er, tag då med mina ben härifrån."

²⁰ Sedan bröt de upp från Suckot och slog läger i Etam på gränsen till öknen. ²¹ Herren gick framför dem, om dagen i en molnstod för att visa dem vägen och om natten i en eldstod för att ge dem ljus. På det sättet kunde de vandra både dag och natt. ²² Molnstoden upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldstoden på natten.