A A A A A
Bible Book List

2 Kungaboken 25 Svenska 1917 (SV1917)

25 Då, i hans nionde regeringsår, i tionde månaden; på tionde dagen i månaden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin här till Jerusalem och belägrade det; och de byggde en belägringsmur runt omkring det.

Så blev staden belägrad och förblev så ända till konung Sidkias elfte regeringsår.

Men på nionde dagen i månaden var hungersnöden så stor i staden, att mängden av folket icke hade något att äta.

Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten genom porten mellan de båda murarna (den port som ledde till den kungliga trädgården), medan kaldéerna lågo runt omkring staden; och folket tog vägen åt Hedmarken till.

Men kaldéernas här förföljde konungen, och de hunno upp honom på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och skingrat sig.

Och de grepo konungen och förde honom till den babyloniske konungen i Ribla; där höll man rannsakning och dom med honom.

Och Sidkias barn slaktade man inför hans ögon, och på Sidkia själv stack man ut ögonen; och man fängslade honom med kopparfjättrar och förde honom till Babel.

I femte månaden, på sjunde dagen i månaden, detta i den babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, kom den babyloniske konungens tjänare Nebusaradan, översten för drabanterna, till Jerusalem.

Denne brände upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i Jerusalem, i synnerhet alla de förnämas hus, brände han upp i eld.

10 Och murarna runt omkring Jerusalem brötos ned av hela den här av kaldéer, som översten för drabanterna hade med sig,

11 och återstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de överlöpare som hade gått över till konungen i Babel, så ock den övriga hopen, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap.

12 Men av de ringaste i landet lämnade översten för drabanterna några kvar till vingårdsmän och åkermän.

13 Kopparpelarna i HERRENS hus, bäckenställen och kopparhavet i HERRENS hus slogo kaldéerna sönder och förde kopparen till Babel.

14 Och askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna och alla kopparkärl som hade begagnats vid gudstjänsten togo de bort.

15 Likaledes tog översten för drabanterna bort fyrfaten och offerskålarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.

16 Vad angår de två pelarna, havet, som var allenast ett, och bäckenställen, som Salomo hade låtit göra till HERRENS hus, så kunde kopparen i alla dessa föremål icke vägas.

17 Aderton alnar hög var den ena pelaren, och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar högt, och ett nätverk och granatäpplen funnos på pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det på den andra pelaren, över nätverket.

18 Och översten för drabanterna tog översteprästen Seraja jämte Sefanja, prästen näst under honom, så ock de tre som höllo vakt vid tröskeln,

19 och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och fem av konungens närmaste män, som påträffades i staden, så ock sekreteraren, den härhövitsman som plägade utskriva folket i landet till krigstjänst, och sextio andra män av landets folk, som påträffades i staden --

20 dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske konungen i Ribla.

21 Och konungen i Babel lät avliva dem där, i Ribla i Hamats land. blev Juda bortfört från sitt land.

22 Men över det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, konungen i Babel, lät bliva kvar där, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan.

23 När då alla krigshövitsmännen jämte sina män fingo höra att konungen i Babel hade satt Gedalja över landet, kommo de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina män.

24 Och Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem: »Frukten icke för kaldéernas tjänare. Stannen kvar i landet, och tjänen konungen i Babel, så skall det gå eder väl.»

25 Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama, av konungslig börd, och hade med sig tio män, och de slogo ihjäl Gedalja, så ock de judar och kaldéer som voro hos honom i Mispa.

26 Då bröt allt folket upp, från den minste till den störste, tillika med krigshövitsmännen, och begav sig till Egypten; ty de fruktade för kaldéerna.

27 Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma år han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till nåder och befriade honom ur fängelset;

28 Och han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de konungar som voro hos honom i Babel.

29 Han fick lägga av sin fångdräkt och beständigt äta vid hans bord, så länge han levde.

30 Och ett ständigt underhåll gavs honom från konungen, visst för var dag, så länge han levde.

2 Kungaboken 25 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Babylonska fångenskapen av Jerusalem

25 I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tågande med hela sin armé mot Jerusalem och belägrade det. De byggde en belägringsvall omkring staden. Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår.

På nionde dagen i månaden var hungersnöden i staden så svår att folket inte längre hade någon mat i landet. Då stormades staden, och alla trupper flydde på natten genom en port som fanns mellan de båda murarna i närheten av den kungliga trädgården, medan de kaldeiska[a] trupperna omringade staden. De flydde mot Jordandalen. Den kaldeiska armén förföljde kungen och tog honom till fånga på Jerikoslätten. Alla hans män lämnade honom och skingrades. Kaldéerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla, där denne dömde honom. De avrättade hans söner inför honom, och sedan stack man ut ögonen på honom, band honom med kopparkedjor och förde honom till Babylon.

Jerusalem läggs i ruiner

På sjunde dagen i femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår kom Nebusaradan, befälhavaren för livgardet och en av den babyloniske kungens tjänare, till Jerusalem. Han brände ner Herrens hus, kungapalatset och även alla andra byggnader av värde i Jerusalem. 10 De kaldeiska trupperna som han var befälhavare för rev ner Jerusalems murar. 11 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, förde bort i exil resten av dem som var kvar i staden, tillsammans med de desertörer som hade gått över till den babyloniske kungen, 12 men några av de fattigaste i landet lämnade befälhavaren kvar för att sköta om vingårdar och åkrar.

13 Kaldéerna högg ner kopparpelarna i Herrens hus, ställningen och kopparhavet som fanns där och tog med sig kopparn till Babylonien. 14 De tog också kärlen, skovlarna, knivarna, fyrfaten och alla kopparföremål som användes i gudstjänsten. 15 Befälhavaren för livgardet tog också fyrfaten och offerskålarna och allt annat av rent silver och guld.

16 Pelarna, kopparhavet och ställningen, som Salomo låtit göra till Herrens hus, utgjorde allt som allt så mycket koppar att det inte gick att väga.

17 Pelarna var nio meter höga och hade 1,5 meter höga ornament i form av granatäpplen som dekoration runt pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar.

18 Befälhavaren för livgardet tog till fånga översteprästen Seraja och prästen närmast honom, Sefanja, samt tre av dörrvakterna. 19 Från staden tog han en hovman som var befälhavare i armén, fem av kungens närmaste män i staden, och sekreteraren åt den överbefälhavare som skrev ut folket till krigstjänst, samt ytterligare sextio män i staden. 20 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, tog dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. 21 Den babyloniske kungen lät avrätta dem i Rivla i Hamat.

Så fördes Juda bort från sitt land.

Jerusalem efter kapitulationen

(Jer 40:7-9; 41:1-3)

22 Nebukadnessar, kungen av Babylonien, satte Gedalja, Achikams son och Shafans sonson, till ledare för dem som blev kvar i Juda. 23 Befälhavarna för armén och deras män fick höra att kungen av Babylonien hade utsett Gedalja som ledare. De kom då till honom i Mispa: Ismael, Netanjas son, Jochanan, Kareachs son, Seraja, Tanchumets son från Netofa, Jaasanja, maakatitens son, och deras män. 24 Gedalja gav dem och deras män sin ed och sa: ”Var inte rädda för de kaldeiska officerarna! Stanna här i landet och tjäna kungen av Babylonien, så ska det gå er väl.” 25 Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son, och Elishamas sonson, som var av kunglig släkt, tillsammans med tio män till Mispa. Där dödade de Gedalja och de judar och kaldéer som var hos honom. 26 Då flydde allt folk, små såväl som stora, tillsammans med officerarna, till Egypten, för de var rädda för kaldéerna.

Jojakin benådas

(Jer 52:31-34)

27 Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, den tjugosjunde dagen i tolfte månaden, samma år som Evil Merodak blev kung i Babylonien, benådade denne Jojakin, Juda kung, och frigav honom ur fängelset. 28 Han talade vänligt till honom och gav honom den främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. 29 Jojakin fick lägga av sig fångdräkten och alltid äta vid kungens bord under resten av sitt liv. 30 Så länge han levde gav kungen honom också ett dagligt underhåll.

Footnotes:

  1. 25:4 Samma som babylonska.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes