2 Kungaboken 17
Svenska 1917
17 I Ahas', Juda konungs, tolfte regeringsår blev Hosea, Elas son, konung i Samaria över Israel och regerade i nio år.
2 Han gjorde vad ont var i HERRENS; ögon, dock icke såsom de israelitiska konungar som hade varit före honom
3 Mot honom drog den assyriske konungen Salmaneser upp; och Hosea måste bliva honom underdånig och giva honom skänker.
4 Men sedan märkte konungen i Assyrien att Hosea förehade stämplingar, i det att han skickade sändebud till So, konungen i Egypten och icke, såsom förut, vart år sände skänker till konungen i Assyrien Då lät konungen i Assyrien spärra in honom och hålla honom bunden i fängelse.
5 Ty konungen i Assyrien drog upp och angrep hela landet, och drog upp mot Samaria och belägrade det i tre år.
6 I Hoseas nionde regeringsår intog konungen i Assyrien Samaria och förde Israel bort till Assyrien och lät dem bo i Hala och vid Habor -- en ström i Gosan -- och i Mediens städer.
7 Israels barn hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hade fört dem upp ur Egyptens land, undan Faraos, den egyptiske konungens, hand, och de hade fruktat andra gudar.
8 De hade ock vandrat efter de folks stadgar, som HERREN hade fördrivit för Israels barn, och efter de stadgar som Israels konungar hade uppgjort.
9 Ja, Israels barn hade bedrivit otillbörliga ting mot HERREN, sin Gud; de hade byggt sig offerhöjder på alla sina boningsorter, vid väktartornen såväl som i de befästa städerna.
10 De hade rest stoder och Aseror åt sig på alla höga kullar och under alla gröna träd.
11 Där hade de på alla offerhöjder tänt offereld, likasom de folk som HERREN hade drivit bort för dem, och hade gjort onda ting, så att de förtörnade HERREN.
12 De hade tjänat de eländiga avgudarna, fastän HERREN hade sagt till dem: »I skolen icke göra så.
13 Och HERREN hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: »Vänden om från edra onda vägar och hållen mina bud och stadgar -- efter hela den lag som jag gav edra fäder -- så ock vad jag har låtit säga eder genom mina tjänare profeterna.»
14 Men de ville icke höra, utan voro hårdnackade såsom deras fäder, vilka icke trodde på HERREN, sin Gud.
15 De förkastade hans stadgar och det förbund som han hade slutit med deras fäder, och de förordningar som han hade givit dem, och följde efter fåfängliga avgudar och bedrevo fåfänglighet, likasom de folk som voro omkring dem, fastän HERREN hade förbjudit dem att göra såsom dessa.
16 De övergåvo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna beläten, två kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillbådo himmelens hela härskara och tjänade Baal.
17 Och de läto sina söner och döttrar gå genom eld och befattade sig med spådom och övade trolldom de sålde sig till att göra vad ont var i HERRENS ögon och förtörnade honom därmed.
18 Därför blev ock HERREN mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att icke något annat blev kvar än Juda stam allena.
19 Dock höll icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade efter de stadgar som Israel hade uppgjort.
20 Så förkastade då HERREN all Israels säd och tuktade dem och gav dem i plundrares hand, till dess att han kastade dem bort ifrån sitt ansikte.
21 Ty när han hade ryckt Israel från Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till konung, förförde Jerobeam Israel till att avfalla från HERREN och kom dem att begå en stor synd.
22 Och Israels barn vandrade i alla de synder son Jerobeam hade gjort; de avstodo icke från dem.
23 Men till slut försköt HERREN Israel från sitt ansikte, såsom har hade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel; bortfört från sitt land till Assyrien, där de äro ännu i dag.
24 Och konungen i Assyrien lät folk komma från Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och bosätta sig i Samariens städer, i Israels barns ställe. Så togo då dessa Samarien i besittning och bosatte sig i dess städer.
25 Men då de under den första tiden av sin vistelse där icke fruktade HERREN, sände HERREN bland dem lejon, som anställde förödelse bland dem.
26 Och man omtalade detta för konungen i Assyrien och sade: »De folk som du har fört bort och låtit bosätta sig i Samariens städer veta icke huru landets Gud skall dyrkas därför har han sänt lejon ibland dem, och dessa döda dem nu, eftersom de icke veta huru landets Gud skall dyrkas.»
27 Då bjöd konungen i Assyrien och sade: »Låten en av de präster som I haven fört bort därifrån fara dit; må de fara dit och bosätta sig där. Och må han lära dem huru landets Gud skall dyrkas.»
28 Så kom då en av de präster som: de hade fört bort ifrån Samarien och bosatte sig i Betel; och han lärde dem huru de skulle frukta HERREN.
29 Väl gjorde sig vart folk sin egen gud och ställde upp denne i de offerhöjdshus som samariterna hade uppbyggt, vart folk för sig, i de städer där det bodde.
30 Folket ifrån Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket ifrån Kut gjorde sig en Nergal, och folket ifrån Hamat gjorde sig en Asima;
31 aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna brände upp sina barn i eld åt Adrammelek och Anammelek, Sefarvaims gudar.
32 Men de fruktade också HERREN. Och de gjorde män ur sin egen krets till offerhöjdspräster åt sig, och dessa offrade åt dem i offerhöjdshusen.
33 Så fruktade de visserligen HERREN, men de tjänade därjämte sina egna gudar, på samma sätt som de folk ifrån vilka man hade fört bort dem.
34 Ännu i dag göra de likasom förut: de frukta icke HERREN och göra icke efter de stadgar och den rätt som de hava fått, icke efter den lag och de bud som HERREN har givit Jakobs barn, den mans åt vilken han gav namnet Israel.
35 Ty HERREN slöt ett förbund med dem och bjöd dem och sade: »I skolen icke frukta andra gudar, ej heller tillbedja dem eller tjäna dem eller offra åt dem.
36 Nej, HERREN allena, som förde eder upp ur Egyptens land med stor makt och uträckt arm, honom skolen I frukta, honom skolen I tillbedja och åt honom skolen I offra.
37 Och de stadgar och rätter, den lag och de bud som han har föreskrivit eder, dem skolen I hålla och göra i all tid; men I skolen icke frukta andra gudar.
38 Det förbund som jag har slutit med eder skolen I icke förgäta; I skolen icke frukta andra gudar.
39 Allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, så skall han rädda eder ur alla edra fienders hand.»
40 Men de ville icke höra härpå, utan gjorde likasom förut.
41 Så fruktade då dessa folk HERREN, men tjänade därjämte sina beläten. Också deras barn och deras barnbarn göra ännu i dag såsom deras fäder gjorde.
2 Kungaboken 17
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Hosea regerar i Israel
17 I Achas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, Israels kung i Samarien. Han regerade i nio år. 2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men inte som sina företrädare.
3 Kung Salmanassar av Assyrien drog ut i krig mot Hosea, som måste underordna sig den assyriske kungen och betala skatt till honom. 4 Den assyriske kungen upptäckte att Hosea höll på att förråda honom genom att han sänt kurirer till kung So i Egypten. Han betalade inte heller längre den årliga skatten, och därför grep Salmanassar honom och satte honom i fängelse.
5 Den assyriske kungen invaderade hela landet, tågade mot Samaria och belägrade staden under tre års tid. 6 I kung Hoseas nionde regeringsår intog Assyriens kung Samaria och förde bort folket till Assyrien. De fick bosätta sig i Halach, utmed floden Havor i Gosan, och i Mediens städer.
Israel förs bort i fångenskap
7 Detta hände därför att israeliterna syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem ut ur Egypten, från faraos, den egyptiske kungens förtryck. De hade tillbett andra gudar 8 och följt sedvänjorna hos de folk som Herren hade fördrivit för dem, liksom de israeliska kungarnas seder och bruk.
9 Israels folk hade också i tysthet gjort det som inte var rätt i Herrens, deras Guds, ögon och de hade byggt offerplatser överallt där de bodde, i byar med vakttorn såväl som i städer. 10 De hade rest stenstoder och asherapålar på alla höjder och under alla grönskande träd, 11 och de hade tänt rökelse på alla höjder, på samma sätt som alla de olika folk som Herren hade drivit undan för dem. Israels folk hade alltså gjort mycket ont som hade orsakat Herrens vrede. 12 De tillbad avgudar, trots Herrens uttryckliga förbud.
13 Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ”Vänd om från era onda vägar! Lyd mina bud och stadgar enligt den lag som jag gett era förfäder och sänt till er genom mina tjänare profeterna!” 14 Men de ville inte lyssna. De var lika motspänstiga som sina förfäder och vägrade att tro på Herren, sin Gud. 15 De förkastade hans föreskrifter och det förbund han hade ingått med deras förfäder och de förordningar han gett dem, och de följde värdelösa avgudar och blev själva värdelösa. De gjorde som folken omkring, fast Herren hade befallt dem att inte göra så. 16 De övergav alla Herrens, sin Guds, befallningar och gjorde sig två gjutna kalvar och en asherapåle. De böjde sig ner inför himlens hela härskara och tillbad Baal. 17 De offrade sina söner och döttrar i eld, de bedrev spådom, använde sig av trolldom och sålde sig själva till det som var ont i Herrens ögon och väckte så hans vrede. 18 Herren blev så vred på Israel att han utplånade dem ur sin åsyn, tills bara Judas stam fanns kvar.
19 Men inte heller Juda lydde Herrens, sin Guds, befallningar, utan följde samma seder och bruk som Israel. 20 Herren förkastade alltså hela Israels folk, och han förödmjukade dem och överlämnade dem åt plundrare, tills han hade stött ut dem från sig helt och hållet.
21 När Herren slet Israel ifrån Davids ätt, gjorde de Jerobeam, Nevats son, till kung. Han lockade Israel bort från Herrens vägar och fick dem att begå en svår synd. 22 Israeliterna höll sig kvar i alla Jerobeams synder och upphörde inte med dem 23 förrän Herren drev bort dem, precis som han hade varnat genom sina tjänare profeterna. Israeliterna fördes alltså bort från sitt land till Assyrien, där de är än i dag.
Andra folk bosätter sig i landet
24 Kungen av Assyrien hämtade folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och lät dem bosätta sig i Samariens städer i stället för israeliterna. De övertog alltså Samarien och bosatte sig i dess städer. 25 Till att börja med tillbad de inte Herren, och därför sände han dit lejon som dödade en del av dem.
26 Man rapporterade då till kungen i Assyrien: ”De folk du har utvisat och placerat i Samariens städer känner inte till hur landets Gud ska dyrkas, och därför har han sänt lejon bland dem som håller på att döda dem, därför att folk inte vet hur de ska dyrka honom.”
27 Då befallde kungen i Assyrien att en av de landsflyktiga prästerna från Samarien skulle få återvända, bosätta sig där och lära invånarna hur landets Gud skulle dyrkas. 28 En av prästerna, som förts bort till Samarien, återvände alltså till Betel och undervisade hur de skulle dyrka Herren.
29 Men varje folkgrupp tillverkade också sina egna gudar på var sin ort. De placerade dem i templen som samarierna hade ställt upp på sina offerplatser. 30 De som kom från Babylon gjorde Suckot-Benot, de som kom från Kuta gjorde Nergal och folket från Hamat gjorde Ashima. 31 De från Avva gjorde Nivchas och Tartak, och folket från Sefarvajim brände sina egna barn åt Sefarvajims gudar Adrammelek och Anammelek.
32 De fruktade också Herren, men utsåg bland sig själva präster som skulle tjänstgöra i templen på offerplatserna. 33 Samtidigt som de fruktade Herren, fortsatte de att tjäna sina egna gudar och följa sederna hos de folk som de kom ifrån. 34 Än i dag håller de fast vid sina gamla seder i stället för att frukta Herren och lyda de stadgar och bud, den lag Herren gav till Jakobs ättlingar, den Jakob som Herren gav namnet Israel. 35 Herren hade ju slutit ett förbund med dem och befallt: ”Ni ska inte dyrka några andra gudar, inte tillbe dem, tjäna dem eller offra till dem. 36 Det är bara Herren ni ska be till, honom, som förde er ut ur Egypten med stor makt och utsträckt arm. Honom ska ni dyrka, honom ska ni tillbe, och till honom ska ni offra. 37 De föreskrifter och bud, den lag och befallning som han skrev åt er, ska ni alltid noggrant hålla och inte tillbe andra gudar. 38 Glöm inte förbundet som jag slöt med er och dyrka inte andra gudar. Han ska rädda er från alla fiender. Be aldrig och offra aldrig till andra gudar. 39 Ni ska endast dyrka Herren, er Gud, för han kommer att rädda er från alla era fiender.”
40 Men de lyssnade inte, utan fortsatte att hålla fast vid sina gamla seder och bruk. 41 Dessa folk fruktade visserligen Herren, men de tillbad också sina avgudar. Och än i dag fortsätter deras ättlingar att göra likadant som deras förfäder gjorde.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.