Mika profeterar mot Ahab

18 (A) Joshafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål[a] blev han släkt med Ahab[b]. (B) Efter några år for han ner till Ahab i Samaria. Ahab lät slakta en stor mängd får och oxar för honom och för folket han hade med sig, och han försökte förmå honom att dra upp mot Ramot i Gilead.[c] Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: ”Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?” Han svarade honom: ”Jag som du och mitt folk som ditt folk. Jag ska vara med dig i striden.” Joshafat sade dock till Israels kung: ”Men fråga först Herren om det.”

Då samlade Israels kung profeterna, fyrahundra män, och frågade dem: ”Ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller ska jag låta bli?” De svarade: ”Dra dit upp! Gud ska ge det i kungens hand.” Men Joshafat sade: ”Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?” Israels kung svarade Joshafat: ”Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka.” Joshafat sade: ”Kungen ska inte säga så.” Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: ”Hämta genast hit Mika, Jimlas son.” Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu på var sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem.

10 Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig då horn av järn och sade: ”Så säger Herren: Med dessa ska du stånga arameerna, så att de förgörs.” 11 Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: ”Dra upp mot Ramot i Gilead, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand.”

12 Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: ”Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt därför dina ord stämma överens med deras och lova också du lycka.” 13 Men Mika svarade: ”Så sant Herren lever, det min Gud talar, ska jag säga honom.”

14 När han kom till kungen frågade kungen honom: ”Mika, ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska jag låta bli? Han svarade: ”Dra dit upp, så ska ni ha framgång. De ska bli givna i er hand.” 15 Men kungen sade till honom: ”Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens namn?”

16 (C) Då sade han: ”Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända hem i frid, var och en till sitt.” 17 Då sade Israels kung till Joshafat: ”Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig utan bara olycka?”

18 Men Mika sade: ”Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra. 19 Och Herren sade: Vem vill locka Ahab, Israels kung, att dra upp mot Ramot i Gilead så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så. 20 (D) Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag ska locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då? 21 Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du ska också lyckas. Gå ut och gör så! 22 Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka ska drabba dig.”

23 (E) Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: ”På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?” 24 Mika svarade: ”Du ska få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig.” 25 Men Israels kung sade: ”Ta Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joash, kungasonen, 26 och säg: Så säger kungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka.” 27 (F) Mika svarade: ”Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig.” Och han tillade: ”Hör detta, alla ni folk!”

Ahab dör

28 (G) Så drog Israels kung och Joshafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead. 29 Och Israels kung sade till Joshafat: ”Jag ska dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder.” Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden.

30 Men Arams kung hade gett en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: ”Ni ska inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung.” 31 När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: ”Där är Israels kung!” Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Joshafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom. 32 Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.

33 Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: ”Vänd vagnen och ta mig ut ur striden, för jag är sårad.” 34 Striden blev den dagen allt häftigare, och Israels kung stod ända till kvällen upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men vid solnedgången dog han.

Footnotes

  1. 18:1 genom giftermål   Joshafats son Joram (kap 21) gifte sig med Ahabs dotter Atalja (22:10f).
  2. 18:1 Ahab   Kung i Nordriket Israel ca 874-853 f Kr (se 1 Kung 16:29f).
  3. 18:2 Ramot i Gilead   Strategisk ort vid karavanvägen nästan 5 mil öster om Jordan. Den hade förlorats till arameerna och inte återlämnats trots löfte om detta (1 Kung 20:34).

Josafat i allians med Ahab

18 Men den rike och populäre kung Josafat ingick en allians med kung Ahab i Israel genom att låta sin son gifta sig med dennes dotter.

Några år senare reste Josafat till Samaria för att besöka kung Ahab, som ställde till en stor fest för honom och hans sällskap. Ahab lät slakta en mängd får och oxar till festen. Sedan frågade han kung Josafat om denne ville göra gemensam sak med honom och gå till anfall mot Ramot i Gilead.

3-5 Naturligtvis vill jag det! svarade kung Josafat. Jag går med dig, och mina trupper står till ditt förfogande. Men låt oss först fråga Herren till råds.Kung Ahab kallade då samman 400 av sina hedniska profeter och frågade dem: Ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead eller inte? De svarade: Gå till anfall, för Gud kommer att ge er en stor seger!

6-7 Men Josafat var inte nöjd. Finns det inte någon Herrens profet här i närheten, som vi också kan fråga? undrade han.Jo, det finns en, men honom tycker jag inte om, för han profeterar bara olycka, kommenterade Ahab surt. Det är Mika, Jimlas son.Säg inte så! utbrast Josafat. Vi måste få höra vad han har att säga.

Kungen i Israel kallade då till sig en av sina tjänstemän. Skynda dig och hämta hit Mika, Jimlas son, befallde han.

De båda kungarna satt på sina troner i sin kungliga glans på en öppen plats i närheten av Samarias stadsport, och alla profeterna profeterade framför dem.

10 En av dem, Sidkia, Kenaanas son, gjorde för detta tillfälle horn av järn och förklarade:Herren säger att du ska stånga arameerna till döds med dessa horn!

11 De andra höll med honom. Ja, dra upp till Ramot i Gilead med frimodighet, för Herren kommer att låta er segra, ropade de i korus.

12 Mannen som gick för att hämta Mika berättade för honom vad som höll på att hända och vad alla profeterna hade sagt, nämligen att kriget skulle sluta med seger för kungen.Jag hoppas du kommer att hålla med dem och ge kungen ett lyckosamt svar, försökte mannen.

13 Men Mika svarade: Jag svär vid Gud att vad han än säger, det kommer jag att säga.

14 När han kom fram inför kungen, frågade denne honom: Mika, ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead eller inte? Och Mika svarade: Det är klart att ni ska dra ut i strid. Det kommer att bli en klar seger för er!

15 Hör här! sa kungen skarpt. Hur många gånger måste jag säga till dig att inte tala något annat än det Herren säger till dig?

16 Då svarade Mika honom: I min syn såg jag hela Israel förskingrat uppe på berget, som får utan herde. Och Herren sa: 'Deras herre har blivit dödad. Skicka hem dem!'

17 Var det inte det jag sa? utbrast Israels kung och vände sig till Josafat. Så där gör han varenda gång. Han profeterar aldrig något annat än olycka över mig.

18 Hör här vad Herren mer har sagt till mig, fortsatte Mika. Jag såg honom på hans tron, omgiven av änglar på alla sidor.

19-20 Herren sa: 'Vem kan få kung Ahab att gå ut i strid mot Ramot i Gilead och bli dödad där?'Det kom en hel del förslag, men till slut kom en ande fram inför Herren och sa: 'Jag kan göra det!''Hur tänker du då bära dig åt?' frågade Herren honom.

21 Han svarade: 'Jag ska bli en lögnens ande i munnen på alla kungens profeter!''Det kommer att fungera

22 Du ser alltså att Herren har lagt en lögnens ande i munnen på de här profeterna, för han har i själva verket beslutat raka motsatsen till vad de säger!

23 Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram till Mika och slog honom i ansiktet. Din lögnare, skrek han. När lämnade Herrens Ande mig för att tala till dig?

24 Det ska du komma underfund med, den dag du tvingas att gömma dig i det innersta rummet! svarade Mika.

25 Arrestera den där mannen och för honom tillbaka till styresmannen Amon och till min son Joas, befallde Israels kung.

26 Ge dem order att sätta honom i fängelse på vatten och bröd, tills jag välbehållen har kommit tillbaka från striden.

27 Mika svarade: Om du kommer välbehållen tillbaka, så har Herren inte talat genom mig. Sedan vände han sig till de andra och sa: Kom ihåg vad jag har sagt.

Ahab dör på stridsfältet

28 Israels kung och Judas kung ledde alltså sina arméer mot Ramot i Gilead.

29 Ahab sa till Josafat: Jag ska förklä mig så att ingen kan känna igen mig, men du kan bära din kungamantel!

30 Nu hade Arams kung gett order till anförarna för stridsvagnarna att inte bry sig om någon annan än Israels kung.

31 När de fick syn på kung Josafat från Juda i sin kungliga mantel, satte de efter honom i tron att han var den de sökte. Men Josafat ropade till Herren om räddning, och soldaterna insåg sitt misstag och lämnade honom i fred.

32 Så snart de upptäckte att det inte var Israels kung slutade de alltså upp med att förfölja honom.

33 Men någon sköt en pil på måfå mot de israeliska trupperna, och den träffade Ahab i en springa i rustningen.Se till, att jag kommer bort härifrån, stönade han till mannen som körde vagnen. Jag är svårt sårad.

34 Striden blev allt häftigare, och kungen vände tillbaka, stödd av kuddar där han satt i sin vagn, för att bekämpa arameerna, men vid solnedgången dog han.