A A A A A
Bible Book List

2 Krönikeboken 18Svenska Folkbibeln (SFB)

Mika profeterar mot Ahab

18 Josafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål blev han släkt med Ahab. Efter några år for han ner till Ahab i Samaria, och Ahab lät för honom och för folket han hade med sig slakta en stor mängd får och nötboskap, och han försökte förmå honom att dra upp mot Ramot i Gilead. Ahab, Israels kung, frågade Josafat, Juda kung: "Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?" Han svarade honom: "Jag som du och mitt folk som ditt folk. Jag vill vara med dig i striden." Men Josafat sade till Israels kung: "Fråga dock först Herren om detta."

Då samlade Israels kung profeterna, fyra hundra män, och frågade dem: "Skall vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller skall jag låta bli?" De svarade: "Drag dit upp! Gud skall ge det i konungens hand." Men Josafat sade: "Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?" Israels kung svarade Josafat: "Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka." Josafat sade: "Konungen skall inte säga så." Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: "Hämta genast hit Mika, Jimlas son."

Israels kung och Josafat, Juda kung, satt nu var och en på sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem. 10 Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig då horn av järn och sade: "Så säger Herren: Med dessa skall du stånga arameerna, så att de förgörs." 11 Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: "Drag upp mot Ramot i Gilead, så skall du ha framgång. Herren skall ge det i konungens hand."

12 Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt därför dina ord stämma överens med deras och lova också du lycka." 13 Men Mika svarade: "Så sant Herren lever, det min Gud talar, skall jag säga honom." 14 När han kom till kungen frågade kungen honom: "Mika, skall vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag låta bli? Han svarade: "Drag dit upp, så skall ni ha framgång. De skall bli givna i er hand." 15 Men kungen sade till honom: "Hur många gånger skall jag behöva ta ed av dig att du bara skall tala sanning till mig i Herrens namn?" 16 Då sade han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt." 17 Då sade Israels kung till Josafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig utan bara olycka?"

18 Men Mika sade: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra. 19 Och Herren sade: Vem vill locka Ahab, Israels kung, att dra upp mot Ramot i Gilead, så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så. 20 Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag skall locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då? 21 Han svarade: Jag skall gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du skall också lyckas. Gå ut och gör så! 22 Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka skall drabba dig."

23 Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?" 24 Mika svarade: "Du skall få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig." 25 Men Israels kung sade: "Tag Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joas, konungasonen, 26 och säg: Så säger konungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka." 27 Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, ni alla folk."

Ahab dör

28 Så drog Israels kung och Josafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead. 29 Och Israels kung sade till Josafat: "Jag skall dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden. 30 Men kungen i Aram hade givit en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: "Ni skall inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung." 31 När befälen över vagnarna fick se Josafat, tänkte de: "Det där är Israels kung!" Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Josafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom. 32 Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.

33 Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: "Vänd vagnen och för mig ut ur striden, för jag är sårad." 34 Striden blev den dagen allt häftigare, och Israels kung stod ända till kvällen upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men vid solnedgången dog han.

Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes