21 (A) Joshafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.

Joram blir kung i Juda

Joram hade bröder, söner till Joshafat: Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Shefatja. Alla dessa var söner till Joshafat, Israels kung. Deras far gav dem många gåvor i silver och guld och andra dyrbarheter, dessutom befästa städer i Juda. Men kungadömet gav han åt Joram, eftersom han var den förstfödde. När Joram hade tagit över sin fars kungadöme och stärkt sin ställning dödade han alla sina bröder med svärd, liksom några av Israels furstar.

(B) Joram var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år[a] i Jerusalem. Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, för hans hustru var en dotter till Ahab[b]. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. (C) Men Herren ville inte fördärva Davids hus, på grund av det förbund som han hade slutit med David. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.

(D) I hans tid avföll Edom[c] från Juda välde och satte en egen kung över sig. Då drog Joram dit med sina befälhavare och alla sina vagnar. Han bröt upp på natten och slog edomiterna, som hade omringat honom, och befälhavarna över deras vagnar. 10 Så avföll Edom från Juda välde, och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Libna[d] från Jorams välde, därför att han hade övergett Herren, sina fäders Gud. 11 Också han uppförde offerhöjder på bergen i Juda och förledde så Jerusalems invånare till trolöshet och förförde Juda.

12 Och det kom ett brev till honom från profeten Elia där det stod: ”Så säger Herren, din fader Davids Gud: Du har inte vandrat på din far Joshafats vägar eller på Juda kung Asas vägar, 13 utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder, dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du. 14 Se, Herren ska straffa ditt folk, dina barn och dina hustrur och allt du äger med en stor olycka. 15 Och du ska själv drabbas av en sjukdom i dina inälvor, tills dina inälvor efter en tid faller ut till följd av sjukdomen.”

16 Och Herren eggade upp mot Joram filisteerna och de araber som bodde nära nubierna[e]. 17 De drog upp mot Juda och bröt in där och förde bort alla dyrbarheter som fanns i kungapalatset, dessutom hans söner och hustrur, så att han inte hade kvar någon av sina söner utom Joahas,[f] sin yngste son. 18 Sedan slog Herren honom med en obotlig sjukdom i inälvorna. 19 (E) Och efter en tid, när två år hade gått, föll hans inälvor ut till följd av sjukdomen och han dog i svåra plågor.

Hans folk tände inte något bål till hans ära, så som de hade gjort efter hans fäder. 20 (F) Han var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem. Han gick bort utan att någon saknade honom, och man begravde honom i Davids stad, men inte i kungagravarna.

Footnotes

  1. 21:5 Joram … åtta år   Ca 848-841 f Kr, samregent med sin far Joshafat från 853 f Kr. Joram betyder ”Herren är upphöjd”. Se även 2 Kung 8:16f.
  2. 21:6 en dotter till Ahab   Atajla (22:2), dotter till den hedniska Isebel (vers 13, 1 Kung 18:19).
  3. 21:8 Edom   Obadjas profetia mot Edom härstammar kanske från denna tid (se Obadjas bok).
  4. 21:10 Libna   Befäst stad ca 5 mil sydväst om Jerusalem.
  5. 21:16 nubierna   Hebr. kushím betyder normalt ”nubier” (från nuvarande Sudan). Kanske används det också om arabiska stammar (jfr 4 Mos 12:1 med not).
  6. 21:17 Joahas   Betyder ”Herren griper”, en alternativ form för Ahasja (22:1).

Joram regerar i Juda

(2 Kung 8:16-24)

21 Joshafat dog och begravdes bland sina förfäder i sin förfader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom. Jorams bröder, Joshafats söner, hette Asarja, Jechiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Sefatja. Alla dessa var söner till Joshafat, Israels kung. Deras far hade gett dem många gåvor, silver och guld och andra dyrbarheter, och befästa städer i Juda. Men själva kungadömet gav han till Joram, eftersom denne var den förstfödde.

När Joram hade övertagit sin fars kungadöme och stärkt sin ställning, dödade han alla sina bröder och några av Israels furstar. Han var trettiotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i åtta år i Jerusalem. Men han följde kungarna i Israel i spåren, som Achavs familj hade gjort. Han gifte sig med en dotter till Achav. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Men Herren ville inte utplåna Davids ätt, för han hade ingått ett förbund med David. Han hade lovat att en lampa för alltid skulle brinna för honom och hans ättlingar.

Under Jorams regering gjorde Edom uppror mot Juda och tog sig en egen kung. Joram drog dit upp med sina furstar och alla sina vagnar. På natten bröt han upp och slog edoméerna som hade omringat honom och hans vagnsbefälhavare. 10 Sedan Edom gjorde uppror har det inte mer stått under Judas makt. Livna gjorde också uppror vid samma tid, eftersom Joram hade övergett Herren, sina fäders Gud. 11 Han uppförde också offerplatser på höjderna i Juda och förledde folket i Jerusalem till otrohet och Juda till avfall.

12 Då kom ett brev från profeten Elia till Joram, där det stod:

Så säger Herren, din fader Davids Gud: ”Du har inte följt de vägar din far Joshafat och kung Asa av Juda gick, 13 utan du har gått Israels kungars vägar och förlett Juda och folket i Jerusalem till otrohet, precis som Achavs familj gjorde. Du har också dödat dina egna bröder, din fars söner, som var bättre än du. 14 Se, Herren ska därför straffa ditt folk, dina barn, dina hustrur och allt vad du äger och har med en hemsökelse. 15 Själv kommer du att råka ut för en svår invärtes sjukdom i inälvorna, så att de till slut faller ut till följd av sjukdomen.”

16 Sedan uppeggade Herren filistéerna och araberna, som bodde intill kushiterna, mot Joram. 17 De marscherade mot Juda, invaderade det och tog med sig allt de fann i kungens palats, till och med hans söner och hustrur. Ingen son lämnades kvar, förutom hans yngste son Joachas.

18 Efter detta lät Herren en obotlig tarmsjukdom drabba honom. 19 Efter en tid, efter ett par år, föll hans inälvor ut till följd av sjukdomen, och han dog under fruktansvärda plågor. Man tände ingen eld för att hedra honom som de hade gjort för hans fäder. 20 Han var trettiotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i åtta år i Jerusalem och gick bort utan att någon saknade honom. Han begravdes i Davids stad, men inte i kungagravarna.