2 Krönikeboken 16
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Asa glömmer Herren
16 I det trettiosjätte året av kung Asas regering förklarade kung Baesa i Israel krig mot honom och byggde befästningen i Rama för att kunna kontrollera vägen till och från Juda.
2 Asa tog då allt silver och guld som fanns i templet och palatset och sände det till Arams kung Ben-Hadad i Damaskus med detta budskap:
3 Låt oss förnya den allians som fanns mellan din far och min far. Ta emot detta silver och guld och bryt dina förbindelser med Israels kung Baesa, så att han låter mig vara i fred.
4 Ben-Hadad gick med på kung Asas förslag och sände sin armé mot Israel. De intog städerna Ijon, Dan och Abel-Maim och alla förrådsstäderna i Naftali.
5 Så snart Baesa, Israels kung, hörde vad som hade hänt, avslutade han bygget i Rama och drog sig tillbaka därifrån.
6 Då gick kung Asa och folket i Juda ut till Rama och tog hand om allt byggnadsmaterial som lämnats kvar, sten och timmer, och använde det för att bygga upp Geba och Mispa.
7 Ungefär vid den tiden kom profeten Hanani till kung Asa och sa till honom: Eftersom du har vänt dig till Arams kung i stället för till Herren, din Gud, har du förlorat möjligheten att besegra Aram.
8 Kommer du inte ihåg vad som hände med den stora etiopiska armén med alla dess vagnar och ryttare? Den gången litade du på Herren, och han överlämnade dem alla i din hand.
9 Herren vakar över hela jorden, och hans ögon ser allt. Han visar sin stora makt genom att hjälpa de människor vars hjärtan är fullkomliga inför honom. Vilken dåre du har varit! Från och med nu kommer du ständigt att få uppleva krig.
10 Asa blev så rasande på profeten att han kastade honom i fängelse. Samtidigt började han att brutalt förtrycka folket och det drabbade många hårt.
11 Allt övrigt om Asa och hans liv finns skrivet i Israels och Juda kungars krönikor.
12 Under det trettionionde året av sin regering fick Asa en allvarlig sjukdom i sina fötter, men han vände sig inte till Herren med sitt problem, utan sökte bara hjälp av läkare.
13-14 Han dog i det fyrtioförsta året av sin regering och blev begravd i den klippgrav, som han hade låtit hugga ut åt sig i Jerusalem. Han blev lagd på en bädd som var täckt av välluktande kryddor och oljor, och man tände en stor eld till hans ära.
2 Krönikeboken 16
Svenska 1917
16 I Asas trettiosjätte regeringsår drog Baesa, Israels konung, upp mot Juda och begynte befästa Rama, för att hindra att någon komme vare sig från eller till Asa, Juda konung.
2 Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och sände det till Ben-Hadad, konungen i Aram, som bodde i Damaskus, och lät säga:
3 »Ett förbund består ju mellan mig och dig, såsom det var mellan min fader och din fader. Se, här sänder jag dig silver och guld; så bryt då ditt förbund med Baesa, Israels konung, för att han må lämna mig i fred.»
4 Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och sände sina krigshövitsmän mot Israels städer, och de förhärjade Ijon, Dan och Abel-Maim samt alla förrådshus i Naftali städer.
5 När Baesa hörde detta, avstod han från att befästa Rama och lät sina arbeten där upphöra.
6 Men konung Asa tog med sig hela Juda, och de förde bort ifrån Rama stenar och trävirke som Baesa använde till att befästa det. Därmed befäste han så Geba och Mispa.
7 Vid samma tid kom siaren Hanani till Asa, Juda konung, och sade till honom: »Eftersom du stödde dig på konungen i Aram och icke stödde dig på HERREN, din Gud, därför har den arameiske konungens här sluppit undan din hand.
8 Voro icke etiopierna och libyerna en väldig här, med vagnar och ryttare i stor myckenhet? Men därför att du då stödde dig på HERREN, gav han dem i din hand.
9 TY HERRENS ögon överfara hela jorden, för att han med sin kraft skall bistå dem som med sina hjärtan hängiva sig åt honom. Härutinnan har du handlat dåraktigt. Därför skall du hädanefter hava ständiga strider.»
10 Men Asa blev förtörnad på siaren och satte honom i stockhuset; så förbittrad var han på honom för vad han hade sagt. Vid samma tid förfor Asa ock våldsamt mot andra av folket.
11 Men vad som är att säga om Asa, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.
12 Och i sitt trettionionde regeringsår fick Asa en sjukdom i sina fötter, och sjukdomen blev övermåttan svår; men oaktat sin sjukdom sökte han icke HERREN, utan allenast läkares hjälp.
13 Och Asa gick till vila hos sina fäder och dog i sitt fyrtioförsta regeringsår.
14 Och man begrov honom i den grav som han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad; och man lade honom på en bädd som man hade fyllt med vällukter och kryddor av olika slag, konstmässigt beredda, och anställde till hans ära en mycket stor förbränning.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica