21 (A) Men när Ruben hörde det, ville han rädda honom från dem och sade: ”Vi kan inte slå ihjäl honom.” 22 Och han fortsatte: ”Spill inte blod! Kasta ner honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!” Han ville nämligen rädda honom från dem och föra honom tillbaka till hans far.

23 När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga dräkten som han hade på sig. 24 (B) Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom,[a] det fanns inget vatten i den. 25 Sedan satte de sig ner för att äta.

Då fick de se en karavan[b] med ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum[c], och de var på väg ner till Egypten. 26 Då sade Juda till sina bröder: ”Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod? 27 Kom, vi säljer honom till ismaeliterna! Vår hand ska inte komma vid honom, han är ju vår bror, vårt eget kött och blod.” Och bröderna lyssnade på honom. 28 (C) När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver[d] till ismaeliterna[e], som förde Josef till Egypten.

29 (D) När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder 30 och gick tillbaka till sina bröder och sade: ”Pojken är inte där! Vart ska jag nu ta vägen?”

31 Men de slaktade en bock och tog Josefs dräkt och doppade den i blodet. 32 Sedan skickade de hem den hellånga dräkten till sin far och lät säga: ”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.” 33 (E) Och han kände igen den och sade: ”Det är min sons dräkt! Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven.” 34 Och Jakob rev sönder sina kläder, svepte säcktyg[f] om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: ”Jag ska med sorg fara ner i dödsriket till min son.” Så grät hans far över honom.

36 (F) Men midjaniterna[g] sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livvakterna.

Read full chapter

Footnotes

  1. 37:24 brunnen … tom   Torra brunnar eller cisterner användes ofta som fånghålor (jfr Jer 38:6, Sak 9:11).
  2. 37:25 karavan   Shekem och Dotan låg vid den stora karavanvägen mellan Egypten och Mesopotamien.
  3. 37:25 dragantgummi, balsam och ladanum   Olika typer av väldoftande kådor.
  4. 37:28 tjugo siklar silver   Drygt 200 gram, ungefär två årslöner för arbetaren (Dom 17:10). Detta var ett vanligt pris för en slav enligt t ex Hammurabis lag (jfr 3 Mos 27:5).
  5. 37:28 ismaeliterna   Troligen en undergrupp eller ett alternativt namn för midjaniterna. De två benämningarna används om vartannat (jfr 37:36, 39:1, Dom 8:22, 24).
  6. 37:34 rev sönder sina kläder, svepte säcktyg   Uttryck för djup sorg (jfr Est 4:1, Job 1:20).
  7. 37:36 midjaniterna   Så Septuaginta. Masoretiska textens vokalisering: ”medaniterna” (släktingar till midjaniterna, jfr 1 Mos 25:2).