A A A A A
Bible Book List

1 Thessalonikerbrevet 2 Svenska Folkbibeln (SFB)

Apostelns tjänst i Tessalonika

Ni vet själva, bröder, att vår insats hos er inte var förgäves. Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och misshandlats i Filippi,[a] men vår Gud gav oss mod att predika evangeliet för er trots hård kamp. Bakom vår predikan ligger inte villfarelse, orena motiv eller onda avsikter. Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan. Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller under någon förevändning roffat åt oss något - Gud är vårt vittne. Vi har inte heller strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller av andra, även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt[b] ibland er. Som när en mor[c] sköter om sina egna barn, ville vi i innerlig kärlek ge er inte bara Guds evangelium utan också oss själva, eftersom ni hade blivit så kära för oss. Bröder, ni kommer ju ihåg hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi utan att ligga någon av er till last, när vi predikade Guds evangelium för er. 10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror. 11 Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er som en far sina barn, 12 och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som har kallat er till sitt rike och sin härlighet.

13 Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror. 14 Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen, de som är i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden av era landsmän som de av judarna, 15 de som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud och är fiender till alla människor, 16 eftersom de hindrar oss att predika för hedningarna, så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen skall komma över dem till slut.

Aposteln längtar efter att besöka tessalonikerna

17 Bröder, då vi nu för en kort tid har varit skilda från er, till det yttre, inte till hjärtat, har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få träffa er personligen. 18 Vi har verkligen önskat komma till er - jag, Paulus, både en och två gånger - men Satan har hindrat oss. 19 Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrona inför vår Herre Jesus när han kommer, vem om inte ni? 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.

Footnotes:

  1. 1 Thessalonikerbrevet 2:2 plågats och misshandlats i Filippi Händelsen omtalas i Apg 16:16f.
  2. 1 Thessalonikerbrevet 2:7 kärleksfullt Andra handskrifter: "som barn", dvs utan pondus och myndighet (se 2 Kor 1:24). Båda dessa läsarter får genom det givna sammanhanget samma sakliga innebörd.
  3. 1 Thessalonikerbrevet 2:7 mor Ordagrant: "amma".
Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln

1 Thessalonikerbrevet 2 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Paulus minns sitt besök i Thessalonike

Syskon, ni vet själva att vårt besök hos er inte var förgäves. Vi hade tidigare, som ni vet, blivit misshandlade och förödmjukade i Filippi. Men Gud gav oss mod att förkunna evangeliet för er, trots hårt motstånd. Vår uppmaning att ta emot det är inte motiverad av något falskt, orent eller av bedrägliga avsikter. Nej, Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör, inte för att tillfredsställa människor utan Gud, som prövar våra hjärtan. Vi har aldrig använt oss av smicker, det vet ni, och aldrig försökt utnyttja er under någon förevändning, det kan Gud intyga. Vi har inte strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller någon annan, även om vi som Kristus apostlar[a] hade kunnat utnyttja vår myndighet.[b] Nej, istället uppträdde vi lika kärleksfullt som en mor som sköter sina barn. Vi älskade er så mycket att vi inte bara gav er evangeliet från Gud utan också våra egna liv, så kära hade ni blivit för oss. Ni kommer säkert ihåg, syskon, hur vi arbetade och slet. Dag och natt arbetade vi, för att inte behöva vara någon börda för någon av er medan vi förkunnade Guds evangelium för er.

10 Både ni och Gud kan intyga hur heligt, rättfärdigt och oklanderligt vi uppförde oss hos er troende. 11 Ni vet också att vi förmanade och uppmuntrade var och en av er personligen, som en far sina barn. 12 Vi vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som kallar er till sitt rike och sin härlighet.

13 Därför tackar vi ständigt Gud för att ni tog emot Guds budskap som vi förkunnade, inte som mänskliga ord utan som ett budskap från Gud, vilket det ju verkligen är, och som verkar i er som tror. 14 Ni har ju, syskon, följt exemplet från Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era egna landsmän som de från judarna. 15 De dödade Herren Jesus, liksom de dödade profeterna. De förföljer oss också oss. De frågar inte efter Guds vilja utan är fiender till alla människor, 16 eftersom de försöker hindra oss från att tala till andra folk så att de kan bli räddade. Så blir deras synders mått rågat, och de ska till slut nås av Guds vrede.

Paulus längtar efter att få träffa församlingen

17 Syskon, vi har nu under en tid varit skilda från er, fysiskt, inte i hjärtats avseende, och vi har därför längtat efter er och gjort allt för att kunna träffa er igen. 18 Vi har försökt resa till er, och jag, Paulus, har försökt mer än en gång, men Satan har hindrat oss. 19 Ni är ju vårt hopp och vår glädje, den segerkrans vi med stolthet kan visa upp då vår Herre Jesus kommer tillbaka. 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.

Footnotes:

  1. 2:7 Eller sändebud.
  2. 2:7 Eller: kunnat komma med anspråk.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes