1 Mosebok 45
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Josef sänder efter Jakob
45 Nu kunde Josef inte behärska sina känslor längre. Gå ut härifrån allesammans, beordrade han till sina tjänare. När han blev ensam med sina bröder,
2 grät han så högt att hans snyftningar kunde höras i hela palatset, och snart blev det känt även för Farao.
3 Jag är Josef, sa han till sina bröder. Lever verkligen far fortfarande? Men hans bröder kunde inte svara honom. De var helt förstummade.
4 Kom fram hit, sa han. Då kom de närmare, och än en gång sa han: Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten!
5 Men sörj nu inte över att ni gjorde detta, för Gud hade sitt finger med i spelet! Han skickade hit mig i förväg för att rädda era liv.
6 Dessa två år av svält kommer att följas av fem år till, då det varken kommer att plöjas eller att bli någon skörd.
7 Gud har skickat mig hit för att hålla er och era familjer vid liv, så att ni ska kunna bli ett stort folk.
8 Ja, det var Gud som skickade mig hit och inte ni! Han har dessutom gjort mig till rådgivare åt Farao, ledare för hela folket och härskare över hela Egyptens land.
9 Skynda er nu hem till far. Berätta för honom att hans son Josef lever och säg att Gud har satt mig som härskare över hela Egyptens land. Be honom komma hit till mig omedelbart!
10 Han ska få bo i Gosens land, så att han finns nära mig med alla sina barn, barnbarn, sina djur och allt annat han äger.
11-12 Jag ska ta hand om honom här. Fortfarande återstår fem års hungersnöd. Om ni inte kommer hit, kommer ni och hela er släkt att bli fullständigt utfattiga.
13 Berätta för far om all min makt här i Egypten och om hur alla lyder mig. Ni har ju själva sett det, och det har min käre bror Benjamin också. Skynda er hem och hämta far!
14 Medan han grät av glädje omfamnade han Benjamin, och Benjamin började också gråta.
15 Sedan omfamnade han alla sina bröder, och bröderna började att samtala med honom.
16 Nyheten att Josefs bröder kommit tillbaka nådde snart Farao, och både han och hans tjänstemän blev mycket glada över att höra detta.
17 Sedan sa Farao till Josef: Säg till dina bröder att lasta sina packdjur och skynda sig tillbaka till sina hem i Kanaan
18 för att hämta din far och hela din familj och alla deras familjer och komma hit till Egypten för att bo här. Säg dem: 'Farao tänker ge er det bästa området i hela Egyptens land. Ni ska få bo i den bördigaste delen!'
19 Och säg till dina bröder att ta med sig vagnar från Egypten så att de kan få med sig sina hustrur och barn och din far.
20 Oroa er inte över era tillhörigheter, för det bästa av Egyptens land tillhör er.
21 Josef gav dem sedan vagnar, precis som Farao hade befallt, och mat för resan,
22 och han gav var och en av dem nya kläder, men Benjamin fick fem uppsättningar kläder och trehundra silvermynt.
23 Han skickade till sin far tio åsnelaster med det bästa av Egyptens produkter och tio åsnor med säd, bröd och annan mat som de kunde behöva på resan.
24 Utrustade på detta sätt sände han iväg sina bröder med orden: Gräla nu inte på vägen!
25 De lämnade honom och återvände till Kanaans land, till sin far Jakob.
26 Josef lever, berättade de. Han är härskare över hela Egyptens land! Jakobs hjärta höll på att stanna när han hörde nyheten.
27 Men när de hade framfört hela Josefs hälsning, och när han såg vagnarna som Josef hade skickat till honom, fyllda med mat, gick sanningen så småningom upp för honom.
28 Då sa han: Det måste vara sant! Min son Josef lever! Jag måste resa så att jag får träffa honom innan jag dör.
1 Moseboken 45
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Josef ger sig till känna för sina bröder
45 Nu kunde Josef inte behärska sina känslor längre inför alla de närvarande. ”Gå ut härifrån allesammans”, ropade han till sina tjänare. Ingen av dem var närvarande när han sedan gav sig till känna för sina bröder, 2 och han brast ut i gråt och grät så högt att egypterna hörde det, även farao och hans hov fick veta det.
3 ”Jag är Josef”, sa han till sina bröder. ”Lever verkligen min far fortfarande?” Men hans bröder kunde inte svara honom. De var helt skräckslagna.
4 ”Kom fram hit”, sa han. De kom närmare, och än en gång sa han: ”Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten! 5 Men sörj nu inte över att ni sålde mig hit. Ni behöver inte anklaga er själva. Gud skickade hit mig i förväg för att rädda era liv. 6 Dessa två år av svält kommer att följas av fem år till, då man varken kommer att plöja eller skörda. 7 Gud har skickat mig hit för att hålla er och era familjer vid liv, till räddning för många.
8 Ja, det var Gud som skickade mig hit och inte ni. Han har gjort mig till rådgivare åt farao, ledare för hela hans förvaltning och härskare över hela Egyptens land.
9 Skynda er nu hem till min far! Säg till honom: så här säger din son Josef: Gud har satt mig som härskare över hela Egyptens land. Kom hit till mig omedelbart! 10 Du ska få bo i Goshens land, så att du är nära mig med alla dina barn, barnbarn, dina djur och allt annat du äger. 11 Jag ska ta hand om dig här, eftersom det fortfarande återstår fem års hungersnöd. Varken du eller din familj eller någon av de dina ska lida någon brist. 12 Nu har ni ju själva sett, och min bror Benjamin också, att det verkligen är jag, Josef, som talar till er. 13 Berätta för vår far om min höga ställning här i Egypten och om allt ni har sett. Skynda er hem och hämta vår far!”
14 Josef föll sin bror Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät i hans famn. 15 Josef kysste och omfamnade alla sina bröder och grät. Sedan samtalade han och bröderna med varandra.
16 Nyheten om att Josefs bröder hade kommit nådde snart farao, och både han och hans hovtjänstemän blev mycket glada.
17 Sedan sa farao till Josef: ”Säg till dina bröder att göra så här: lasta era packdjur och far till Kanaan 18 för att hämta er far och hela er släkt, och kom hit till mig. Jag ska ge er det bästa i hela Egyptens land. Ni ska få äta av landets goda. 19 Befall dem också att göra så här: ta med er vagnar från Egypten för era barn och kvinnor, och hämta er far och kom. 20 Oroa er inte över era tillhörigheter, för det bästa av Egyptens land ska tillhöra er.”
21 Israels söner gjorde så. Josef gav dem vagnar, precis som farao hade befallt, och mat för resan. 22 Han gav dessutom nya kläder[a] till var och en av dem, men Benjamin fick 300 siklar silver[b] och fem uppsättningar kläder. 23 Till sin far skickade han tio åsnelaster med det bästa av Egyptens produkter och tio åsnor med säd, bröd och annan mat som hans far kunde behöva på resan.
24 Utrustade på detta sätt sände han iväg sina bröder med orden: ”Gräla nu inte på vägen!” 25 De lämnade Egypten och återvände till Kanaans land, till sin far Jakob.
26 ”Josef lever”, berättade de. ”Han är härskare över hela Egyptens land!” Jakob blev alldeles förstummad. Han kunde inte tro dem. 27 Men när de berättade allt Josef sagt till dem, och när Jakob såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, levde han upp. 28 Han sa: ”Det måste vara sant! Min son Josef lever! Jag måste resa så att jag får träffa honom innan jag dör.”
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.