Add parallel Print Page Options

Davids armé möter ammoniterna

19 När kung Nahas i Ammon dog, blev hans son Hanun kung efter honom.

2-3 Jag vill visa min vänskap mot Hanun för allt hans far gjorde för mig, tänkte David och sände budbärare att beklaga hans fars död.Men när Davids sändebud kom fram, varnade Hanuns rådgivare kungen och sa: Låt inte lura dig att David har skickat hit de där männen för din fars skull! De har kommit hit för att spionera, så att de ska kunna inta landet.

Kung Hanun förolämpade då Davids sändebud genom att raka av dem skägget och klippa av deras kläder strax nedanför midjan innan han skickade hem dem.

När David fick höra vad som hade hänt, sände han män att möta dem, och för att visa sin omtanke uppmanade han dem att stanna kvar i Jeriko tills skägget hade vuxit ut.

När kung Hanun insåg sitt misstag, sände han tusen talenter silver, omkring 37 ton, till Aram-Naharim, Aram-Maaka och Soba för att leja trupper, vagnar och ryttare därifrån.

Han fick 32.000 vagnar med soldater, och kung Maaka själv och hela hans armé ställde upp. De slog läger vid Medeba, där de förenade sig med de trupper som kung Hanun hade mönstrat från sina egna städer.

När David fick höra detta, skickade han ut Joab med hela armén.

Ammoniterna formerade sig till strid utanför Medeba medan de som kommit till deras hjälp fanns ute på de öppna fälten.

10 När Joab insåg att han hade fientliga styrkor både framför och bakom sig, valde han ut de bästa enheterna och anföll arameerna,

11 medan resten under befäl av hans bror Abisai gick emot ammoniterna.

12 Om arameerna är för starka för mig, får du komma och hjälpa mig! sa Joab till sin bror. Och om ammoniterna är för starka för dig, kommer jag och hjälper dig.

13 Var stark och modig, och låt oss handla som verkliga män och rädda vårt folk och vår Guds städer. Sedan gör Herren vad som är bäst!

14 När Joab och hans soldater anföll arameerna vände de om och flydde.

15 När ammoniterna såg detta flydde de för Abisai in i staden. Då återvände Joab till Jerusalem.

16 När arameerna insåg att de blivit besegrade, skickade de efter förstärkning från de trupper som låg öster om Eufrat, och de kom anförda av Sofak, Hadadesers överbefälhavare.

17-18 David samlade alla stridsdugliga män i Israel när han nåddes av dessa nyheter, och gick över floden Jordan och anföll fiendestyrkorna. De flydde för David, och han dödade 7.000 stridsvagnssoldater och 40.000 fotsoldater. Sofak, arameernas överbefälhavare, stupade.

19 När kung Hadadesers soldater insåg att de blivit slagna, kapitulerade de för kung David och blev hans undersåtar, och från den stunden ville arameerna inte längre hjälpa ammoniterna i deras strider.

19 En tid härefter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son blev konung efter honom.

Då sade David: »Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vänskap, eftersom hans fader bevisade mig vänskap.» Och David skickade sändebud för att trösta honom i hans sorg efter fadern. När så Davids tjänare kommo till Ammons barns land, till Hanun, för att trösta honom,

sade Ammons barns furstar till Hanun: »Menar du att David därmed att han sänder tröstare till dig vill visa dig att han ärar din fader? Nej, för att undersöka och fördärva och bespeja landet hava hans tjänare kommit till dig.»

Då tog Hanun Davids tjänare och lät raka dem och skära av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och lät dem så gå.

Och man kom och berättade för David vad som hade hänt männen; då sände han bud emot dem, ty männen voro ju mycket vanärade. Och konungen lät säga: »Stannen i Jeriko, till dess edert skägg hinner växa ut, och kommen så tillbaka.»

Då nu Ammons barn insågo att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver för att leja sig vagnar och ryttare från Aram-Naharaim, från Aram-Maaka och från Soba.

De lejde sig trettiotvå tusen vagnar, ävensom hjälp av konungen i Maaka med hans folk; dessa kommo och lägrade sig framför Medeba. Ammons barn församlade sig ock från sina städer och kommo för att strida.

När David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären, de tappraste krigarna.

Och Ammons barn drogo ut och ställde upp sig till strid vid ingången till staden; men de konungar som hade kommit dit ställde upp sig för sig själva på fältet.

10 Då Joab nu såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och ställde sedan upp sig mot araméerna.

11 Men det övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai, och dessa fingo ställa upp sig mot Ammons barn.

12 Och han sade: »Om araméerna bliva mig övermäktiga, så skall du komma mig till hjälp; och om Ammons barn bliva dig övermäktiga, så vill jag hjälpa dig.

13 Var nu vid gott mod; ja, låt oss visa mod i striden för vårt folk och för vår Guds städer. Sedan må HERREN göra vad honom täckes.

14 Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot araméerna, och de flydde för honom.

15 Men när Ammons barn sågo att araméerna flydde, flydde också de för hans broder Absai och begåvo sig in i staden. Då begav sig Joab till Jerusalem.

16 Då alltså araméerna sågo att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud att de araméer som bodde på andra sidan floden skulle rycka ut, anförda av Sofak, Hadaresers härhövitsman.

17 När detta blev berättat för David, församlade han hela Israel och gick över Jordan, och då han kom fram till dem, ställde han upp sig i slagordning mot dem; och när David hade ställt upp sig till strid mot araméerna, gåvo dessa sig i strid med honom.

18 Men araméerna flydde undan för Israel, och David dräpte av araméerna manskapet på sju tusen vagnar, så ock fyrtio tusen man fotfolk; härhövitsmannen Sofak dödade han ock.

19 Då, alltså Hadaresers tjänare sågo att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom underdåniga. Efter detta ville araméerna icke vidare hjälpa Ammons barn.