1 Mosebok 1-11
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Skapelsen
1 Allt började när Gud skapade himlen och jorden.
2 Först var jorden ett formlöst och tomt kaos, och Guds Ande svävade över de mörka dimmorna.
3 Då sa Gud: Ljus, bli till. Då blev det ljust.
4-5 Gud var nöjd med ljuset och skilde det från mörkret. Han kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Tillsammans utgjorde de den första dagen.
6 Sedan sa Gud: Låt dimmorna skilja på sig för att forma himlen där uppe och haven där nere.
7-8 Gud skapade på så sätt himlen och skilde dimman ovanför från vattnet nedanför. Allt detta hände den andra dagen.
9-10 Sedan sa Gud: Låt vattnet under himlen samlas så att torrt land kommer fram. Det blev så och Gud kallade det torra jord, och vattnet kallade han hav. Gud var nöjd
11-12 och fortsatte: Låt det ur jorden växa fram alla sorters gräs och fröbärande växter och fruktträd med kärnor i frukten, så att fröna och kärnorna på nytt ger upphov till de slags växter och frukter som de kommit ifrån. Det blev så, och Gud var nöjd.
13 Allt detta hände den tredje dagen.
14-15 Sedan sa Gud: Låt det bli skinande ljus på himlen för att lysa upp jorden och skilja dagen från natten. De ska bestämma årstiderna på jorden och utmärka dagarna och åren. Det blev så,
16 för Gud skapade två stora ljus, solen och månen, som skulle lysa över jorden, det större ljuset, solen, för att lysa på dagen och det mindre ljuset, månen, för att lysa på natten. Han skapade också stjärnorna.
17 Gud placerade dem alla på himlen för att upplysa jorden,
18 härska över dagen och natten och skilja ljuset från mörkret. Gud var nöjd.
19 Allt detta hände den fjärde dagen.
20 Sedan sa Gud: Låt vattnet vimla av levande varelser, och låt himlen fyllas av fåglar.
21-22 Gud skapade stora sjödjur och fiskar och fåglar av alla slag. Sedan såg Gud på dem med glädje och välsignade dem allesammans. Föröka er och fyll haven, sa han, och till fåglarna sa han: Föröka er ni också och uppfyll jorden!
23 Detta avslutade den femte dagen.
24 Sedan sa Gud: Låt jorden bära fram djur av alla slag - boskap, kräldjur och vilda djur. Det blev så.
25 Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud var nöjd med det han hade gjort.
26 Sedan sa Gud: Låt oss skapa människan, lik oss själva, att härska över allt liv i havet och i luften och på jorden.
27 Alltså skapade Gud människan lik hennes Skapare, lik sig själv skapade Gud människan till man och kvinna.
28 Gud välsignade dem och sa: Föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er. Ni ska härska över fiskarna, fåglarna och alla djuren.
29 Lyssna! Jag ger er de fröbärande växterna på hela jorden och alla fruktträden. De ska ge er mat.
30 Åt djuren och fåglarna ger jag däremot allt gräs och andra gröna växter som föda.
31 Sedan såg Gud på allt han hade skapat, och han var mycket nöjd. Detta avslutade den sjätte dagen.
2 Så blev slutligen himlen och jorden fullständiga med allt vad de innehöll.
2 När den sjunde dagen kom var Gud alltså klar med sitt arbete.
3 Han välsignade den sjunde dagen och bestämde att den skulle vara helig, eftersom han till den dagen var färdig med allt han hade skapat.
Adam och Eva
4 Här följer en sammanfattning av händelserna då himlen och jorden skapades av Herren Gud.
5 Först fanns det inga växter och ingen säd kunde gro på jorden, för Herren Gud hade inte sänt något regn, och inte heller fanns det någon som kunde bruka jorden.
6 Men vatten bröt fram ur marken och vattnade jorden.
7 Och Herren formade en mans kropp av markens jord och blåste in livsande i honom. Så blev människan en levande varelse.
Edens trädgård
8 Sedan planterade Herren Gud en trädgård österut i Eden och satte där människan som han format.
9 Herren Gud planterade vackra träd av alla slag i trädgården, och de gav den mest utsökta frukt. Mitt i trädgården planterade han Livets Träd och Kunskapens Träd, som ger kunskap om gott och ont.
10 En flod rann upp i Eden. Den bevattnade trädgården och delade sig sedan i fyra floder.
11-12 Den första heter Pison, och den flyter runt hela Havilas land, där det finns gott om rent guld och vacker harts och onyxsten.
13 Den andra floden kallas Gihon och flyter omkring hela landet Kus.
14 Den tredje floden heter Tigris och flyter öster om staden Assur. Den fjärde floden är Eufrat.
15 Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den.
16-17 Men Herren Gud gav mannen denna varning: Du får äta av vilken frukt som helst i trädgården, utom av den från Kunskapens Träd, för dess frukt kommer att öppna dina ögon, så att du blir vaken över vad som är rätt och orätt, gott och ont. Om du äter av den kommer du att straffas med döden.
Eva skapas
18 Sedan sa Herren Gud: Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag ska skapa en kamrat åt honom, en hjälp som passar för hans behov.
19-20 Herren Gud formade därför av jord djur och fåglar av alla slag och förde dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem, och vad han kallade dem fick de sedan heta. Men fortfarande fanns det ingen lämplig hjälp för mannen.
21 Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn, tog ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det.
22 Sedan gjorde han en kvinna av revbenet och förde henne fram till mannen.
23 Där är hon! utropade Adam. Hon är en del av mitt eget kött och blod! Hon är tagen ur en man, och hon ska kallas kvinna.
24 Det är därför som en man lämnar sin far och mor och förenar sig med sin hustru på ett sådant sätt att de blir en person.
25 Trots att mannen och hans hustru var nakna, var inte någon av dem generad eller blyg.
Adam och Eva syndar
3 Ormen var det listigaste av alla djur som Herren Gud hade skapat. Ormen kom till kvinnan och sa: Jaså, verkligen? Får ni inte äta av någon frukt i trädgården? Säger Gud att ni inte får äta något av det?
2-3 Naturligtvis får vi äta frukten, svarade kvinnan. Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud säger att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.
4 Det är lögn! väste ormen. Ni kommer inte att dö!
5 Gud vet mycket väl att i samma ögonblick som ni äter av den kommer ni att bli som han. Era ögon kommer att öppnas, och ni kommer att kunna skilja mellan gott och ont!
6 Kvinnan lät sig övertygas. Frukten såg god och saftig ut! Och den skulle ju ge henne vishet! Därför åt hon lite av den och gav en bit till sin man, som också smakade på den.
7 Men när de åt av frukten blev de plötsligt medvetna om att de var nakna och blev generade. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.
8 När de den kvällen hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården gömde de sig bland träden.
9 Herren Gud ropade till Adam: Varför gömmer du dig?
10 Adam svarade: Jag hörde att du kom och ville inte att du skulle se mig naken.
11 Vem har talat om för dig att du är naken? frågade Herren Gud. Har du ätit av frukten från trädet som jag varnade dig för?
12 Ja, erkände Adam, Kvinnan, som jag fick av dig gav mig en bit, och jag åt.
13 Då frågade Herren Gud kvinnan: Hur kunde du göra något sådant? Ormen lurade mig, svarade hon.
14 Därför sa Herren Gud till ormen: Det här ska bli ditt straff: Jag skiljer dig från alla husdjur och vilda djur på hela jorden. Jag förbannar dig. Du ska kräla på marken så länge du lever, och du ska äta jord.
15 Från och med nu kommer du och kvinnan att vara fiender, och samma förhållande ska gälla mellan din avkomma och hennes barn. Barnet kommer att krossa ditt huvud, medan du kommer att hugga det i hälen.
16 Sedan sa Gud till kvinnan: Du kommer att föda barn med smärta och plågor. Trots detta kommer du att välkomna din mans kärlek, och han ska råda över dig.
17 Till Adam sa Gud: Eftersom du lyssnade till din hustru och åt frukten, fast jag hade sagt att du inte fick det, låter jag en förbannelse vila över marken. Hela ditt liv kommer du att få slita för ditt uppehälle.
18 Marken ska ge dig tistlar och törnen, och du ska äta dess örter.
19 Hela livet ända tills du dör kommer du att få kämpa för att bruka den. Sedan kommer du att återvända till den jord du kom ifrån, för du skapades av jord, och till jorden ska du återvända.
20 Mannen kallade sin hustru Eva, som betyder den livgivande, för han sa: Hon ska bli mor till hela människosläktet.
21 Och Herren Gud gav Adam och hans hustru kläder av djurhudar.
22 Sedan sa Herren Gud: Eftersom mannen har blivit som vi är och kan skilja det goda från det onda, vad kommer då att hända om han äter av frukten på Livets Träd och lever i evighet?
23 Därför visade Herren Gud ut honom ur Edens trädgård och skickade bort honom för att bruka den jord som han hade skapats av.
24 På så sätt drev Herren ut honom, och öster om Edens trädgård placerade Gud mäktiga änglar med flammande svärd för att skydda vägen till Livets Träd.
Kain mördar Abel
4 Sedan låg Adam med sin hustru Eva, och hon blev med barn och födde en son som fick namnet Kain, som betyder jag har skapat. Hon sa nämligen: Med Guds hjälp har jag skapat en människa!
2 Hennes nästa barn var Abel, Kains bror. Abel blev herde, medan Kain blev lantbrukare.
3 När skördetiden kom tog Kain en del av sin skörd och gav som gåva till Herren,
4 och Abel tog de feta köttstyckena från sina bästa lamm och gav dem till Herren. Herren tog emot Abels offer,
5 men inte Kains. Detta gjorde Kain både arg och besviken, och hans ansikte blev mörkt av vrede.
6 Varför är du så arg? frågade Herren. Varför är ditt ansikte så mörkt av vrede?
7 Det kan lysa av glädje, om du gör det du bör göra! Men om du vägrar att lyda, så var på din vakt! Synden väntar på att anfalla dig och vill förgöra dig, men du kan besegra den!
8 En dag föreslog Kain sin bror att de skulle gå ut på fälten tillsammans. Medan de var där, överföll Kain sin bror och dödade honom.
9 Strax därefter frågade Herren Kain: Var är din bror? Var är Abel? Hur ska jag kunna veta det? sa Kain. Ska jag hålla reda på honom?
10 Men Herren sa: Din brors blod ropar till mig från marken. Vad har du gjort?
11 Från och med nu är du bortvisad från denna mark, som du har befläckat med din brors blod.
12 Den kommer inte längre att ge dig några skördar, hur du än arbetar med den! Från och med nu ska du vara hemlös och fredlös och irra från plats till plats.
13 Kain svarade Herren: Mitt straff är större än jag kan bära,
14 för du har förvisat mig från min mark och från dig själv och gjort mig till en landsflyktig vandrare. Alla som ser mig kommer att försöka döda mig.
15 Då svarade Herren: De kommer inte att döda dig, för jag ska ge ett sju gånger värre straff åt den som gör det. Sedan satte Gud ett märke på Kain, som ett skydd så att ingen skulle döda honom.
16 Kain gick sedan bort ifrån Herren och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.
Kains ättlingar
17 Därefter blev Kains hustru med barn, och hon gav honom en son som hette Enok. När Kain senare byggde en stad kallade han den Enok efter sin son.
18 Enok var Irads far. Irad var Mehujaels far, Mehujael var Metusaels far, Metusael var Lemeks far.
19 Lemek gifte sig med två kvinnor - Ada och Silla.
20 Ada födde ett barn som hette Jabal, och han blev stamfar för alla som bor i tält och lever av boskapsskötsel.
21 Hans bror hette Jubal och blev den förste musikern - han uppfann harpan och flöjten.
22 Lemeks andra fru, Silla, födde Tubal-Kain. Han var den förste att gjuta redskap av brons och järn.
23 En dag sa Lemek till sina båda hustrur, Ada och Silla: Hör på! Jag har dödat en ung man, som anföll och sårade mig.
24 Om någon dödar Kain, kommer han att straffas sju gånger, men om någon dödar mig, ska han straffas sjuttiosju gånger!
Adams ättlingar
25 Senare födde Eva ytterligare en son. Han fick namnet Set, som betyder ersättning, för Eva sa: Gud har gett mig en annan son i stället för honom som Kain dödade.
26 När Set växte upp fick han en son som han kallade Enos. Det var under hans livstid som människorna först började att tillbe Herrens namn.
5 Här följer en förteckning över några av Adams släktingar. Adam var lik Gud från den dag han skapades.
2 Gud skapade mannen och kvinnan och välsignade dem och kallade dem redan från början för människor.
3-5 Adam var 130 år gammal när hans son Set föddes, och denne var sin fars avbild på alla sätt. Sedan levde Adam ytterligare 800 år och fick söner och döttrar och dog 930 år gammal.
6-8 Set var 105 år gammal när hans son Enos föddes. Sedan levde han ytterligare 807 år och fick söner och döttrar och dog 912 år gammal.
9-11 Enos var 90 år gammal när hans son Kenan föddes. Sedan levde han ytterligare 815 år och fick söner och döttrar och dog 905 år gammal.
12-14 Kenan var 70 år gammal när hans son Mahalalel föddes. Sedan levde han ytterligare 840 år och fick söner och döttrar och dog 910 år gammal.
15-17 Mahalalel var 65 år gammal när hans son Jered föddes. Sedan levde han ytterligare 830 år och fick söner och döttrar och dog 895 år gammal.
18-20 Jered var 162 år gammal när hans son Enok föddes. Sedan levde han ytterligare 800 år och fick söner och döttrar och dog 962 år gammal.
21-24 Enok var 65 år gammal när hans son Metusela föddes. Sedan levde han ytterligare 300 år i gemenskap med Gud och fick söner och döttrar. När han var 365 år, och hade levat i ständig gemenskap med Gud, försvann han, för Gud tog bort honom!
25-27 Metusela var 187 år gammal när hans son Lemek föddes. Sedan levde han ytterligare 782 år och fick söner och döttrar och dog 969 år gammal.
28-31 Lemek var 182 år gammal när hans son Noa föddes. Lemek kallade honom för Noa, för han sa: Han kommer att ge oss tröst under det hårda arbetet med den jord, som Gud har förbannat. Sedan levde Lemek 595 år och fick söner och döttrar och dog 777 år gammal.
32 Noa var 500 år gammal och hade tre söner, Sem, Ham och Jafet.
Den stora översvämningen
1-2 En befolkningsexplosion ägde nu rum på jorden. Det var vid den tid då varelser från andevärlden såg på de vackra kvinnorna på jorden och gifte sig med dem de ville ha.
3 Då sa Herren: Min Ande ska inte få vanäras i människan för alltid, eftersom hon är ond. Jag ska ge henne 120 år att rätta till sitt levnadssätt.
4 När de onda varelserna från andevärlden på den tiden, och också senare, låg med kvinnorna på jorden, blev deras barn de jättar, som det finns så många berättelser om.
5 Herren Gud insåg vidden av den mänskliga ondskan, och att människornas liv bara var inriktat på det onda.
6 Han sörjde över att han hade skapat dem, och var bedrövad i sitt hjärta.
7 Han sa: Hela mänskligheten, som jag har skapat, ska jag utplåna från jorden. Ja, jag ska också utplåna djuren och kräldjuren och fåglarna, för jag ångrar att jag skapade dem.
8 Men över Noa kunde Herren glädja sig, och här följer berättelsen om honom:
9-10 Noa var den enda verkligt rättfärdiga människan som bodde på jorden på den tiden, och han försökte i allt leva efter Guds vilja. Han hade tre söner: Sem, Ham och Jafet.
11 Brottsligheten bara ökade på jorden, och i Guds ögon blev världen mer och mer fördärvad inifrån.
12-13 Då Gud såg hur fruktansvärt allt var och såg att hela människosläktet var ont och fördärvat, sa han till Noa: Jag har beslutat mig för att förgöra hela människosläktet. Jorden är nämligen fylld av brottslighet på grund av människan. Ja, jag ska utplåna henne från jorden.
14 Bygg en båt av ett hartsrikt träslag och täta den med tjära och bygg däck och gör rum över hela skeppet.
15 Gör den 150 meter lång, tjugofem meter bred och femton meter hög.
16 Gör också takfönster runt hela skeppet, en halv meter under taket, och gör tre däck på båten, ett nedre däck, ett mellandäck och ett övre däck, och sätt en dörr på sidan.
17 En översvämning ska täcka jorden, och jag ska förgöra varje levande varelse, alla som det finns livsande i. Alla kommer att dö.
18 Men jag lovar dig att du ska vara trygg i båten tillsammans med din hustru, dina söner och deras hustrur.
19-20 Ta ett par av varje djurart, en hane och en hona, med dig i båten och håll dem vid liv under den tid översvämningen varar! Ta in ett par av varje art av fåglar, djur och kräldjur.
21 Samla också ihop all den mat i båten, som ni kommer att behöva.
22 Noa gjorde precis som Herren hade befallt.
7 Slutligen kom den dag då Herren sa till Noa: Gå in i båten med hela din familj, för bland alla människor på jorden är det bara du som jag anser som rättfärdig.
2 Ta med dig djuren också, ett par av varje art. Men när det gäller de djur som jag har utvalt att använda till mat och offer, ska du ta sju par av varje
3 och sju par av varje slags fågel. På så sätt kommer allt skapat att bevaras och föröka sig på nytt, efter översvämningen.
4 Om en vecka ska jag sända ett regn som kommer att hålla på i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och alla djur och fåglar och kräldjur, som jag har skapat, kommer att dö.
5 Noa gjorde därför som Herren hade befallt honom.
6 Han var 600 år när översvämningen kom.
7 Han gick ombord på båten med sin hustru, sina söner och deras hustrur, för att fly undan översvämningen.
8-9 Tillsammans med dem fanns alla djur, både de som kunde ätas och offras, och de som inte var avsedda för detta, och alla fåglar och kräldjur. De kom in i båten parvis, hanar och honor, precis som Gud hade befallt Noa.
10-12 En vecka senare, när Noa var 600 år, två månader och sjutton dagar gammal, började regnet komma i skyfall från himlen. Vatten från underjordiska källor vällde fram ur jorden under fyrtio dygn.
13 Men Noa hade samma dag gått in i båten med sin hustru och sina söner Sem, Ham och Jafet och deras hustrur.
14-15 Tillsammans med dem i båten fanns par av varje djurart, husdjur och vilda djur, dessutom kräldjur och fåglar av varje art.
16 De kom parvis, hane och hona, precis som Gud hade befallt. Sedan stängde Herren Gud dörren efter dem.
17 Under fyrtio dagar brusade vattenmassorna fram. De täckte marken och lyfte båten högt ovanför jorden.
18 Vattnet steg högre och högre, men båten flöt tryggt.
19-20 Slutligen täckte vattnet alla berg och stod flera meter över de högsta topparna.
21 Jordens alla levande varelser drunknade, fåglar, husdjur, vilda djur, kräldjur och hela mänskligheten.
22 Allt som andades och levde på torra land,
23 ja, allt liv på jorden utplånades. Gud förgjorde dem allesammans och lät bara Noa och dem som var med honom i båten leva.
24 Vattnet täckte jorden i 150 dagar.
8 Gud glömde inte Noa och alla djuren i båten. Han lät en vind blåsa över vattnet så att det började sjunka undan.
2 De underjordiska källorna slutade att strömma, och skyfallen avtog.
3-4 Vattnet fortsatte alltså att sjunka undan, tills båten stannade på Ararats berg, 150 dagar efter regnets början.
5 Tre månader senare hade vattnet minskat så mycket att andra bergstoppar började bli synliga.
6 Efter ytterligare fyrtio dagar öppnade Noa fönstret
7 och släppte ut en korp, som flög fram och tillbaka tills jorden blivit torr.
8 Under tiden skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark,
9 men duvan fann ingen plats att vila på utan återvände till Noa. Vattnet stod fortfarande för högt. Då sträckte Noa ut sin hand och tog in duvan i båten igen.
10 Sju dagar senare släppte Noa ut duvan än en gång,
11 och nu återvände fågeln mot kvällen med ett olivlöv i näbben. Då visste Noa att vattnet sjunkit undan.
12 En vecka senare släppte han ut duvan igen, och denna gång kom den inte tillbaka.
13 Tjugonio dagar senare öppnade Noa dörren för att själv se efter och fann att vattnet var borta.
14 Ytterligare åtta veckor gick, och slutligen var jorden torr.
15-16 Då sa Gud till Noa: Nu kan ni alla gå ut.
17 Släpp alla djur, fåglar och kräldjur så att de kan föröka sig och bli många.
18-19 Snart var båten alldeles tom. Noa, hans hustru, hans söner och deras hustrur gick ut tillsammans med alla djur, kräldjur och fåglar. Alla lämnade båten i par och i grupper.
20 Sedan byggde Noa ett altare. På det offrade han några av de djur och fåglar som Gud hade bestämt för detta ändamål.
21 Herren var nöjd med offret och sa för sig själv: Jag kommer aldrig att göra om detta igen. Jag ska aldrig förbanna jorden och förgöra de levande varelserna, även om människan alltid dras till det onda från sin tidigaste ungdom, och även om hon gör det som är ont.
22 Så länge som jorden finns kvar kommer det att finnas sådd och skörd, köld och värme, vinter och sommar, dag och natt.
Jorden befolkas på nytt
9 Gud välsignade Noa och hans söner och uppmanade dem att skaffa många barn och att åter befolka jorden.
2-3 Alla vilda djur och fåglar och fiskar kommer att vara rädda för er, förklarade Gud för honom, för jag har ställt dem under er makt. Ni kan använda dem till mat tillsammans med säden och grönsakerna.
4 Men ät aldrig djur, om inte blodet har runnit ut!
5-6 Att döda människor är förbjudet. Djur som dödar människor måste dö, liksom varje människa som mördar. Att döda en människa är nämligen att döda någon som är skapad lik Gud.
7 Ja, jag vill att du ska få många barn och befolka jorden och härska över den.
Regnbågen
8 Sedan sa Gud till Noa och hans söner:
9-11 Jag lovar er och era barn och de djur som ni tog med er, alla dessa fåglar och boskapsdjur och vilda djur, att aldrig mer låta en översvämning fördärva jorden.
12 Jag ska bekräfta mitt löfte med ett tecken:
13 Till tidens ände ska min regnbåge finnas i skyn. Den ska påminna om mitt löfte till er och till hela jorden.
14 När jag sänder moln över jorden, kommer regnbågen att synas bland molnen,
15 och jag ska komma ihåg mitt löfte till er och till varje varelse att aldrig mer låta vattnet övertäcka jorden och förgöra allt liv.
16-17 Jag ska se regnbågen i skyn och komma ihåg mitt löfte till alla levande varelser på jorden.
Noas ättlingar
18 Noas tre söner hette Sem, Ham och Jafet. (Ham är stamfader till kananeerna.)
19 Alla folken på jorden härstammar från Noas tre söner.
20-21 Noa blev lantbrukare och planterade en vingård och odlade vin. En dag när han var drucken och låg naken i sitt tält, såg Ham (Kanaans stamfar)
22 sin far ligga där naken och gick ut och berättade det för sina två bröder.
23 Då tog Sem och Jafet en mantel och höll den över sina axlar och gick in baklänges i tältet och lät den falla över Noa för att skyla hans nakenhet, medan de tittade åt ett annat håll.
24-25 När Noa vaknade ur sin druckenhet och sömn och fick reda på vad som hade hänt, och vad hans yngre son Ham hade gjort, förbannade han Hams ättlingar:En förbannelse ska vila över kananeerna, svor han. De ska bli de lägsta av slavarna till Sems och Jafets ättlingar.
26-27 Sedan sa han: Gud välsigne Sem, och må Kanaan bli hans slav. Gud välsigne Jafet. Låt honom få del av Sems framgångar. Och låt Kanaan bli hans slav.
28 Noa levde ytterligare 350 år efter översvämningen
29 och var 950 år gammal när han dog.
10 Detta är Sems, Hams och Jafets ättlingar. De tre var Noas söner, och de fick söner efter översvämningen.
2 Jafets söner hette: Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras.
3 Gomers söner hette: Askenas, Rifat och Togarma.
4 Javans söner hette: Elisa, Tarsis, Kittim och Dodanim.
5 Deras ättlingar blev sjöfartsfolk i olika länder, och de hade alla sina skilda språk.
6 Hams söner hette: Kus, Misraim, Put och Kanaan.
7 Kus söner hette: Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas söner hette: Saba och Dedan.
8 En av Kus ättlingar hette Nimrod. Han blev den förste kungen.
9 Han var en väldig jägare, välsignad av Gud, och hans namn blev ett ordspråk. Folk brukade säga: En väldig jägare, välsignad av Gud - som Nimrod.
10 Kärnan i hans rike omfattade Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land.
11-12 Därifrån utsträckte han sitt välde till Assyrien. Han byggde Nineve, Rehabot-Ir, Kela och Resen (som är beläget mellan Nineve och Kela), huvudstaden i riket.
13-14 Misraim blev stamfar till följande folk: lydierna, anameerna, lehabeerna, naftaleerna, patroseerna, kasluheerna, som filisteerna härstammar ifrån, och kaftoreerna.
15-19 Kanaans äldste son hette Sidon, och han var också stamfar till hetiterna, jebuseerna, amoreerna, girgaseerna, hiveerna, arkeerna, sineerna, arvadeerna, semareerna och hamateerna.Slutligen spred sig Kanaans ättlingar från Sidon och hela vägen till Gerar i Gasaremsan och till Sodom, Gomorra, Adma och Seboim nära Lesa.
20 Dessa, som alla var Hams ättlingar, spred sig till många länder och folk med många olika språk.
21 Eber härstammade från Sem, Jafets äldste bror.
22 Här följer en förteckning över Sems andra ättlingar: Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.
23 Arams söner hette: Us, Hul, Geter och Mas.
24 Arpaksads son hette Sela, och Selas son hette Eber.
25 Eber fick två söner: Peleg (som betyder: 'delning
26-30 Joktan var far till: Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, Hadoram, Usal, Dikla, Obal, Abimael, Saba, Ofir, Havila och Jobab.Joktans ättlingar bodde utefter hela vägen från Mesa till Sefars berg i öster.
31 Dessa var alltså Sems ättlingar, grupperade efter folktillhörighet, språk och geografisk spridning.
32 Alla som omnämnts härstammade från Noa, och de bodde i de olika länder som uppstod efter översvämningen.
Babels torn
11 Vid den tiden talade människorna ett enda språk.
2 När befolkningen ökade och människorna spred sig österut upptäcktes en slätt i Babylonien, som snart blev befolkad.
3-4 Folket som bodde där började tala om att bygga en stor stad med ett torn, som skulle nå upp till himlen - ett ståtligt, evigt monument över dem själva.Detta kommer att sammansvetsa oss, och hindrar oss från att bli kringspridda över hela världen, sa de. De började att tillverka stora mängder av bränt tegel och att samla jordbeck till murbruk.
5 Men när Gud kom ned för att se staden och tornet, som de höll på att bygga,
6 sa han: Om de kan klara av detta när de just har börjat utnyttja sin språkliga och politiska enhet, tänk bara på vad de ska kunna göra längre fram! Inget kommer att bli omöjligt för dem!
7 Kom, låt oss gå dit ner och ge dem olika språk, så att de inte kan förstå varandra!
8 Genom sitt handlande spred Gud ut dem över hela jorden, och då upphörde byggandet av staden.
9 Det är därför som den kallas Babel, som betyder förvirring, för det var där som Herren förvirrade dem genom att ge dem många språk och på detta sätt skingra dem över hela jorden.
Sems ättlingar
10-11 Två år efter floden, när Sem var 100 år gammal, föddes hans son Arpaksad. Efter det levde Sem ytterligare 500 år och fick många söner och döttrar.
12-13 När Arpaksad var trettiofem år gammal föddes hans son Sela, och därefter levde han ytterligare 403 år och fick många söner och döttrar.
14-15 Sela var trettio år gammal när hans son Eber föddes, och han levde ytterligare 403 år och fick många söner och döttrar.
16-17 Eber var trettiofyra år gammal när hans son Peleg föddes. Han levde ytterligare 430 år och fick många söner och döttrar.
18-19 Peleg var trettio år gammal när hans son Regu föddes. Han levde ytterligare 209 år och fick många söner och döttrar.
20-21 Regu var trettiotvå år gammal när Serug föddes. Han levde ytterligare 207 år och fick många söner och döttrar.
22-23 Serug var trettio år gammal när hans son Nahor föddes. Han levde ytterligare 200 år och fick många söner och döttrar.
24-25 Nahor var tjugonio år gammal när hans son Tera föddes. Han levde ytterligare 119 år och fick söner och döttrar.
26 När Tera var sjuttio år gammal hade han tre söner - Abram, Nahor och Haran.
27 Och Haran fick en son, som hette Lot.
28 Men Haran dog som ung i det land där han föddes (i kaldeernas Ur) och efterlämnade sin far.
29 Under tiden gifte sig Abram med sin halvsyster Sarai, och hans bror Nahor gifte sig med den föräldralösa sondottern Milka, som var dotter till brodern Haran. Milka hade en bror som hette Jiska.
30 Men Sarai var ofruktsam och kunde inte få några barn.
31 Då tog Tera sin son Abram, sin sonson Lot, Harans son, och sin svärdotter Sarai och lämnade kaldeernas Ur för att flytta till Kanaans land. Men de stannade och bosatte sig i staden Haran.
32 Där dog Tera, 205 år gammal.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica