Jesaja 13-17
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Profetia över Babylon
13 Detta är den syn som Gud visade Jesaja, Amos son, beträffande domen över Babylon.
2 Res stridsbanéret på en höjd. Ropa till dem och vädja till dem att angripa de förnäma.
3 Jag, Herren, har avdelat mina styrkor för detta uppdrag. Jag har befallt dem som gläds över min seger att utföra detta uppdrag för att min vrede ska stillas.
4 Vilket oväsen det är där uppe på bergen bland folkmassorna! Många nationer samlas och är i uppror. Det är Herren, härskarornas Gud,
5 som har fört dem hit från många olika länder långt bortifrån. De är hans vapen mot dig, du Babylon. De representerar hans vrede och kommer för att ödelägga ditt land.
6 Skrik av fasa, för nu har Herrens tillfälle kommit! Dagen är inne för den Allsmäktige att krossa er.
7 Era armar är som förlamade av fruktan, och även de starkaste bävar av förskräckelse.
8 Fruktan griper er och smärtan är som en kvinnas födslovåndor. Ni ser hjälplöst på med hettande kinder.
9 Det är Herrens dag som kommer, hans fruktansvärda vredes dag. Landet med alla dess syndare ska förgöras.
10 Himlen ska förmörkas över dem. Inget ljus ska nå dem från vare sig sol, måne eller stjärnor.
11 Jag ska straffa världen för dess ondska, och de ogudaktiga för deras synder. Jag ska krossa den stoltes övermod och den rikes högmod.
12 Det är få som fortfarande kommer att vara vid liv när jag har avslutat mitt verk.Människor kommer att vara lika sällsynta som guld, ja, värdefullare än guld från Ofir.
13 Jag ska i min vrede få himlen att darra, och jorden ska flytta sig från sin plats på Herrens vredes dag.
14 Var och en ska fly tillbaka till sitt eget land, som hjortar jagade av hundar eller som vilsna får utan herde.
15 De som inte flyr kommer att slaktas.
16 Deras spädbarn kommer att krossas mot marken inför deras ögon. Deras hem kommer att plundras och kvinnorna att våldtas av de anfallande trupperna.
17 Jag ska sätta mederna i rörelse mot Babylon, och inget silver eller guld ska vara tillräckligt för att kunna köpa dem fria.
18 Deras anfallande arméer kommer inte att ha något förbarmande med de unga i Babylon och inte heller med barn eller spädbarn.
19 På så sätt ska Babylon, det mäktigaste av kungarikena, den kaldeiska kulturens blomma, bli ödelagt, precis som Sodom och Gomorra när Gud sände eld från himlen över dem.
20 Babylon kommer aldrig mer att resa sig. Generation efter generation ska komma och gå, men landet kommer aldrig mer att bli bebott. Inte ens nomader ska slå upp sina tält där. Ingen herde kommer att låta sina får vila där.
21 Det blir ett tillhåll för vilda djur, och i husen ska schakaler bo. Ugglor ska flyga omkring och demoner ska dansa där.
22 Hyenor ska yla i dess borgar, och schakaler kommer att uppehålla sig i palatsen. Ja, Babylons dagar är räknade, och snart är tiden inne för domen.
Herren är trofast
14 Men Herren ska förbarma sig över israeliterna, för de är fortfarande hans utvalda. Han ska föra dem tillbaka hem, så att de än en gång kan bosätta sig i Israels land. Många nationer ska komma och förena sig med dem där och bli deras trogna vänner.
2 Världens nationer ska hjälpa dem att återvända. De som kommer för att bo i landet ska bli deras tjänare. De som gjorde Israels folk till slavar ska själva bli slavar. Israel kommer att regera över sina fiender!
3 Den underbara dag när Herren ger sitt folk vila från sorg och fruktan, från slaveri och bojor,
4 ska du håna kungen i Babylon och säga: Du, din förtryckare! Äntligen har du fått vad du förtjänar!
5 Herren har krossat ditt ogudaktiga välde och gjort slut på din onda regim.
6 Du förföljde mitt folk. I ditt raseri gav du det slag efter slag, och du höll folken i ditt skoningslösa grepp. Du var våldsam i din tyranni.
7 Men nu har äntligen hela jorden kommit till ro och är stilla! Hela världen sjunger!
8 Till och med skogens träd, cypresser och Libanons cedrar, sjunger och jublar: Din makt är krossad. Ingen kan längre störa oss. Äntligen har vi fått fred.
9 Dödsrikets invånare trängs för att möta dig när du kommer till dem. Världshärskare och jordens mäktigaste kungar, som varit döda länge, reser sig från sina platser för att få träffa dig.
10 Med en mun ropar de: Nu är du lika svag som vi!
11 Din makt och styrka är borta. Den har begravts med dig. All skön musik i ditt palats har tystnat. Din bädd är förruttnelse och ditt täcke är maskar!
12 Vilket fall från himlen är inte detta, du morgonstjärna och son av gryningen! Du som en gång kuvade nationer har blivit störtad från din tron.
13 Du sa för dig själv: Jag ska stiga upp till himlen och regera över änglarna. Jag ska bestiga den högsta tronen och regera från gudaförsamlingens berg långt uppe i norr.
14 Jag ska bli lik den Högste.
15 Men i stället ska du kastas ner i dödsriket, längst ner i avgrunden.
16 Alla där kommer att stirra på dig och fråga: Kan detta vara den som fick jorden och världens alla kungadömen att darra?
17 Kan detta vara han som förvandlade hela jorden till en öken och lade dess största städer i ruiner och som inte hade någon barmhärtighet med sina fångar?
18 Folkens kungar ligger med ära i sina gravar,
19 men din kropp kastas ut som en avbruten gren. Du ligger i en öppen grav, täckt av de döda som stupat i striden. Du ligger som ett kadaver på vägen och trampas ner av hästarnas hovar.
20 Det kommer inte att resas något monument över dig för du har förstört ditt land och slagit ihjäl ditt folk. Din son ska inte efterträda dig som kung.
21 Slå ihjäl barnen till denne syndare. Låt dem inte resa sig. Låt dem inte inta landet eller bygga upp världens städer på nytt.
22 Jag har själv rest mig mot honom, säger Herren, och jag ska förhindra att hans barn eller barnbarn någonsin kommer att sitta på Babylons tron.
23 Jag ska göra Babylon till en sumpmark och ett tillhåll för nattfåglar. Jag ska sopa landet med ödeläggelsens kvast, säger Herren, härskarornas Gud.
24 Herren har svurit att göra detta! Detta är hans syfte och plan:
25 Jag har beslutat att bryta ner den assyriska armén, när den är i Israel, och krossa den mot mina berg. Mitt folk ska inte längre behöva vara deras slavar.
26 Detta är min plan för hela jorden, och jag ska utföra den genom min väldiga makt, som sträcker sig över hela världen.
27 Herren, härskarornas Gud, har själv talat, och vem kan ändra hans planer? När han räcker ut sin hand för att göra något, vem kan då stoppa honom?
Profetia över filisteerna
28 Detta budskap kom till mig samma år som kung Ahas dog:
29 Gläd er inte, ni filisteer, över att den kung som besegrade er är död. Det är sant att den piska som slog er är sönderbruten, men hans son kommer att bli ett ännu värre gissel för er än han själv någonsin var! Ormen ska föda ännu en orm, en stingande giftorm!
30 De fattigaste bland fattiga ska få vad de behöver. De ska få ro och vila! Men dig och dina ättlingar ska jag utplåna med hungersnöd och krig.
31 Gråt och jämra er, ni filisteernas städer, för ni är dömda. Hela er nation kommer att drabbas. En vältränad armé ska falla över er från norr som ett mörkt moln.
32 Vad ska vi säga till deras sändebud? Jo, tala om för dem att Herren har grundat Jerusalem och att han har beslutat att de fattiga bland hans folk ska få ta sin tillflykt inom dess murar.
Profetia över Moab
15 Detta är Guds budskap till Moab:Över en natt ska dina städer Ar och Kir läggas i ruiner.
2 Folket i Dibon ska gå till sina tempel för att gråta över det öde som drabbat Nebo och Medeba. Man ska raka av sig håret och skägget i sorg
3 och gå omkring på gatorna klädda i säcktyg. Överallt hörs jämmer och klagan.
4 Klagoropen i Hesbon och Eleale ska höras ända bort till Jahas. Moabs soldater kommer att ropa högt, bleka av skräck.
5 Jag gråter och sörjer över Moab! Dess folk flyr till Soar och Eglat-Selisia. Gråtande tar man sig uppför vägen till Halluhit, och jämmer och klagan hörs efter vägen till Horonaim.
6 Till och med floden Nimrim torkar ut! Gräset utmed stranden vissnar bort, och växtligheten dör.
7 I en desperat flykt släpar man sina ägodelar över Pilträdsbäcken.
8 Förtvivlade rop hörs längs hela Moabs gräns ända bort till Eglaim och Beer-Elim.
9 Dimons vatten är rött av blod, men mer ska komma! Lejon ska jaga dem som överlever, både bland de flyende och dem som stannar kvar.
Moab krossas för sin stolthet
16 Moabs flyktingar från Sela på andra sidan öknen sänder lamm som gåva i hopp om fred med kungen i Juda.
2 Kvinnorna i Moab är som hemlösa fåglar vid floden Arnons vadställen.
3 Budbärarna som har med sig gåvan till Jerusalem ber om råd och hjälp. Skydda oss! Överlämna oss inte till våra motståndare!
4-5 Låt våra utstötta stanna bland er! Göm dem undan våra fiender! Gud kommer att löna er för er vänlighet mot oss. Om ni låter Moabs flyktingar slå sig ner bland er, ska Gud, när förstörelsen är över, upprätta Davids tron för alltid. På den tronen ska han sätta en god och rättvis kung.
6 Är detta det stolta Moab, som vi hört talas så mycket om? Nu är all dess överlägsenhet borta!
7 Därför gråter alla i Moab och sörjer över det hemsökta Kir-Hareset,
8 över Hesbons övergivna fält och Sibmas tomma vingårdar. De fientliga krigsherrarna har trampat ner de plantor som gav utsökta viner, kända ända bort till Jaser i öknen och ner till havet.
9 Därför gråter jag som Jaser över Sibmas vingårdar. Mina tårar ska flöda för Hesbon och Eleale, där sommarens frukt och gröda har förstörts.
10 Nu är all glädje och all förväntan inför skördetiden borta. De glada sångerna i vingården hörs inte längre, och trampet i vinpressarna har upphört. Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.
11 Jag gråter och sörjer över Moab, och min förtvivlan över Kir-Heres är djup.
12 Moabs folk ska i ångest och förtvivlan be till sina avgudar på bergshöjderna, men de kan inte hjälpa dem. De ska bönfalla dem i sina tempel, men de kan inte rädda dem.
13-14 Allt detta som rör Moab har sagts förut, men nu säger Herren än en gång, att inom tre år ska Moabs ära och glans vara försvunnen och endast några få ska fortfarande vara vid liv.
Profetia över Syrien
17 Detta är Guds budskap till Damaskus, Arams huvudstad:Se, Damaskus är borta! Staden finns inte längre. Bara en hög ruiner!
2 Aroers städer är övergivna. Där betar får, och de lägger sig ner lugnt och stilla. Ingen finns som kan störa dem.
3 Israels styrka och Damaskus makt ska ta slut, och det som finns kvar av Aram ska förstöras. På samma sätt som Israels härlighet försvunnit, ska nämligen också deras härlighet försvinna, förklarar Herren, härskarornas Gud.
4 Ja, Israels härlighet ska fördunklas, när fattigdomen smyger sig över landet.
5 Israel ska vara lika tomt och övergivet som de skördade sädesfälten i Refaimsdalen.
6 Bara några få människor ska bli kvar, som kvarblivna oliver på träd som redan skördats - två eller tre i trädets topp och fyra eller fem längst ut på grenarna.
7 Då ska de till sist tänka på sin Skapare och Gud och få respekt för den Helige i Israel.
8 De ska inte längre be sina avgudar om hjälp och inte heller dyrka de gudar de själva har tillverkat. De ska inte längre ha något till övers för bilderna av Astarte och solgudarna.
9 Deras största städer, som de övergav för Israels skull, ska ligga övergivna, igenväxta och förödda.
10 Varför? Därför att du vänt dig bort från den Gud som kan rädda dig, från den klippa där du kan få skydd. Därför ska du aldrig få skörda, även om du planterar de dyrbaraste plantor.
11 Inte ens om de växer så fint att de blommar redan samma dag du planterat dem. Din enda skörd ska vara sorg och obotlig plåga.
12 Se på alla de nationer som stormar fram mot Guds land!
13 Men även om de ryter som vågor när de bryts invid land, ska Gud ändå tysta dem. De kommer att fly, spridda som agnar för vinden och som flygsand.
14 På kvällen väntar Israel i skräck, men i gryningen är dess fiender döda. Det är den rättvisa lönen för dem som plundrar och förgör Guds folk.
Jesaja 13-17
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Nationernas dom och hopp om upprättelse
(13:1—27:13)
Profetia över Babylonien
13 Profetia över Babylon, som Jesaja, Amos son, fick i en syn.
2 Res ett banér på en kal bergstopp.
Ropa till dem
och vinka till dem att dra in
genom de förnämas portar.
3 Jag har befallt mina heliga,
jag har också kallat in mina krigare
för att verkställa min vrede,
dem som gläds över min seger.
4 På bergen hörs ett oväsen,
som bland folkmassor,
ett larm av riken, av samlade nationer.
Det är härskarornas Herre som mönstrar sin armé.
5 De kommer från fjärran land,
långt bortifrån horisonten,
Herren och hans vredes redskap,
för att ödelägga hela landet.
6 Jämra er, för Herrens dag är nära!
Den kommer med våld från den Väldige.
7 Därför förlamas alla armar,
och alla blir modlösa.
8 De grips av skräck,
smärta och ångest drabbar dem,
som en kvinnas födslovåndor.
Handfallna ser de på varandra
med hettande kinder.
9 Se, Herrens dag kommer
med fruktansvärd, brinnande vrede.
Jorden ska läggas öde
och dess syndare utplånas därifrån.
10 Himlens stjärnor och stjärnbilder
ska inte mer lysa.
Mörk går solen upp,
och månen ger inget ljus.
11 Jag ska straffa världen
för dess ondska,
och de gudlösa för deras synd.
Jag ska göra slut på de stoltas övermod
och slå ner de skoningslösas högfärd.
12 Jag ska göra människan lika sällsynt som guld,
mänskligheten ovanligare än guld från Ofir.
13 Jag ska få himlen att darra,
och jorden ska skakas i sina grundvalar
genom härskarornas Herres förbittring,
på hans glödande vredes dag.
14 Som en jagad gasell,
som får utan herde
ska de återvända,
var och en fly till sitt eget land.
15 Den som grips ska stickas ner,
den som fångas ska falla för svärd.
16 Deras spädbarn krossas inför deras ögon.
Deras hus plundras
och kvinnorna våldtas.
17 Jag ska sätta mederna i rörelse mot dem,
de som inte bryr sig om silver
eller gillar guld.
18 Deras bågar fäller de unga,
de har inget förbarmande med spädbarn
och inget medlidande med de små.
19 För Babylonien, kungarikenas krona,
kaldéernas härlighet och stolthet,
ska det gå som när Gud
förgjorde Sodom och Gomorra.
20 Aldrig mer ska det bebyggas,
generation efter generation ska det vara obebott,
ingen arab ska slå upp sina tält där,
inga herdar låta sina får vila där.
21 Det ska bli ett tillhåll för ökendjur,
och husen ska fyllas av schakaler.
Berguvar ska bosätta sig där
och bockar hoppa omkring.[a]
22 Hyenor ska yla i dess borgar
och schakaler i de lyxiga palatsen.
Dess tid är snart inne,
dess dagar är räknade.
14 Men Herren ska förbarma sig över Jakob,
välja ut Israel på nytt och låta dem bosätta sig i sitt eget land.
Främlingar ska sluta sig till dem och förena sig med Jakobs släkt.
2 Folken ska föra dem tillbaka hem,
och israeliterna ska få dem till sin egendom i Herrens land,
som tjänare och tjänarinnor.
De som tillfångatog dem ska nu själva bli deras fångar,
och de ska regera över sina förtryckare.
Sång över den babyloniske kungens fall
3 Då låter Herren dig vila från ditt lidande och din oro och från den grymma slavtjänst som legat på dig, 4 och då ska du stämma upp denna nidvisa över kungen i Babylon:
Vilket slut har inte förtryckaren fått!
Det är slut med hans rasande framfart.[b]
5 Herren har krossat de gudlösas stav,
härskarnas spira,
6 den som i raseri gav folken slag efter slag
och i vrede höll folken i sitt skoningslösa grepp.
7 Men nu har hela jorden kommit till ro och är stilla.
Man brister ut i jubel.
8 Till och med cypresserna gläds över ditt fall,
liksom Libanons cedrar:
”Nu ligger du där,
och ingen kommer och fäller oss mer.”
9 Dödsriket där nere kommer i rörelse
för att möta dig när du kommer.
De döda väcks ur sin dvala[c],
jordens härskare
och alla folkens kungar
reser sig från sina troner.
10 Alla hälsar de dig och säger:
”Så du har också blivit svag som vi
och är nu lik oss.”
11 Ditt majestät har störtats ner till dödsriket,
tillsammans med ditt harpospel.
Din bädd är förruttnelse
och ditt täcke är maskar.
12 Hur har du inte fallit från himlen,
du morgonstjärna, du gryningens son!
Du har slagits till marken,
du som slog ner folken.
13 Du sa för dig själv:
”Jag ska stiga upp till himlen
och resa min tron ovanför Guds stjärnor.
Jag ska sätta mig på gudaförsamlingens berg
långt uppe i norr.
14 Jag ska stiga högre än molnen
och bli lik den Högste.”
15 Men i stället ska du kastas ner i dödsriket,
längst ner i avgrundens djup.
16 De som ser dig stirrar på dig
och betraktar dig:
”Är det här mannen som fick jorden att skaka
och kungadömena att darra,
17 han som förvandlade världen till en öken
och lade dess städer i ruiner
och som aldrig släppte sina fångar?”
18 Folkens kungar ligger med ära i sina gravar,
var och en i sitt vilorum,
19 men du ligger bortkastad utan grav,
som en avbruten gren,
täckt av de döda som stupat för svärd.
De läggs i gravrum av sten,
men du ligger som ett kadaver som man trampar på.[d]
20 Du får inte vila i en grav tillsammans med de andra,
för du har fördärvat ditt land och slagit ihjäl ditt folk.
De som kommit från denna onda ätt ska man aldrig mer tala om.
21 Gör i ordning en slaktplats för dess söner
för deras fäders synd.
De ska inte resa sig
och erövra landet,
inte breda ut sina städer över världen.
22 ”Jag ska själv resa mig mot honom,”
säger härskarornas Herre,
”och jag ska utrota ur Babylon både namn och de överlevande,
dess avkomma och ätt, säger Herren.
23 Jag ska förvandla platsen till en sumpmark och ett tillhåll för trappfåglar.
Med ödeläggelsens kvast ska jag sopa igen landet,” säger härskarornas Herre.
24 Härskarornas Herre har svurit och sagt:
”Det ska sannerligen ske som jag har planerat,
det ska bli som jag har bestämt.
25 Assyrierna i mitt land ska krossas,
på mina berg ska jag trampa ner dem.
Oket ska då lyftas av dem
och bördan från deras axlar.”
26 Detta är mitt beslut för hela jorden,
och detta är den hand som sträcker sig över alla folk.
27 För härskarornas Herre har beslutat det,
och vem kan göra det om intet?
Han har räckt ut sin hand,
och vem kan hindra honom?
Profetia över filistéerna
28 Denna profetia kom samma år som kung Achas dog:
29 Gläd dig inte, Filisteen,
över att staven som slog dig är sönderbruten.
För från ormens rot ska det komma en giftorm,
dess frukt ska bli en flygande orm.
30 De fattigaste bland fattiga ska finna bete
och de arma vila i trygghet.
Men er ska jag utplåna med hungersnöd
och slå ihjäl varje överlevande.
31 Gråt, du port! Klaga, du stad!
Du, hela Filisteen, ska smälta bort.
För en rök kommer norrifrån,
och ingen sackar efter i fiendernas led.[e]
32 Vad ska man svara det främmande folkets sändebud?
”Herren har grundat Sion,
och där finner de betryckta bland hans folk sin tillflykt.”
Profetia över Moab
15 Profetia om Moab:
Över en natt ska Ar Moab ödeläggas och förstöras
och Kir Moab förödas och läggas i ruiner.
2 Folket i Divon ska gå till sina tempel,
till sina offerplatser,
för att gråta.
Över Nebo och Medeva
hörs Moabs klagan.
Varje huvud är rakat
och varje skägg avklippt.
3 De går på gatorna klädda i säcktyg.
På deras tak och torg klagar alla,
och tårarna rinner.
4 Heshbon och Elale klagar
så att det hörs ända bort till Jahas.
Därför ropar Moabs soldater,
de är fyllda av ångest.
5 Jag ropar i mitt inre för Moab.
Dess flyktingar tar sig till Soar
och Eglat Shelishia.
Gråtande tar man sig
uppför vägen till Luchit,
och längs vägen till Horonajim
hörs klagan över förödelsen.
6 Nimrims vatten torkar ut,
gräset vissnar bort och växtligheten dör,
inget grönt finns kvar.
7 Så släpar man sina ägodelar och förråd
över Pilträdsbäcken.
8 Klagorop hörs längs hela Moabs gräns,
ända bort till Eglajim hörs deras jämmer
och klagan ända till Beer Elim.
9 Dimons vatten fylls av blod,
men ännu mer ska jag låta komma över Dimon:
ett lejon över dem som överlevt från Moab
och över det som är kvar av landet[f].
Moab krossas för sin stolthet
16 Sänd lamm till landets härskare
från Sela[g] genom öknen till Sions berg.
2 Likt fåglar som flyr, utstötta ur boet,
kommer Moabs döttrar till Arnons vadställen.
3 ”Ge oss råd, fatta ett beslut!
Låt din skugga falla som nattens mörker, mitt på dagen!
Göm de fördrivna,
röj inte de flyende!
4 Låt mina fördrivna från Moab
få stanna hos dig.
Var en tillflykt för dem mot fördärvaren.”
För förtryckaren ska inte finnas mer,
förödelsen är över,
våldsverkaren är borta från landet.
5 Då ska en tron upprättas i nåd,
och i trohet ska en domare
sitta på den i Davids hydda,
en som söker det rätta
och strävar efter rättfärdighet.
6 Vi har hört om Moabs stolthet,
dess enorma övermod och högfärd,
stolthet och arrogans,
dess tomma prat.
7 Därför jämrar sig moabiterna,
alla jämrar sig över Moab
i sorg och bedrövelse över Kir-Haresets druvkakor.
8 För Heshbons fält torkar ut,
liksom Sivmas vinrankor.
Folkens herrar har trampat ner
de utsökta vinrankorna
som nådde ända bort till Jaser,
slingrade sig i öknen
och bredde ut sig till havet.
9 Därför gråter jag som Jaser
över Sivmas vinrankor.
Mina tårar ska flöda över Heshbon och Elale,
glädjeropen över din mogna frukt och skörd har upphört.
10 Nu är all glädje och fröjd borta
från trädgårdarna.
Inga sånger och inget jubel
hörs i vingårdarna,
och trampet i vinpressarna har upphört.
Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.
11 Jag klagar i mitt inre som en harpa över Moab,
och i mitt innersta över Kir-Heres.
12 När nu Moab träder fram på sin offerplats
tröttar hon bara ut sig där,
och när hon går till sin helgedom för att be,
är det till ingen nytta.
13 Detta är vad Herren talade till Moab vid den tiden. 14 Men nu säger Herren: ”Inom tre år, som är som en daglönares år,[h] ska Moabs glans med hela dess stora folkmängd vara försvunnen. De överlevande ska vara få och obetydliga.”
Profetia över Damaskus och Efraim
17 Profetia om Damaskus:
”Se, Damaskus ska inte längre vara en stad,
bara en hög ruiner.
2 Aroers städer är övergivna.
Där lägger sig hjordar,
och ingen skrämmer dem.
3 Efraims befästa stad ska försvinna,
likaså Damaskus kungamakt
och det som finns kvar av Aram.
Det ska gå med dem
som med israeliternas härlighet,” säger härskarornas Herre.
4 ”Jakobs härlighet ska förblekna den dagen
och hans fetma smälta bort.
5 Det blir som när skördemannen samlar ihop säd
och med sin arm skär av axen,
som när man plockar ax i Refaimdalen.
6 Bara en efterskörd blir kvar,
som när man slår ett olivträd
– två eller tre i trädets topp
och fyra eller fem på grenarna, säger Herren, Israels Gud.”
7 Då ska människorna se på sin Skapare
och rikta sina blickar mot Israels Helige.
8 De ska inte längre vända sig till de altaren
som de själva har tillverkat och inte se på det
som de gjort med sina egna händer, asherapålarna och rökelsealtarna.
9 Den dagen ska deras befästa städer ligga övergivna i skogen och undervegetationen, så som de som en gång övergavs[i] för Israels skull. Allt ska ödeläggas.
10 För du har glömt din frälsnings Gud,
inte kommit ihåg den klippa som är din fästning.
Du planterar ljuvliga plantor av finaste sort
från främmande länder.
11 Samma dag som du planterar dem
börjar de spira och skjuta nya skott.[j]
Men ändå uteblir skörden när plågans dag kommer
med sin outhärdliga smärta[k].
12 Hör hur folkmassorna larmar,
som havets brus är deras rop!
13 Som bruset av stora vatten är folkets raseri,
men han tillrättavisar dem,
och de flyr långt bort,
likt agnar för vinden på bergen,
ja, likt virvlande ogräsfrön i stormen.
14 På kvällen väntar skräck,
i gryningen är de borta.
Detta är våra plundrares del
och våra rövares lott.
Footnotes
- 13:21 Översättningen av djurnamnen är osäker; bockar kan ev. också syfta på demoner i v. 21, 22.
- 14:4 Grundtextens innebörd i versens senare del är oviss. Till översättningen har hämtats hjälp från Dödahavsrullarna och Septuaginta.
- 14:9 Hebreiskans refaim syftar ibland på stammen refaéerna (t.ex. 5 Mos 2:11,20) eller på den dal som fått sitt namn efter dem (t.ex. Jos 15:8); de tycks ha varit mycket storväxta och översätts därför ibland med jättar. Här och i en del andra verser används ordet dock poetiskt om de avlidnas andar (Ords 2:18; 9:18).
- 14:19 Det är osäkert om de stupade ska läggas i stengravar eller: gropar; i det senare fallet trampas alla på samma sätt som kadaver (men du ligger finns inte i grundtexten utan är ett nödvändigt tillägg om tolkningen i texten är rätt).
- 14:31 Grundtextens innebörd är osäker.
- 15:9 landet (mer exakt marken) kan också tolkas som ortnamn Adma, så t.ex. Septuaginta.
- 16:1 Sela kan ev. här översättas klippan.
- 16:14 Uttryckets innebörd i grundtexten är osäker; samma uttryck förekommer också i 21:16.
- 17:9 Enligt Septuaginta: …som amoréerna och hivéerna övergav.
- 17:11 Eller: du planterar dem, växer de fint och spirar.
- 17:11 Grundtextens innebörd är osäker.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.