Jobs första tal: Han förbannar sin födelsedag

Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. Han sade:

Må den dag då jag föddes bli utplånad,
och den natt som sade: "En pojke är avlad."
Må den dagen vändas i mörker,
    må Gud i höjden inte fråga efter den
och inget dagsljus lysa över den.
Må mörkret och dödsskuggan återkräva den
och molnen sänka sig ner över den.
    Må mörker förskräcka den under dagen.
Den natten må gripas av tjockaste mörker.
Den må ej fröjdas bland årets dagar
eller finna rum inom månadernas krets.
Ja, den natten må bli ofruktsam,
    jubel må ej höras under den.
Må de som besvärjer dagar förbanna den,
de som förmår mana fram
    Leviatan.[a]
Må dess stjärnor förmörkas innan dagen gryr,
må den förgäves vänta efter ljus,
    må den aldrig få se morgonrodnadens strålar.
10 Ty den stängde ej dörrarna till min moders liv
och lät ej olyckan förbli dold för mina ögon.

11 Varför fick jag inte dö vid födelsen,
förgås när jag kom ut ur min moders liv?
12 Varför fanns knän som tog emot mig,
varför bröst där jag fick di?
13 Jag hade då legat i ro,
    jag hade då sovit och vilat
14 tillsammans med kungar och rådsherrar på jorden,
som byggde åt sig palatslika gravar,
15 eller med furstar som ägde guld
    och fyllde sina hus med silver.
16 Eller varför blev jag inte nergrävd som ett dödfött foster,
som ett barn som aldrig såg ljuset?
17 Där rasar inte de ogudaktiga längre,
där vilar de som uttömt sin kraft.
18 Där har alla fångar fått ro,
    de hör ej någon slavdrivares röst.
19 Små och stora är där lika,
    och slaven är fri från sin herre.

20 Varför ges ljus åt den olycklige
    och liv åt plågade själar,
21 som längtar efter döden, utan att den kommer,
och söker efter den mer än efter någon skatt,
22 som gläds, ja, jublar och fröjdar sig,
när de finner sin grav?
23 Varför ges liv åt en man vars väg är dold,
åt en man instängd av Gud?
24 Suckan har blivit mitt dagliga bröd,
och som vatten strömmar mina klagorop.
25 Ty det som förskräckte mig drabbar mig,
vad jag fasade för kommer över mig.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila,
ångest kommer över mig.

Footnotes

  1. Job 3:8 Leviatan Se not till 40:20.

約伯咒詛自己

後來,約伯開口咒詛自己的生日, 說:

「願我出生的那日和懷我的那夜滅沒。
願那日一片黑暗,
被天上的上帝遺忘,
沒有陽光照耀。
願那日被黑暗和陰影籠罩,
被密雲覆蓋,
被陰暗淹沒。
願那夜被幽暗吞噬,
不列在年日中,
不算在歲月裡。
願那夜無人生育,
毫無快樂之聲。
願那些咒詛白日、
能惹動海怪的人,
咒詛那夜。
願那夜的晨星昏暗,
等不到晨光的出現,
看不見黎明的眼簾。
10 因為那夜沒有關閉我母胎的門,
以致讓我看見患難。

11 「為何我不出生時就夭折,
出母胎時就斷氣?
12 為何要把我抱在膝上,
用乳汁哺育我?
13 不然我早已安然躺臥、長眠安息,
14 與世上的君王和謀臣作伴——他們建造的宮殿已荒廢,
15 與房屋堆滿金銀的王侯同眠。
16 為何我沒有像未見天日就流產的嬰兒一樣消逝?
17 那裡,惡人不再攪擾,
疲憊者得到安息,
18 被囚者得到安寧,
聽不見監工的斥責。
19 尊貴與卑賤的人都在那裡,
奴僕不再受主人的轄制。

20 「為何賜光給受苦的人,
賜生命給心靈痛苦的人?
21 他們等候死亡卻等不到,
他們求死勝於求寶藏。
22 他們歸入墳墓時非常快樂,
欣喜若狂。
23 為何賜生命給前路渺茫、
被上帝圍困的人?
24 我以歎息為食,
呻吟如水湧流。
25 我害怕的事發生了,
我恐懼的事來臨了。
26 我不得安寧,
不得平靜,
不得安息,
只有苦難。」

Samtal med tre vänner

(3:1—27:23)

Job förbannar att han blivit född

Till sist öppnade Job munnen och förbannade den dag då han föddes.

Han sa:

Må den dag då jag föddes bli utplånad,
    och den natt då det sades: ”Ett gossebarn är fött!”
Må den dagen vändas i mörker!
    Må Gud i höjden inte bry sig om den,
och låt inget ljus lysa över den.
    Låt mörkret och den djupa skuggan göra anspråk på den
och svarta moln skugga den!
    Må den natten fångas av dunklet,
strykas bland årets dagar
    och aldrig mer träda in i någon månad.
Må den natten vara ofruktsam,
    och låt inget glädjerop höras i den.
Må den dagen förbannas av dagens besvärjare,
    av dem som kan mana fram Leviatan.
Må dess morgonstjärnor förmörkas,
    låt den vänta på ljuset
och aldrig få se gryningens första strålar,
10     för att den inte tillslöt dörrarna till min mors livmoder,
för att den inte lät ofärd[a] döljas för min syn.

11 Varför fick jag inte dö när jag föddes,
    förgås när jag kom ut ur min mors liv?
12 Varför fanns det en famn beredd att ta emot mig
    och bröst för att amma mig?
13 Då skulle jag ha legat tyst nu,
    sovit och varit stilla,
14 tillsammans med kungar och världens rådsherrar,
    som byggde åt sig hus som nu ligger i ruiner,
15 med furstar som ägde guld,
    och fyllde sina hus med silver.
16 Varför grävdes jag inte ner som ett dödfött foster,
    som barn som aldrig såg ljuset?
17 Där rasar de onda inte mer,
    och där får de uttröttade vila.
18 Där har fångarna funnit ro,
    de hör inte längre slavdrivarens rop.
19 Små och stora är lika där,
    och slaven blir fri från sin herre.

20 Varför ska ljus ges åt dem som är olyckliga
    och liv åt dem som är bittra i sitt innersta,
21 åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer,
    eller åt dem som söker efter den som efter en gömd skatt,
22 som gläds och jublar och fröjdar sig
    när de når graven?
23 Varför ges liv åt någon,
    vars väg är dold,
instängd av Gud?
24     Jag kan inte äta för allt mitt suckande,
min klagan strömmar fram som vatten.
25     Det som jag varit rädd för, har hänt mig.
26 Jag har ingen frid, ingen stillhet och ingen vila,
    bara bekymmer.

Footnotes

  1. 3:10 Det hebreiska ordet förekommer ett flertal gånger i Jobs bok och kan översättas på flera sätt, t.ex. plåga, ofärd, möda, elände. Ordet betecknar stora svårigheter och mycket lidande.