Sofars andra tal

20 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:

Mina tankar tvingar mig att svara,
        jag är så upprörd.
Kränkande tillrättavisning
        måste jag höra,
    men mitt förstånds ande
        ger mig svar.

Vet du inte att det alltid varit så,
    ända sedan människan
        sattes på jorden,
(A) att de gudlösas jubel är kortvarigt,
    att den gudlöses glädje
        varar ett ögonblick?
(B) Även om hans förhävelse
        stiger mot himlen
    och hans huvud når till molnen,
så förgås han dock för alltid
        som sin egen träck.
    De som såg honom ska fråga:
        ”Var finns han?”
(C) Likt en dröm flyger han bort
        och ingen finner honom,
    han jagas i väg
        som en syn om natten.
(D) Ögat som såg honom
        ser honom aldrig mer,
    hans plats får inte återse honom.
10 (E) Hans barn måste gottgöra de fattiga,
    hans händer återlämna
        hans rikedom.
11 Hans ben var fulla
        av ungdomskraft,
    men de ska ligga i stoftet
        med honom.

12 Även om ondskan är söt i hans mun
    och han gömmer den
        under tungan,
13 även om han är rädd om den
        och inte vill förlora den
    utan förvarar den i sin mun,
14 så förvandlas hans föda i hans inre
    och blir till ormgift
        inom honom.
15 Den rikedom han slukat
        måste han kräkas upp,
    Gud driver ut den ur hans buk.
16 Ormgift ska han suga i sig,
    giftormens tunga ska döda honom.
17 Inga bäckar får han se,
    inget flöde av honung
        och gräddmjölk.
18 (F) Han måste återlämna
        vad han tjänat,
    han får inte njuta av det
        eller glädjas åt den rikedom
            han vunnit,
19 (G) för han slog och övergav de ringa,
    han rövade åt sig hus
        som han inte hade byggt.

20 Han känner ingen ro i sitt inre,
    han kan inte rädda sig
        genom sina ägodelar.
21 Inget kom undan hans glupskhet,
    därför ska hans framgång
        inte bestå.
22 Mitt i sitt överflöd
        ska han drabbas av nöd,
    lidande av alla slag
        ska möta honom.
23 (H) När han fyller sin buk
    ska Gud sända sin vredes glöd
        över honom,
    och den ska träffa honom som regn.
24 (I) Flyr han för vapen av järn
    ska kopparbågens pilar
        genomborra honom.
25 Drar han ut pilen från sin rygg
    och den blanka udden
        ur sin galla,
    då drabbar honom dödsångest.
26 (J) Djupt mörker väntar
        på hans ägodelar.
    En eld som ingen blåser på
        ska förtära honom,
    den ska ödelägga
        det som finns kvar i hans tält.
27 Himlarna visar hans skuld
    och jorden reser sig mot honom.
28 Allt i hans hus drivs bort
    som forsande vatten
        på vredens dag.
29 (K) Det är vad den gudlösa människan
        får av Gud,
    den lott Gud har bestämt.