Add parallel Print Page Options

Saul söker efter sin fars åsnor

Kis var en inflytelserik man från Benjamins stam. Han var son till Abiel, sonson till Seror, sonsons son till Bekorat och sonsons sonson till Afia.

Hans egen son Saul var den ståtligaste mannen i Israel och huvudet högre än någon annan i landet.

En dag saknade Kis sina åsnor, så han sände ut Saul och en tjänare för att söka efter dem.

De gick igenom Efraims bergsland, Salisalandet, Saalimsområdet och hela Benjamins land, men kunde inte hitta dem någonstans.

Efter att slutligen ha letat efter dem i Sufs land, sa Saul till tjänaren: Nu går vi hem, för nu är nog min far mer orolig för oss än för åsnorna.

Men tjänaren sa: Jag har just fått en idé! Det finns en profet i den här staden. Hela folket ser upp till honom, för allt han säger slår in. Vi försöker hitta honom. Han kanske kan tala om för oss var åsnorna finns.

Men vi har inget att betala honom med, svarade Saul. Till och med vår mat är slut, och vi har ingenting att ge honom.

Men jag har några silvermynt! sa tjänaren. Vi kan väl åtminstone ge honom dem och se vad som händer!

9-11 Ja, då gör vi väl det, samtyckte Saul. Vi kan ju alltid försöka.De gick mot staden där profeten bodde. När de var på väg uppför sluttningen mot staden fick de syn på några unga flickor som var på väg att hämta vatten, och de frågade dem om de visste om siaren i staden var hemma. (På den tiden kallades profeterna för siare. Ska vi gå och fråga siaren? brukade man säga.)

12-13 Ja, svarade de. Följ den här vägen rakt fram. Han bor precis innanför stadsportarna. Han har just kommit tillbaka hem från en resa för att delta i en offerfest uppe på kullen. Därför ska ni skynda er, för han kanske redan är på väg. Gästerna får nämligen inte börja äta förrän han har välsignat maten.

14 De fortsatte upp mot staden, och när de kom in genom portarna såg de Samuel komma mot dem. Han var redan på väg till offerplatsen.

15 Dagen innan hade Herren sagt till Samuel:

16 I morgon vid den här tiden ska jag sända en man från Benjamins land till dig. Du ska smörja honom till ledare för mitt folk, för jag har sett ner till dem i barmhärtighet och har hört deras rop, och han ska rädda dem från filisteerna.

17 När Samuel såg Saul, sa Herren: Det här är mannen som jag berättade för dig om! Han ska härska över mitt folk.

18 Saul gick fram till Samuel när de möttes i stadsporten och frågade: Skulle du kunna tala om för mig var siaren bor?

19 Jag är siaren! svarade Samuel. Gå upp mot kullen före mig, så ska vi äta tillsammans. I morgon ska jag tala om för dig vad du vill veta, och sedan kan du gå.

20 Och oroa dig inte för åsnorna som sprang bort för tre dagar sedan, för de har kommit tillrätta. För övrigt sätter hela Israel sitt hopp till dig och de dina.

21 Men jag är från Benjamins stam, den minsta i Israel, och min familj är den oansenligaste av alla familjer i stammen! Du måste ta fel på person, sa Saul.

22 Samuel förde sedan Saul och tjänaren in i den stora salen och gav dem hedersplatserna framför trettio andra särskilt inbjudna gäster.

23 Samuel bad sedan kocken att ta fram den bit av köttet som han hade bett honom lägga undan.

24 Kocken bar då in ett lårstycke som han placerade framför Saul.Ät det! sa Samuel. Det har varit bestämt åt dig ända sedan jag inbjöd till denna fest.

25 Saul åt alltså tillsammans med Samuel. När de hade återvänt till staden efter festen, gick de upp på taket tillsammans för att samtala.

26-27 I gryningen nästa morgon väckte Samuel Saul och sa: Stig upp! Det är dags att du skyndar dig hem!Saul gjorde sig i ordning, och Samuel följde honom till stadens utkant. Samuel bad Saul att skicka sin tjänare i förväg. Sedan sa han till Saul: Stanna här för jag har fått ett speciellt budskap från Herren till dig.