Psaltaren 100-102

Svenska Folkbibeln

Höj jubel till Herren, alla länder!
² Tjäna Herren med glädje,
    kom inför hans ansikte med jubelrop!
³ Besinna att Herren är Gud.
    Han har gjort oss och inte vi själva.
Vi är hans folk och får i hans hjord.
⁴ Gå in i hans portar med tacksägelse,
i hans gårdar med lov.
    Tacka honom, lova hans namn!
⁵ Ty Herren är god,
    hans nåd varar i evighet,
hans trofasthet från släkte till släkte.

Om nåd och rätt vill jag sjunga,
    dig, Herre, vill jag lovprisa.
² Jag vill ge akt på den fullkomliga vägen.
När kommer du till mig?
    Jag vill föra en fullkomlig vandel
där jag bor i mitt hus.
³ Jag vänder ej mitt öga till det onda.
Att handla trolöst hatar jag,
    det skall inte finnas hos mig.
⁴ Ett falskt hjärta må vara långt ifrån mig,
det onda vill jag inte veta av.
⁵ Den som baktalar sin nästa,
    honom vill jag förgöra,
den som har stolta ögon och högmodigt hjärta
tål jag inte.
⁶ Mina ögon ser efter de trofasta i landet,
för att de skall bo hos mig.
    Den som vandrar på den fullkomliga vägen,
han skall tjäna mig.

⁷ Den som handlar svekfullt
    får inte bo i mitt hus,
den som talar lögn
    skall inte bestå inför mina ögon.
⁸ Varje morgon skall jag förgöra
    alla ogudaktiga i landet
och utrota alla ogärningsmän ur Herrens stad.

² Herre, hör min bön,
    låt mitt rop komma inför dig!
³ Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd!
Vänd ditt öra till mig,
    skynda dig att svara när jag ropar!
⁴ Mina dagar har försvunnit som rök,
benen i min kropp är förbrända som av eld.
⁵ Mitt hjärta är förtorkat,
    det har vissnat som gräs,
ty jag glömmer att äta mitt bröd.
⁶ På grund av min högljudda suckan
    har jag blivit skinn och ben.
⁷ Jag är lik en pelikan i öknen,
    jag är som en uggla bland ruiner.
⁸ Jag ligger vaken,
    jag är som en ensam fågel på taket.
⁹ Mina fiender hånar mig hela dagen,
de som gör narr av mig
    använder mig som en svordom.
¹⁰ Ty jag äter aska som bröd
    och blandar min dryck med tårar
¹¹ för din vredes och förbittrings skull.
Du har ju gripit mig och förkastat mig.
¹² Mina dagar är som skuggan när den förlängs,
jag vissnar som gräs.

¹³ Men du, Herre, tronar i evighet,
    släkte efter släkte skall komma ihåg dig.
¹⁴ Du skall gripa in och förbarma dig över Sion,
det är tid att du visar det nåd.
    Ja, stunden har kommit.
¹⁵ Ty dina tjänare har dess stenar kära,
de förbarmar sig över dess grus.
¹⁶ Hednafolken skall frukta Herrens namn
och alla jordens kungar din härlighet,
¹⁷ när Herren bygger upp Sion
    och uppenbarar sig i sin härlighet.
¹⁸ Han vänder sig till de utblottades bön
och föraktar den inte.
¹⁹ Detta skall skrivas ner för ett kommande släkte
och ett folk som han skapar skall prisa Herren.
²⁰ Ty han blickar ner från sin heliga höjd,
Herren skådar från himlen ner till jorden
²¹ för att höra den fångnes klagan
    och befria dödens barn,
²² för att man i Sion skall förkunna Herrens namn
och hans lov i Jerusalem,
²³ när folk och riken samlas
    för att tjäna Herren.

²⁴ Han har försvagat min kraft under vandringen,
han har förkortat mina dagar.
²⁵ Jag sade: Min Gud,
    tag inte bort mig mitt i livet,
dina år varar från släkte till släkte.

²⁶ För länge sedan lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
²⁷ De skall gå under, men du förblir.
    De skall alla nötas ut som en klädnad,
du skall förvandla dem som man byter kläder,
och de försvinner.
²⁸ Men du är densamme
    och dina år har inget slut.
²⁹ Dina tjänares barn skall bo i trygghet
och deras efterkommande bestå inför dig.