Add parallel Print Page Options

Arons stav grönskar

1-3 Herren sa till Mose: Säg åt Israels folk att var och en av stammarna ska ge dig en stav av trä. Skriv namnet på var och en av dess ledare på dessa stavar och skriv Arons namn på Levi stams stav.

Lägg sedan alla stavarna i det inre rummet av tabernaklet där jag brukar möta dig framför arken.

Jag ska använda dessa stavar för att visa vem jag har utvalt. Hans stav kommer nämligen att grönska! Då ska det äntligen bli slut på alla dessa klagomål!

Mose meddelade dessa föreskrifter till folket, och var och en av de tolv stamledarna, Aron inräknad, bar fram en stav till honom.

Han lade dem framför Herren i det inre rummet av tabernaklet.

När han kom tillbaka nästa dag, upptäckte han att Arons stav, som representerade Levi stam, inte bara grönskade utan hade knoppar och blommor och bar mogna mandlar!

Mose bar ut stavarna och visade vad som hade hänt. Sedan tog var och en sin stav utom Aron.

10 Herren bad Mose att lägga Arons stav vid sidan av arken. Där skulle den alltid finnas, som en påminnelse för de upproriska. Och om det skulle bli någon diskussion om Aron och hans befogenheter i fortsättningen, skulle han hämta den och visa den för folket. Detta för att undvika ytterligare katastrofer för folket.

11 Mose gjorde i allt som Herren hade sagt.

12-13 Men folket fortsatte ändå att klaga.Vi är ju så gott som döda allesammans, gnällde de. Var och en som kommer i närheten av tabernaklet dör. Är det verkligen meningen att vi ska gå under allesammans?

Instruktioner till präster och leviter

18 Då talade Herren till Aron och sa: Du och dina söner och din familj är ansvariga om helgedomen vanhelgas, och ni kommer också att vara ansvariga för alla fel som begås i den prästerliga tjänsten!

2-3 Dina släktingar i Levi stam ska vara dina medhjälpare, men det är bara du och dina söner som får utföra de heliga tjänsterna i tabernaklet. Leviterna måste vara mycket noga med att inte vidröra de heliga föremålen eller altaret, för då kommer jag att döda både dem och dig.

Ingen som inte är levit får hjälpa dig med något.

Och kom ihåg att det bara är prästerna som får utföra de heliga tjänsterna i helgedomen och vid altaret. Om ni följer dessa instruktioner ska Guds vrede aldrig mer komma över folket.

Jag har utvalt dina släktingar leviterna att vara dina medhjälpare i tjänsten vid tabernaklet. De är en gåva till dig från Herren.

Men du och dina söner, prästerna, ska personligen utföra den heliga tjänsten och allt som har att göra med altaret och det som finns bakom förhänget. Prästämbetet är er speciella tjänst, och den som försöker ta över den kommer att dö.

Herren gav också följande instruktioner till Aron: Jag gör dig ansvarig för alla offer som bärs fram till mig. Jag ger till dig och dina söner alla de gåvor som förs fram till Herren av folket.

Spisoffren och syndoffren är era, med undantag för den del av det som bärs fram till Herren, och bränns på altaret. Alla dessa offer är mycket heliga.

10 De måste ätas på en helig plats, och varje man bland er måste äta av dem.

11 Alla andra gåvor som bärs fram till mig genom att man viftar med dem framför altaret tillhör dig och dina familjer, både söner och döttrar. Alla medlemmar av era familjer kan äta dessa, om man inte just då råkar vara oren.

12 De första gåvorna av skörden som folket bär fram som offer till Herren är också dina, det bästa av olivoljan, vinet och säden

13 och det bästa av all annan skörd. Alla i hushållet får äta av det, bara de inte vid det tillfället är orena.

14-15 Allt som är invigt åt Herren är ditt, inberäknat folkets förstfödda bland boskapen.

16 Men du kan inte ta emot de förstfödda sönerna, och inte heller det förstfödda bland de djur som jag förbjudit som mat. I stället ska man betala dig fem siklar för varje förstfött barn när det har blivit en månad gammalt.

17 Det förstfödda bland kor, får och getter ska du inte köpa tillbaka. Det måste offras till Herren. Blodet ska stänkas på altaret, och fettet ska brännas som eldsoffer. Detta är något som Herren tycker om.

18 Köttet från dessa djur ska vara ert, liksom bringan och högra lårstycket som framburits som viftoffer inför Herren vid altaret alltid är ert.

19 Ja, jag har gett dig alla dessa viftoffer, som Israels folk bär fram till Herren. De ska vara mat åt dig och dina familjer. Detta är ett förbund som ska gälla för alltid mellan Herren och dig och dina ättlingar.

20 Ni präster får inte ha någon egendom eller någon inkomst i övrigt, för allt ni behöver har ni i mig.

21 Beträffande dina släktingar leviterna, så ska de få betalt för sina tjänster med tiondet från hela Israels land.

22 Från och med nu får inga andra israeliter än prästerna och leviterna gå in i helgedomen. I så fall får de ta konsekvenserna av sin synd och dö.

23 Det är bara leviterna som får utföra arbetet där, och de får stå till svars om de sviker sina uppgifter. Det är en beständig lag bland er att leviterna inte ska äga något land i Israel,

24 för folkets tionde som offras till Herren genom att man viftar med det framför altaret, ska tillhöra leviterna. Detta är deras arv, och de behöver ingen annan arvedel.

25-26 Herren sa till Mose: Säg till leviterna att de ska ge Herren tionde av det tionde som de får, ett tionde av tiondet, som ska bäras fram inför Herren genom att man viftar med det framför altaret.

27 Herren ska betrakta detta som ert offer från det första av er skörd, av er säd och ert vin, som om det kom från egna odlingar.

28-29 Till detta tionde av tiondet, Herrens del, ska ni ta det bästa av det ni själva har fått och ge det till Aron.

30 Det ska räknas er till godo, precis som om det kom från era egna logar och vinpressar.

31 Ni och era familjer kan äta det i hemmet eller var ni vill, för det är er ersättning för tjänsten i tabernaklet.

32 Genom att ge vidare till Herren det bästa av folkets offer vanhelgar ni inte det offrade utan kan äta av det som blir kvar som ert eget utan att behöva dö.

Rening från orenhet

1-3 Herren sa till Mose och Aron: Här är ännu en av mina lagar: Be Israels folk om en felfri, röd, ko, som aldrig gått under något ok. Ge den till prästen Eleasar. Den ska föras utanför lägret och slaktas medan han ser på.

Eleasar ska ta en del av kons blod på sitt finger och stänka sju gånger i riktning mot tabernaklets ingång.

Sedan ska hud, kött, blod och inälvor brännas.

Eleasar ska ta cederträ, grenar av isop och ett rosenrött snöre och kasta det i elden med den brinnande kon.

Sedan måste han tvätta sina kläder och bada innan han återvänder till lägret, men han är oren till kvällen.

Den som bränner djuret måste också tvätta sina kläder och bada, och han är oren till kvällen.

Någon som inte är oren ska samla upp askan efter kon och lägga den på en ren plats utanför lägret. Där ska den förvaras åt Israels barn till stänkelsevatten för att rena från synd.

10 Mannen som samlat upp askan efter kon måste tvätta sina kläder och är oren till kvällen. Detta ska vara en ständig lag för Israels folk och för de främlingar som bor bland dem.

11 Den som rör en död människas kropp är oren i sju dagar

12 och måste rena sig den tredje och sjunde dagen med vatten som blandats med askan av den röda kon. Då ska han bli ren. Men om han inte gör det på den tredje dagen, fortsätter han att vara oren även efter den sjunde dagen.

13 Den som rör vid en död människa och inte renar sig på det sätt som föreskrivits har orenat Herrens tabernakel och ska skiljas från Israel. Eftersom reningsvattnet inte blev stänkt på honom har han orenheten kvar.

14 Om någon dör i ett tält är var och en som vistades där vid dödsfallet och den som sedan går in i tältet oren i sju dagar.

15 Alla kärl i tältet som är utan lock är också orena.

16 Om någon ute på ett fält rör vid någon som har dött i strid eller på annat sätt, eller rör vid ett människoben eller en grav, är han oren i sju dagar.

17 För att den orene ska bli ren igen måste man ta av askan från reningsoffret och lägga den i en kittel tillsammans med friskt vatten.

18 Sedan ska någon som inte är oren ta en kvist av isop, doppa den i vattnet och stänka på tältet, på alla kärl och pannor i tältet. Han ska också stänka på den som har varit inne i tältet, rört vid människoben eller en grav eller vid någon som blivit dödad i strid eller dött på annat sätt.

19 Detta ska ske på den tredje och sjunde dagen, och på den sjunde dagen ska han renas. Då ska han tvätta sina kläder och bada, och samma kväll blir han fri från sin orenhet.

20 Den som är oren och inte renar sig ska skiljas från folket. Om vattnet som skulle rena honom inte har blivit stänkt på honom orenar han Herrens helgedom och anses inte längre tillhöra Guds folk.

21 Detta är en lag som ni ständigt måste komma ihåg. Mannen som stänker vattnet måste efteråt tvätta sina kläder, och om någon rör vid det vattnet är han oren till kvällen.

22 Allt som en oren person rör vid kommer att vara orent till kvällen.

Jesus ger mat åt fem tusen

30 De tolv som Jesus sänt ut kom nu tillbaka från sin vandring och berättade allt vad de hade gjort och vad de sagt till de människor de träffat.

31 Men eftersom det var så mycket folk runt omkring dem att de inte ens fick tid att äta, föreslog Jesus: Kom så drar vi oss undan till någon plats där vi kan vila oss.

32 De for därför iväg i en båt till ett lugnare ställe,

33 men många människor såg det och skyndade sig i förväg runt sjön och mötte dem när de steg i land på andra sidan.

34 När Jesus steg ur båten och såg allt folk som hade samlats kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Därför tog han sig tid och undervisade dem om det som de behövde veta.

35-36 Fram emot kvällen kom lärjungarna till honom och sa: Det blir snart mörkt. Skicka därför iväg folket till byarna och gårdarna här i närheten så att de kan köpa mat, för det finns inget att äta här i ödemarken.

37 Men Jesus sa: Ni själva kan väl ge dem mat.Hur då? frågade lärjungarna. Det skulle kosta en förmögenhet att köpa mat till allihop.

38 Hur mycket mat har vi? frågade han. Gå och ta reda på det.När de kom tillbaka rapporterade de att det fanns fem bröd och två fiskar.

39-40 Jesus bad dem då att säga till människorna att sätta sig ner i det gröna gräset i grupper, en del på femtio och en del på hundra.

41 Han tog sedan de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud. Sedan bröt han bröden i bitar och gav varje lärjunge lite bröd och fisk, som de skulle ge vidare till folket.

42 Och alla åt och blev mätta.

43-44 Omkring fem tusen män var med vid denna måltid, och efteråt samlade man upp tolv korgar med rester, både bröd och fisk.

Jesus går på vattnet

45 Omedelbart därefter bad Jesus sina lärjungar att gå tillbaka till båten och fara över sjön till Betsaida, där han senare skulle möta dem. Själv stannade han kvar för att se till att folket gick hem.

46 Därefter gick han upp på ett berg för att be.

47 När det blev natt var lärjungarna med sin båt fortfarande långt ute på sjön. Jesus, som var ensam kvar på land,

48 såg hur de slet med årorna och kämpade mot vinden och vågorna.Vid tretiden på morgonen kom han gående ut till dem på vattnet, och för ett ögonblick såg det ut som om han tänkte gå förbi dem.

49 Då lärjungarna såg att någon rörde sig vid sidan av båten skrek de av rädsla, för de trodde att det var ett spöke.

50 Och allesammans såg honom och blev dödsförskräckta.Men i samma ögonblick talade han till dem: Det är ingen fara, sa han. Det är jag! Var inte rädda!

51 Sedan steg han i båten och vinden lade sig.Lärjungarna var fullständigt förbryllade och visste inte vad de skulle säga.

52 Det hade ännu inte gått upp för dem vem han var, inte ens efter undret kvällen innan då så många fick bröd att äta, för de hade svårt för att tro.

Jesus botar alla som rör vid honom

53 När de äntligen kom fram till Gennesaret på andra sidan sjön, lade de till med båten där.

54 Så snart de steg i land kände människorna igen Jesus,

55 och de sprang runt i hela området för att sprida nyheten att nu hade han kommit dit. Och de började bära sjuka människor till honom på mattor och bårar.

56 Och överallt dit han kom, till städer och byar på landsbygden, bar man ut de sjuka i det fria och tiggde och bad att de sjuka åtminstone skulle få röra vid tofsarna på hans kläder. Och alla som gjorde det blev friska.

Read full chapter