Elifas talar för tredje gången

22 Elifas från Teman yttrade sig då än en gång:

² Har människan som sådan något värde inför Gud? Kan ens den klokaste människa vara till någon nytta för honom?

³ Har den Allsmäktige någon glädje av din rättfärdighet? Vad skulle han vinna på att du är felfri?

⁴ Är det för din gudsfruktans skull, som han straffar dig?

⁵ Inte alls! Det är på grund av din ondska. Det går ju inte ens att räkna dina synder!

⁶ Du har krävt pant av behövande vänner utan skäl och klätt av dem in på bara kroppen!

⁷ Du måste ha vägrat den törstige vatten och den svältande bröd,

⁸ trots att du har varit rik och haft allt du behöver.

⁹ Du skickade säkert i väg änkor utan att hjälpa dem och övergav de föräldralösa.

^10-11 Det är därför som du nu är omgiven av snaror och skräck, mörker och förtvivlan.

¹² Gud är stor, högre än himlen, högre än stjärnorna.

¹³ Men du svarar: 'Det är därför han inte kan se vad jag gör! Hur skulle han kunna döma?

¹⁴ Tjocka moln omger honom, så att han inte kan se oss. Han är högt ovanför, inlåst i sin himmel.'

^15-16 Inser du inte att de som går på syndens gamla stigar rycks bort i sin ungdom och att grunden för deras liv rasar för alltid?

¹⁷ För de har sagt till Gud: 'Lämna mig! Låt mig vara ifred!'

¹⁸ Ändå var det han som fyllde deras hem med så mycket gott.

¹⁹ Nu kommer de rättfärdiga att få se dem gå under. De oskyldiga ska skratta och håna dem.

²⁰ 'Titta

²¹ Sluta upp att gräla på Gud! Ge honom rätt, så ska du äntligen få frid! Hans välbehag ska omsluta dig, om du bara medger att du har fel.

²² Ta till dig hans tillrättavisning och glöm inte hans maning!

²³ Om du vänder om till Gud och lägger till rätta allt som nu är fel, ska du bli upprättad.

²⁴ Om du ger upp ditt penningbegär och kastar bort allt ditt guld,

²⁵ så ska den Allsmäktige själv bli din skatt. Han ska bli ditt dyrbara silver!

²⁶ Då ska du ha din lust i Herren och se upp till Gud.

²⁷ Då kommer du att be till honom, och han ska höra dig, och han ska infria alla sina löften.

²⁸ Vad du än önskar ska inträffa! Ljuset från himlen ska lysa på vägen framför dig!

²⁹ Om du ser någon som är drabbad här i livet och ber Gud att lyfta dem upp, så ska han höra dig. Ja, han ska

³⁰ till och med hjälpa den som inte är oskyldig på grund av dina rena händer.

Job vet inte vart han ska vända sig

23 Job svarade:

² Min klagan är fortfarande bitter, och mitt lidande långt värre än vad mina synder förtjänar.

³ Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna Gud, så att jag kunde gå fram till hans tron och tala med honom där!

^4-5 Då skulle jag lägga fram min sak som jag ser den och lyssna till hans svar.

⁶ Skulle han överväldiga mig med sin storhet? Nej, han skulle inte anklaga mig.

⁷ Ärliga och uppriktiga människor kan resonera med honom, och därför skulle han, min domare, förklara mig oskyldig.

⁸ Men jag letar förgäves. Jag söker honom i öster och han är inte där, och i väster finns han inte heller.

⁹ Kanske har han något att uträtta i norr? Jag söker honom men kan inte finna honom där, och inte heller när han beger sig söderut.

¹⁰ Men han vet om varje liten sak som händer mig och när han har prövat mig ska han förklara mig helt oskyldig, ren som det finaste guld!

¹¹ Jag har hållit mig till Herrens vägar och följt hans spår. Jag har inte vikit av åt något håll.

¹² Jag har inte förkastat hans bud utan i stället glatt mig åt hans ord mer än åt mitt dagliga bröd.

¹³ Men han är en och densamme, och vem kan få honom att ändra sina planer? Vad han än vill göra, det gör han.

¹⁴ Därför kommer han att behandla mig som han har tänkt, och än har jag inte sett slutet på han vägar med mig.

¹⁵ Inte undra på att jag känner mig skräckslagen i hans närhet! När jag tänker efter, blir jag fruktansvärt rädd.

^16-17 Gud har tagit ifrån mig min frimodighet, han, den Allsmäktige, har skrämt mig. Men ändå kan han inte alldeles tysta mig, trots det tjocka, ogenomträngliga mörkret som finns överallt omkring mig.

Job tycker att Gud är orättvis

24 Varför ordnar Gud inte en rättegång och lyssnar till mitt fall? Varför måste den gudfruktige vänta på honom förgäves?

² Gränsstenar flyttas och fårhjordar blir stulna,

³ och till och med den faderlöses åsna och änkans oxe blir tagna i pant.

⁴ De behövande knuffas åt sidan. De måste ur vägen.

⁵ Precis som vildåsnorna i öknen måste de fattiga använda all sin tid till att skaffa mat för att överleva. I öknen letar de efter mat åt sina barn.

⁶ De äter vad de kan hitta av sådant som växer vilt och rensar rent i de ogudaktigas vingårdar.

⁷ Om natten ligger de nakna i kylan utan något att skyla sig med.

⁸ De blir genomvåta av skurarna från bergen och försöker ta skydd bland klipporna.

⁹ Faderlösa barn slits från sina mödrars bröst, och den fattige måste ge sitt spädbarn som pant för sin skuld.

¹⁰ Det är därför de alla går omkring nakna och tvingas bära andras mat medan de själva svälter.

¹¹ De tvingas pressa olivolja utan att få smaka den och att trampa vinpressen medan de lider av törst.

¹² De döendes rop hörs från staden. De sårade ropar på hjälp, och ändå anklagar inte Gud någon för att ha handlat fel.

¹³ Det finns sådana som alldeles har förlorat känslan för rätt och fel och döljer sig i mörkret.

^14-15 När skymningen kommer, stiger mördaren upp för att döda försvarslösa fattiga och nödlidande. Natten är tjuvens och äktenskapsbrytarens tid. I skydd av mörkret och bakom sin förklädnad tror de att ingen ska kunna känna igen dem.

¹⁶ De bryter sig in i husen om nätterna och sover på dagarna därför att de inte vill veta av ljuset.

¹⁷ Den mörka natten är deras morgon, och de blir till ett med mörkrets fasor.

¹⁸ Men hur snabbt försvinner de inte från jordens yta! Deras mark är drabbad av förbannelse. De efterlämnar inga tillhörigheter åt sina barn.

¹⁹ Graven suger upp syndaren som värme och torka suger upp snö och smältvatten.

²⁰ Till och med syndarens egen mor ska glömma honom. Maskarna ska äta honom, och ingen ska längre minnas honom. De onda faller som träd i storm,

²¹ för de har utnyttjat de barnlösa, som saknar det försvar som egna söner innebär, och de har vägrat att hjälpa behövande änkor.

^22-23 Ändå ser det ibland ut som om Gud bevarar de rika genom sin makt och låter dem leva, fast andra i samma situation säkert skulle ha gått under. Gud ger dem en falsk känsla av trygghet och styrka, men han ser vad de gör.

²⁴ För en tid är de mäktiga, men snart är de borta som alla andra, nermejade som säd och uppsamlade som sädesax.

²⁵ Är det någon som kan påstå något annat? Vem kan säga att jag ljuger, och vem törs hävda att jag har fel?

Petrus rapport till församlingen i Jerusalem

11 Snart nåddes apostlarna och de andra i Judeen av nyheten att andra än judar blev omvända.

² Men när Petrus kom tillbaka till Jerusalem, diskuterade de judiska kristna detta med honom.

³ Du har umgåtts med andra än judar och till och med ätit med dem, anklagade de honom.

⁴ Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt:

⁵ En dag i Joppe såg jag en syn medan jag bad. En stor duk släpptes ner i sina fyra hörn från himlen.

⁶ I duken fanns alla sorters djur, ormar och fåglar sådana som vi inte får äta.

⁷ Och jag hörde en röst säga: 'Slakta och ät.'

⁸ 'Aldrig Herre

⁹ Men rösten hördes igen: 'Säg inte att något är orent, om Gud har sagt att det är rent.'

¹⁰ Detta hände tre gånger innan duken och allt som fanns i den drogs upp till himlen igen.

¹¹ Just då kom tre män till huset där jag bodde. De ville ta mig med till Caesarea.

¹² Den helige Ande sa till mig att följa med dem och inte oroa mig för att de inte var judar. Sex bröder från församlingen i Joppe följde med mig, och vi kom snart till huset där mannen som skickat iväg budbärarna bodde.

¹³ Han talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom och sagt till honom att sända budbärare till Joppe för att hämta Simon Petrus.

¹⁴ 'Han ska tala om hur du och hela din familj ska bli frälsta

¹⁵ Därför började jag berätta för dem om de goda nyheterna. Men jag hade inte hunnit långt, förrän den helige Ande kom över dem, precis som den kom till oss den första tiden.

¹⁶ Då tänkte jag på Herrens ord när han sa: 'Johannes döpte er med vatten, men ni ska bli döpta med den helige Ande.'

¹⁷ Och eftersom det var Gud som gav dessa icke-judar samma gåva som han gav till oss, när vi trodde på Herren Jesus Kristus - kunde jag då sätta mig emot det?

¹⁸ När de andra hörde detta föll alla deras invändningar till marken, och de började lovprisa Gud. Ja, sa de, Gud har också gett andra än judar förmånen att få komma till honom och ta emot evigt liv.

Barnabas och Saul i Antiochia

¹⁹ De troende, som flytt från Jerusalem under förföljelsen efter Stefanos död, hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. Under vägen hade de spritt de goda nyheterna, men bara till judarna.

²⁰ Men några av de troende, som reste till Antiochia från Cypern och Kyrene, vittnade om Herren Jesus för några greker.

²¹ Och Herren var med dem och välsignade vittnesbördet så att flera av dem blev kristna.

²² När församlingen i Jerusalem hörde vad som hade hänt, skickade de Barnabas till Antiochia för att hjälpa de nyomvända.

²³ När han kom fram och såg hur Gud hade välsignat dessa människor blev han glad och uppmanade dem att hålla sig nära Herren, vad det än skulle kosta.

²⁴ Barnabas var en kärleksfull man, fylld av den helige Ande och stark i tron och många människor fann vägen till Jesus Kristus.

²⁵ Sedan reste Barnabas till Tarsos för att söka upp Saul.

²⁶ Han fann honom och tillsammans for de till Antiochia. Där stannade de båda två under ett helt år och undervisade många nyomvända. Det var i Antiochia som de troende först kallades kristna.

²⁷ Under denna tid kom några profeter dit från Jerusalem.

²⁸ Och en av dem, som hette Agabos, reste sig upp i en gudstjänst och förutsa genom den helige Ande att en tid av svår svält skulle komma över hela världen. Det skedde också under Claudius regering.

²⁹ De troende beslutade därför att skicka understöd till de kristna i Judeen, och att var och en skulle ge så mycket han kunde.

³⁰ De gjorde det och överlämnade sina gåvor till Barnabas och Saul för att de skulle ta dem med sig till de äldste i församlingen i Jerusalem.